Nyårsraketer – Livet med dobermann

Sista kvällen 2020

Madeleine — Thu, 31 Dec 2020 22:24:32 +0000

Sist jag skrev här var i januari. Så jag tänkte avsluta innan klockan slår midnatt och sen börja om lite på nytt. Nytt år, nya möjligheter osv ni vet.

Sally, mitt barn och jag har flyttat till ett litet hus. Eftersom vardagsrummet är under renovering har jag ingen tv ännu. Eftersom jag inte har någon tv ännu så kan jag inte som jag brukar ha den på när nyårsraketerna smäller. Dessutom är det Sallys första nyår utan ”jag-är-inte-rädd-för-något-utom-kloklippen-Iris”.

Så en kort stund funderade jag faktiskt på om Sally kanske skulle bli lite rädd för rakterna. När det smällt enstaka smällar så har hon ju sprungit runt och skällt lite.

Men så satte jag mig i sängen och började kolla på film här på datorn, ute smäller det då och då. Såg en filmsnutt på Facebook på hund som gömt sig i en tvättmaskin och satt där inne och flåsade pga smällarna. Plötsligt kände jag hur Sally låg och ryckte i sömnen vid mina fötter. Jag slutade oroa mig.

Sedan dess har hon vaknat, sträckt på sig och beordrat mig att lyfta på täcket så att hon kan krypa in där och falla i koma pga för lite syre (På riktigt hur får de luft där inne? Jag får panik bara av att tänka på det!)

Lina var rädd på själva tolvslaget men det lugnade sig med åren, kanske tog hon rygg på Iris på något sätt. Iris var som sagt aldrig rädd och Sally har nog heller aldrig visat något när jag tänker efter. Men jag lider så med de hundar jag sett som verkligen blir berörda.

Hur som helst, jag tänkte börja blogga igen. Gott nytt år på er!

Går bra men arg ändå

Madeleine — Thu, 31 Dec 2015 20:27:53 +0000

Vi firar det absolut lugnaste nyåret man bara kan. Hemma hos min mamma och hennes sambo. Dvs tidig middag och hockey blandat med film på tv.

Hundarna och jag sover i källaren och här kan de tugga märgben i godan ro när klockan närmar sig tolv. Sally som bara var en plutt förra nyårsafton visar inga tendenser på att bry sig om de smällar som hörts än så länge.

Läget är lugnt men ändå är jag irriterad. Att fira nyår i villaområde i Katrineholm innebär nämligen småbarnsfamiljer som bränner av sina raketer när de känner för det för att barnen inte ska behöva vara vakna till tolvslaget. (Eller jag gissar att det är orsaken till idiotin).

Hundägare tar in på hotell där det inte smäller. Facebook kryllar av bilder på hundar förberedda på nyårsafton med fetvadd i öronen och stora ben.

Själv minns jag min lilla Lina och hennes stress över smällarna, tänker på de vänner vars hundar lider så mycket just ikväll. Är grymt tacksam att Iris är en sån klippa och Sally verkar lika cool.

Ändå gnager det i mig. Var är alla inläggen och delningarna om varför hundar är rädda? Vem har fött upp din hund som har problemen? Har hen tagit hänsyn till det här i aveln? Rädslor är något valparna ärver från sina föräldrar punkt slut. Hade vi haft ett problem om uppfödare lät bli att avla vidare på rädslorna?

Med det sagt är jag självklart medveten om att hundar kan bli skrämda ändå. Hade alla dessutom bränt av sina raketer under 30-40 min där runt tolvslaget hade världen varit en betydligt bättre plats för alla. Men det tar inte på något sätt bort det faktum att så mycket av problemet ligger i aveln, i händerna på din uppfödare.

Sist men inte minst håller jag tummarna för att alla hundar med tillhörande ägare får en bra nyårsafton och önskar alla ett gott nytt år!

Ett gott nytt år!

Madeleine — Mon, 31 Dec 2012 23:38:53 +0000

Nyårsafton strax före tolvslaget. Man vet att man är ägare till rädd hund när man gläds mest åt att det regnar ute, man tänder upp varenda lampa i hela huset och volymen på tv:n är på pensionärsvolym.

Nu har vi bara en rädd hund och det är ju Lina. Den andra sprang runt och firade nyår med glad hatt på skallen och svansen på topp.

Hon tuggade ben i korgen och vi busade lite. Märkligt nog lät Iris lilla festhatten sitta kvar på huvudet, hon var nog den av oss som var på bäst kalashumör också.

Under tiden låg Lina i soffan med husse och hade det riktigt bra faktiskt. Det smällde nästan inte alls ute och vi tittade på Skansens nyårsfirande och Carola brände av lite gamla dängor. (Lägg märke till nyårsfiraren i bakgrunden, hon hade verkligen den där hatten på sig!)

Tio minuter i tolv placerades Lina bakom köksbänken (minst fönster där) avskild med kompostgaller så hon inte kunde gå någonstans med ett märgben. På själva tolvslaget fick hon sin middag, lite smarrigt färskfoder.

Allt under tiden som datorn jag nu står vid här vid diskbänken spelade musik på hög volym. Gick utmärkt!

Det enda som faktiskt blev lite tokigt var att vi bara hade ett märgben. Vår lilla nyårsfirare blängde bakom kompostgallret och ställde sig väldigt frågande till varför världen plötsligt blev så orättvis.

Hoppas att alla andra husdjur klarade den här kvällen lika bra som vi! Hoppas även att alla tvåbeningar haft en bra nyårsafton och att vi alla har ett superår att se fram emot! Nyårskram till alla som läser detta inlägg!