Fruktansvärt besviken

Madeleine — Sun, 25 Sep 2011 21:54:58 +0000

Nu är vi hemma igen efter helgens övningar. Vi bodde hos Catrin som har Iris mamma Jamaika och det var lika kul som vanligt att träffa dem igen!

Iris blev godkänd på korningens mentaldel men inte på exteriördelen då hon saknar en tand. Det är den lilla bissingen som sitter efter hörntanden i nederkäken som saknas (P1?) och det har jag vetat om sedan Iris var valp så det var ju ingen överraskning.

En del undrar varför jag inte röntgat henne för att kolla om tanden inte finns där men jag ser ingen som helst mening med det. Jag bryr mig inte om titlar och har noll intresse av att ställa ut. Iris är samma hund med eller utan den där lilla tanden.

SDK Västra hade fixat fint väder och bra fika så förutsättningarna för dagen var väldigt bra.

Under själva mentaldelen filmade jag Iris syster Myra och sen hjälpte hennes matte mig att filma Iris. Tyvärr filmade vi med för hög upplösning så hela Iris korning kom inte med. Myrans snälla matte filmade därför de sista delarna med sin telefon. Min vanliga kamera gav jag inte till någon att ta bilder med eftersom vi filmade.

Jag var jättenöjd över Iris prestation då hon gjorde bättre ifrån sig än jag trodde faktiskt.

När den kvinnliga domaren gick igenom Iris protokoll efteråt ska jag vara helt ärlig och säga att jag fick en chock. Nog för att man inte alltid håller med om alla kryss överallt och självklart är det så att domarna dömer men jag sneglade faktiskt ett par gånger extra på pappret som hon höll i handen och undrade om det verkligen stod Iris namn på det. Jag satt bara och nickade när hon pratade för jag visste inte vad jag skulle säga. Tänkte bara att jag har det på film, Iris är godkänd och då får hon vara en hur kass mentalbeskrivare hon vill.

Men så avslutade hon med att berätta för mig att Iris är en väldigt rädd och aggressiv hund och att jag skulle vara medveten om vad jag hade i snöret då detta enligt henne var en hund som skulle kunna bita någon i ryggen om jag inte passade mig. Det var enda gången jag sa något högt men då spontanutbrast jag ALDRIG! jättehögt och bara skrattade för jag visste ärligt inte vad jag skulle ta vägen. Jag kände mig kränkt av det hon sa.

Efter det gick vi med och tittade på några andra hundar men allt jag hörde i mitt huvud var hennes ord om Iris.

Några timmar senare skulle vi kolla om vi kunde koppla in videokameran till en tv och kolla på det hela men jag saknade mina sladdar till videokameran. Catrin trodde hon hade en sladd som passade men när vi stoppade in den i kameran kortslöts den och den dog. Och då menar jag dog, kameran gick sönder. Jag hade svaga förhoppningar om att minneskortet skulle ha klarat sig men tyvärr verkar det också ha gått åt helvete. Kan säga att just nu känns det mer att minneskortet gick än att jag just sabbat Magnus videokamera…

Nu håller jag tummarna för att Myras matte lyckas skicka det lilla som fastnade på hennes telefon till mig. Själv har jag bara den ljudupptagning som jag gjorde med min iPhone när domaren gick igenom protokollet. Tror inte att Iris uppfödare Eva som också var med filmade men kanske tog hon några bilder.

Ska skriva mer om själva om det hela om och när jag får tag på bilder och film. Just nu är jag bara så sjukt besviken tyvärr.

Mentalbeskrivare – Livet med dobermann

Fruktansvärt besviken