Resa med hund – Livet med dobermann

Hond på Holländska

Madeleine — Fri, 13 Jun 2014 06:48:08 +0000

Efter Belgien och Frankrike var det dags för Nederländerna.

Iris var nöjd med att gå på långpromenad och upptäcka staden Eindhoven. Det var varmt och Iris fick en skål vatten på alla ställen vi stannade på.

Vi gick även på historiskt utomhusmuseum och Iris tittade väldigt noga på djuren de hade där. (Ovan grisarna)

Vi bodde på ett litet B&B och förutom det fina rummet hade vi även en egen bit trädgård att vara i. Väldigt trevligt!

Vi tyckte Nederländerna var städat, fint, hade bra parker, fina rastgårdar med ordentliga skyltar, många papperskorgar som även bjöd på bajspåsar. Vi gillade!

Själva anledningen till att vi var i Nederländerna: operation Market Garden.

(Dvs den gigantiska operationen under andra världskriget då cirka 35 000 man luftlandsattes i Nederländerna i mitten på september. Detta för att snabbt säkra viktiga vägar och broar så att de allierade sen skulle kunna knata rätt in i Tyskland och få ett slut på kriget. Planen gick dåligt och de allierade amerikanska, brittiska och polska styrkorna åkte på stryk.)

Dagen efter åkte vi därför från Eindhoven till Airborne Museum Hartenstein i Oosterbeek. Iris brydde sig inte om museum eller monument denna gången heller…

I anslutning till däremot låg vacker lövskog med uppmärkta promenadstigar, det var av större intresse tyckte Iris och hela flocken gick på promenad.

Längs vägen vi gick flöt en bäck med en massa fina dammar, ingen damm den andra lik. Iris hoppade i på ett ställe som tydligen såg extra fint ut.

Varenda monument och strand

Madeleine — Sun, 08 Jun 2014 19:27:36 +0000

På själva D-day var städerna Caen och Bayeux samt stora delar av stränderna runt omkring avstängda för allmänheten då president Obama och co var där. Vår flock åkte till Utah Beach och tittade på alla skyltar, flaggor och monument där i stället. Iris var väl så där imponerad till en början.

När hon däremot fick provspringa även Utah så blev allt mycket roligare!

Under eftermiddagen åkte vi vidare till staden Sainte-Mère-Église, känd för att det var här fallskärmstrupper från 82:a och 101:a fallskärmsdivisionerna landade under natten mellan den 5 och 6 juni och byn var den första som befriades från tyskarna.

Det visade sig att Sainte-Mère-Église var the place to be och vi var inte ensamma i byn. Folk utklädda till allierade soldater, riktiga soldater från USA, Tyskland och Holland, turister, fransk radio i direktsändning, en stor scen mitt på torget och fullt med grillos i luften. Lågflygande Herculesplan tog också några rundor över det hela.

Först ångrade jag att vi tagit Iris till detta ställe men hon var så sabla cool och tog tillfället i akt att ta reda på om någon ville bjuda henne på nygrillad korv eller hamburgare. Iris hälsade därför gärna på alla som sträckte ut en hand och ville ha kontakt med henne. När ingen i närheten verkade ha korv la hon sig bara ner och tog det lugnt.

En kille i stilig uniform a la andra världskriget kom fram och ville ta bilder på Iris, givetvis fick han det. Visade sig att han var från Brasilien(!) och han berättade att han inte sett en riktig dobermann på flera år då de är förbjudna där. (Ska forska i det minsann)

Dagen efter, den 7 juni åkte vi till Le Mémorial de Caen (andra världskriget museum) då Iris fick vänta i bilen. Efteråt åt vi lite picnic och vandrade runt i den brittiska, kanadensiska samt amerikanska trädgården som ligger i parken runt museumet.

Efter det åkte vi ut till stränderna igen och kikade på området kring stranden Juno, där de kanadensiska soldaterna landsteg på d-day.

Ett tjusigt monument som symboliserar det fria Frankrike på den plats där vi tror att general Charles de Gaulle klev iland på fransk mark igen efter att ha varit på flykt i Storbritannien.

Sist av allt åkte vi till Sword beach, en av två stränder där britterna landsatte. Nu hade vi hunnit bli rätt trötta och vi tog bara en kortare promenad längs stranden innan solen började gå ner och vi åkte tillbaka till hotellet och sov väldigt gott.

