Hundgodis – Livet med dobermann

Goda godisar?

Madeleine — Tue, 13 Aug 2013 15:11:39 +0000

Jag fick en påse Orijen frystorkat hundgodis häromdagen, det var en Orijen Treat Tundra för att vara exakt. Tydligen av av många olika påsar och smaker som finns.

Vi öppnade påsen i går och förutom att godbitarna var väldigt populära så var de bra storlek och konsistens på dem. Rätt mjuka men kladdade inte, sånt gillar jag. Satte mig ner och läste vad de godisarna i den påsen jag fick var gjorda av; Färsk benfri hjort 40%, färsk älglever 30%, färsk benfri älg 15%, färsk benfri vaktel 10%, färsk regnbågsöring 5%.

Bara 100% kött alltså.

För skojs skull jämför jag med Frolic, hundgodiset som går att hitta i varenda matbutik och som faktiskt både är billigt och lagom mjukt.

Vanliga Frolic innehåller: Spannmål (min. 4% ris), vegetabiliska biprodukter, kött & köttbiprodukter (innehåller min. 4% kyckling), oljor & fetter, grönsaker (min. 4% morötter), mineraler, mjölk & mjölkprodukter, diverse socker

Frolic mini består av: Spannmål (varav 4% vete), vegetabiliska biprodukter, kött & köttbiprodukter (varav 4% färsk kyckling), oljor & fetter (varav 1% solrosolja, varav 0,25% fiskolja), grönsaker (4% gröna bönor), mineraler, mjölk & mjölkprodukter, diverse socker, fisk & fiskprodukter.

Diverse socker? Spannmål? Vegetabiliska biprodukter? Och hur var det med procenten? Av kött & köttbiprodukter är 4% kyckling. Resten då? Och är det 4% av hela påsen eller är det bara 4% av den delen som är ”kött & köttbiprodukter”? Det är rätt stor skillnad på de två olika sakerna. Luddigt.

Jag börjar googla hundgodis på nätet och letar efter innehållsförteckningar, förvånande få har någon. En del skriver också ”med smak av” om sitt hundgodis. Dvs det kan lika gärna vara helt fritt från det det ska smaka.

Plötsligt tänker jag människa och på hur stor skillnad det är på torkad frukt och godis med smak av frukt, typ naturgodis i form av torkade bananbitar och skumbananer.

Och vad vill jag ge min hund, torkat kött eller skumkött?

Kontaktövning eller tiggeri?

Madeleine — Wed, 25 Jul 2007 08:07:40 +0000

Jag försöker lägga in lite kontaktövningar varje dag. Sånt som jag vill ska bli en vana. Att Lina inte rusar fram till matskålen när det är dags för mat, utan sätter sig ner, tar kontakt och väntar på ett varsågod. (Detta sitter klockrent, hennes bästa lydnadsövning. Den som bara fick se Lina vänta på mat skulle tro att hon är väldigt lydig och duktig!) En annan grej är att när vi varit ute på promenad så vill jag inte att Lina bara springer rakt in genom ytterdörren när vi kommer hem utan att hon tar kontakt och väntar på ett varsågod även här. Detta fungerar halvbra, Lina går sällan in innan vi sagt att det är ok, men hon verkar tycka att det är helt onödigt att kolla upp och ta ögonkontakt. Så det övar vi vidare på.

Därför blir man ju lite förvånad när Lina sitter och ser ut så här helt plötsligt. Jag har inte sagt "kontakt". Vad är det som få Lina att titta mig i ögonen så fint?Så är det ju så klart! Jag står vid diskbänken och hackar ungnötslever i småbitar. Lägg märke till hur jag tycker levern är så läskig att jag har handskar på mig. Hon har aldrig varit i köket så länge och så troget som hon var då jag skar upp dessa leverbitar! Annars brukar hon visa stort intresse, fatta att hon inte får smaka och gå sin väg efter en stund. Kanske hon visste att det var hennes lever?

Lina slickade lite på ungsluckan sen när levern låg inne i ugnen. Gick gärna in i köket och nosade på spisen/diskbänken/ugnen.

Fy sjutton va Lina kommer att vilja jobba för den där levern när vi åker till HundCampus! Kan inte bestämma mig om jag ska använda leverbitarna i träningen redan nu eller "spara" dem till Campus. Jag får se hur dagens träning går…

Väger lyckan för ett gammalt öra upp nöjet av en natts sömn?

Madeleine — Sun, 04 Jun 2006 12:13:31 +0000

Igår fick Lina ett grisöra. Lina som i vanliga fall är rätt restriktiv med svansviftningar (om inte matte är i närheten) viftade på allt vad hon orkade och sprang runt i glädjeyra med grisörat i munnen. Hon kunde inte ens komma till ro, lägga sig ner och börja knapra så glad som hon var. När hon väl kommit tillrätta på hallmattan gick det rätt fort att få i sig godsaken. Mums och lycka!

Så blev klockan närmare midnatt och Lina började gå omkring som en osalig ande och gjorde ett försök att öppna ytterdörren. Så vi gick ut hon och jag. Dålig i magen. Väl inne igen så går vi och lägger oss. Vid klockan två är Lina i hallen och försöker ännu en gång att öppna dörren. Vi går ut (mörkt, kallt och dålig i magen!). Nästa gång är klockan tjugo i fyra när Lina börjar bli orolig och visar att hon vill ut igen. Efter det hinner jag inte ens somna om då Lina mindre än 20 minuter senare vill ut igen. Det är i alla fall vid denna tid som solen kommer upp över horisonten, så jag beundrar soluppgången lite innan jag går och lägger igen. Sen får jag sova till närmare sex innan vi tar en sista liten nattsväng ut. Jag vaknar efter nio och det tar inte lång tid innan lilla Lina vill gå ut. Alla sex gångerna visar Lina tydligt att hon vill gå ut, alla sex gångerna lämnar hon blöta små högar efter sig därute i gräset. Jag vet nu hur min hund ser ut, låter och beter sig när hon vill gå ut. Och att det bara skulle ha varit slumpen att hon försökte öppna dörren häromdagen när hon ville gå ut kan jag nu stryka och mer eller mindre bevisa vetenskapligt.

Så strax innan jag ska äta frukost så börjar Lina hulka och kräks på köksgolvet upp lite gräs som hon knaprat i sig på vår senaste promenad. Konstaterar två saker; Jag har ännu inte lärt mig vilka varningstecknen är innan Lina ska kräkas (hade inte ens hunnit ut ur lägenheten på den lilla tid som gick mellan första hulkningen och lilla grässpyan) och om det nu var grisörat som ställde till det för oss så väger den glädjen inte på långa vägar upp för lilla Linas oro och vår störda sömn inatt.