I dag den 8 juni åkte vi lite på chansning till ett ställe som heter Pointe du Hoc mest för att göra något.

Pointe du Hoc är toppen på en klippa belägen mellan stränderna Omaha och Utah där tyskarna kunde skjuta granateld mot de två stränderna och soldaterna som lansteg där. Tidigt på morgonen den 6 juni anföll därför ett gäng amerikanska rangers klippan genom att klättra upp på repstegar och ta stället.

Här är en bild jag hittade på nätet över stället sett från ovan. Som ni ser finns det ett gäng stora kratrar där efter att de allierade bombade sönder stället så gott de kunde inför landstigningen samt att många av de värn/bunkrar/ammunitionsförråd osv som låg där finns kvar.

Här står Iris och husse i en av de många kratrarna och på andra bilden hänger jag och Iris bara lite utanför avspärrningarna på kanten av klippan. Otroligt vackert ställe!

I de bunkrar man kunde gå ner och in i turades vi om att stanna utanför med Iris (då stället var så fullt med folk). Vid ett tillfälle kom jag upp och hittade husse med tre holländare som beundrade Iris och berättade om sin egen dobermann där hemma.

Iris var väldigt nyfiken på var vi försvann och spanade som en hök under vi var borta och ville helst följa med ner. Vid några tillfällen såg Iris på allvar ut att ta sats och använda närmaste turist som studsbräda ner.

Där det inte var så fullt av folk fick Iris givetvis följa med både ner i och upp och klättra på de stora cementklumpebunkrarna.

Längst ute på klippan ligger en stor observationsbunker där ännu ett monument är placerat ovanpå. Allt mycket tjusigt beläget med utsikten över havet bakom och även i dag Herculesplan som flög över alltihopa. Hade man varit själv där så hade det varit ännu roligare.

När vi var klara med rundturen gick jag in och tittade på en kort film som visades om händelserna vid klippan. Under tiden som jag var borta kom ett äldre brittiskt par fram och ville säga hej till Iris och berättade för husse att de också hade en dobermann.

Husse ville också se filmen jag hade sett så jag stannade ute med Iris under tiden. Dröjde inte lång stund innan Iris la sig ner platt på sidan och folk stannade till, tittade och pekade. På bilden nedan är det en liten kille i rutig skjorta som stannde till en lång stund och tittade på Iris där hon låg. Andra hundar ignorerade hon fint.

Nu tror jag minsann att Iris har varit överallt och sett allt samtidigt som hon blivit beundrad, fotad och klappad under tiden. Att ha hunden med sig i Normandie har inte bara varit enkelt, de har varit väldigt roligt också.

D-day = Doberman-day?

Madeleine — Fri, 06 Jun 2014 05:45:09 +0000

Från Belgien har vi åkt vidare till Frankrike och Normandie. Dagen innan själva D-day åkte vi runt och tittade på olika platser. Vi började med att kika på det som finns kvar av tyskarnas kustartilleri i Longes-sur-Mer som ligger mellan landstigningsstränderna Omaha och Gold. Iris poserade fint vid kanoner och bunkrar.

Efter det åkte vi vidare till Omahastranden där några Hercules-flygplan brummade in lågt över stranden och våra huvuden. Iris tyckte att det var mycket väsen för ingenting, hon ville hellre springa och bada i havet.

Promenaden längs stranden fortsatte utan att Iris la märke till något speciellt längs vägen…

När husse stannade och pratade med några typer i uniform tyckte Iris att det blev på gränsen till tråkigt och istället letade hon upp lite smaskig tång som var salt och god.

Faktum är att efter det letade Iris tång en lång stund, tydligen finns det för lite tång i hennes hundmat och hon behöver extra av det.

Sedan upptäckte husse och jag en sak där på stranden, det var inte bara saker som hade med andra världskriget att göra som fångade folks uppmärksamhet och var av intresse; Iris var också av intresse!

Amerikanerna kom fram och frågade om det var en dobermann, en del hade aldrig sett en med svans och öron förut.

Killen från Skottland hade en dobermann där hemma och var tvungen att komma fram och klappa lite på Iris, han saknade sin egen hund där hemma. Iris gillade honom tillbaka.

Någon kom fram och bad om lov för att fota Iris, klart man får fota Iris!

Däremot tyckte Iris om att sitta och titta på utsikten över stranden.

Iris och husse vid ett monument, kollar ut över stranden.

Ytterligare ett monument som Iris inte heller fattade något av men hon satt/låg med mig på bänken när jag tittade på alla namnen.

Enda gången som Iris inte fick följa med under dagen var när vi besökte ”Normandy American Cemetery and Memorial”, dvs där de vita korsen står i perfekta rader som aldrig verkar ta slut. Lika bra det, Iris hade inte fattat att varför man inte får springa som man vill på gräsmattorna där, hon hade inte förstått varför den jättegamla farbrorn i rullstolen som satt i sin uniform och tittade ut över Omaha beach var så himla intressant och hon hade säkert kissat eller värre på helt fel ställe.

När vi åkte vidare till lilla Vierville-sur-Mer och husse köpte en kebab, då var Iris däremot väldigt intresserad av vad vi gjorde. Att ligga ner brukar vara ett vinnande koncept så Iris provade det.

Strax efteråt kom ytterligare en dobermannägare fram, han visade sig vara dansk och vi hyllade rasen en stund. Iris gillade honom också.

När husse skulle ta bild på Iris och mig framför lite fina tält och fordon hände det igen, några franska damer kom fram och ville prata om Iris istället. De tyckte att Iris var fin med sina öron och svans och tyckte hon hade fin och blänkande päls. Vi gillade de franska damerna och det kändes som att D-day stod för Doberman-day!

Iris bland alla tält och skyltar.

Husse och Iris vid ett av många välbevarade fordon från andra världskriget. De brummade hit och dit och Iris brydde sig inte ett dugg.

Hade någon frågat Iris vad som var bäst med dagen hade hon nog svarat;

När hon hittade en jättefin tennisboll vid parkeringen vid Longes-sur-Mer.

När hon sprang sitt snabbaste i vattnet på Omaha Beach

Samt när hon tog en simtur i havet på Omaha Beach

Sen hoppas jag att hon på något sätt fattade hur mycket beröm och kommentarer hon fått på alla möjliga olika språk i dag när hon varit så duktig bland alla turister, fordon och andra hundar.

Iris åker till Belgien

Madeleine — Thu, 05 Jun 2014 07:51:15 +0000

Efter båtresan fortsatte vi vår resa med att åka bil i ett par timmar genom Tyskland. Vi tog många stopp längs vägen men den största delen av tiden körde husse bilen, Iris sov i sin bur och jag höll koll på kartan så att vi hamnade där vi skulle; Belgien och den lilla staden Bastogne.

Bastogne är känt för det som hände här under andra världskriget. Husse och jag har besökt 101 Airborne Museum och Bastogne War Museum (hundar fick inte följa med in dit så då fick Iris ligga i bilen och vänta under tiden).

Som tur är så finns det ju saker att göra och titta på utomhus också. Iris har promenerat i stan och poserat framför lite olika viktiga moument och statyer.

Och även om hon inte fick komma in på Bastogne War Museum så var hon med och promenerade runt det gigantiska monumentet som ligger precis bredvid.

Vi har även varit i skogarna utanför Bastogne. Där tyckte Iris att det var extra kul att vara.

Iris och husse, in the forrest overlooking the town of Foy.

Ett extra hundplus i kanten för Belgien där hundar får följa med in på restauranger och kyparen frågar om man vill sitta inne eller ute med hunden och dessutom frågar om hunden vill ha vatten eller något att äta!

Iris åker båt

Madeleine — Wed, 04 Jun 2014 07:55:45 +0000

Vi började semesterresan med att ta oss till båten. Premiär på båt för Iris. Premiär på båt med hund för oss, lite spännade kändes det.

Väl ombord gick det utmärkt att ta sig till hytten, alla bilar med hund fick parkera nära trapporna upp till hundhytterna. Plättlätt. Iris hade inga problem med korridorerna och hon hade full koll på vad som hände utanför hyttfönstret. Hela flocken trivdes ombord.

Iris gillade att vara ute på däck och tittade gärna på utsikten. Husse blev lite nervös när hon ville sätta tassarna på relingen men Iris trillade inte överbord, hon bara njöt av utsikten.

Vi lämnade Sverige och flocken gick och la sig för att sova.

Vi hade även nära till den del av däcket där man fick rasta hundarna. Själva hundrastplatsen var skojigt liten på håll och luktade vidrigt på nära håll. (Hundkiss kan inte lukta som det gjorde där, jag gissar på att någon på två ben tyckt att det var roligt att kissa där också).

Vi fick Iris att gå så nära som på bilden nedan men hon vägrade sätta en tass i sanden där hon skulle kissa. På kvällen när vi skulle åka var det inte något problem för då hade hon kissat precis innan vi åkte ombord på båten. Dagen efter vägrade hon gå närmare än 2-3 m ifrån den där sandlådan. När vi försökte putta henne dit la ho sig platt ner på däck och spretade allt vad hon orkade med tassarna. Jag kan inte säga att jag hon hade fel, de var verkligen jätteäckligt.

Att åka båt med hund är med andra ord enkelt om man inte har en hund som är noga med sina kisställen. Då gäller det att ha en hund som kan hålla sig tills man kommer av båten.

Iris på resande tass

Madeleine — Sat, 01 Mar 2014 16:44:20 +0000

Iris vill ut på en speciell resa. Eller så är det jag som vill ut på en speciell resa och ta med mig Iris.

Själv har jag suttit och försökt ta reda på vad som krävs för att Iris ska kunna följa med på den här resan och hittade följande information på Ministère de l’agriculture, de l’agroalimentaire et de la forêt hemsida. Dvs den franska motsvarigheten till Jordbruksverket.

Pour venir en France avec son Chat / Chien / Furet, à partir d’un pays de l’Union européenne
l’animal doit disposer de :

– une identification par puce électronique (transpondeur).
(Les animaux identifiés par tatouage avant le 03 juillet 2011 peuvent continuer à voyager au sein de l’UE pourvu qu’il soit clairement lisible).
– un passeport délivré par un vétérinaire habilité par l’autorité compétente attestant de l’identification et de la vaccination antirabique de l’animal) ;
– une vaccination antirabique en cours de validité (primo-vaccination et rappels) ; dans le cas d’une primo-vaccination, celle-ci est considérée valide après un délai de 21 jours.

Jaha, va bra! Hunden ska vara chippad, ha ett pass och vara rabiesvaccierad. Det låter ju plättlätt att ta med Irisen på denna resa! Nästan så jag undrar om jag missat något…

Finns det någon vänlig själv som har några bra restips för fyrbenta resenärer?

Resan hem från HundCampus

Madeleine — Tue, 05 Jun 2007 21:06:10 +0000

Klockan är 19.02 och just nu sitter jag och Lina på tåget mellan Örebro och Mjölby. Dessförinnan åkte vi buss från Hällefors till Örebro. I Mjölby ska vi byta tåg till X2000 som sedan ska ta oss ner till Hässleholm där husse hämtar.

Antingen kan man se det hela som en lång och rätt långtråkig resa (glömde ta med mig en lämplig hundtidning från HC att läsa längs vägen) från klockan 16.20 till 22.04 ELLER så ser man det som en enda lång miljöträning. Blir lite roligare då.Följaktligen har vi övat på att åka buss. Att ligga still i mer än en timma på ett bussgolv som konstant rör sig (så att Lina glider runt hela tiden) utan att gnälla. Efter det har vi övat på att gå i gångtunneln under spåren på Örebros tågstation samtidigt som ett tåg passerar ovanför. Sedan övade vi på att promenera på perrongen när ett 15 vagnar långt godståg åkte förbi. Ett hundmöte på andra sidan spåren fick vi också till. Lite sitt och ligg hann vi också med innan vi övade på att kliva ombord på tåget. Jag ställde mig vid dörren och sa åt Lina att kliva ombord först. Väl inne på tåget så har vi vid varje station övat på att jag lämnar Lina en kort stund för att gå iväg en sväng. (Vill kolla om några andra djur ska åka med så jag är förberedd.) Då det är så varmt på tåget så har jag fönstret lite öppet, detta har lett till att vi har övat lite extra på att ligga kvar på golvet som ingenting även när tåget tutar. Tuuuut-tuuuut!

Jag får lov att säga att hittills går alla övningarna väldigt bra! Just nu övar Lina på att sova.