Svenska Dobermannklubben – Livet med dobermann

IPO-gruppen 2015

Madeleine — Wed, 08 Jul 2015 06:06:26 +0000

Nu har jag tjatat om mina hundar och visat bild och film. Men lägret var ju inte bara vi, det var ju alla andra sköna människor som jag nu lärt känna bättre eller haft den stora äran att träffa för första gången. För att inte tala om deras gulliga vovvar! Här är några av dem på bild.

Lägret sötaste hund även om det inte syns på bilderna då hon ser mer huggtandad ut här.

Torbjörn retas lite med Bosses hund Cape Secure Disarita.

Chris och hennes Eli (Molecularis Don River) och figurant-Rikard.

Tina och hennes andra vovve Daphne

Emys fina kille Mezzrow’s Spencer

Norris (Molecularis Düsseldorf)

Oskar och hans luddiga vovve Freck.

Rikard och någon av Torbjörns fina Dobfanciers-vovvar

Oskar väntar på att börja jobba

Isabel och hennes hund Assolo

Märklig nos när man är van med dobermann. Prince!

Har man lite tur fyller någon år under lägret och det bjuds på fika, frukt, godis, chips och dryck.

Malin och hennes Brego (Dobvoyage Ilyas).

Torbjörns duktiga Zicko tror jag att det är

Camilla och hennes Tjosan som i stamtavlan heter Dobfancier’s Yozan

Nästan alla i IPO-gruppen på årets läger fastande på rörliga bilder också. Jag filmade lite då och då när jag kände för det och höll inte riktigt reda på vem jag filmat och inte…

Sally och Iris i IPO-gruppen!

Madeleine — Mon, 06 Jul 2015 07:22:48 +0000

Nu har vi varit på dobermannklubbens riksläger och för första gången varit med i IPO-gruppen.

Lilla Sally var söt i dagarna fem. Figuranterna fiskade fisk i snöre med henne och jag upptäckte att det är hög tid att lära henne ”loss”, när hon väl fångade fisken fick jag banne mig knappt ut den.

Jag kan inte minnas att Sally blev särskilt frustrerad/arg när hon inte fick tag på fisken, hon bara studsade efter den som en glad boll tills hon lyckades fånga den. (Antar att jag jämför med Iris rätt mycket också)

En merit är att jag tror att Sally var den enda hund som fick både förare och figurant att börja blöda. (Ber om ursäkt till Oskar).

Jag visste inte hur Iris skulle reagera alls. Det var så länge sedan vi tränade ordentligt. (När tusan var det, tre år sedan?) Vår skyddsärm har i alla fall aldrig suttit på en figge då jag köpte den efter att vi slutade träna IPO. Iris har aldrig träffat en figge med trollspö. Jag har lärt henne en massa fel sedan dess och det var svårt att veta vad jag skulle förvänta mig.

Varje ny dag var en ny upplevelse och jag tyckte Iris var duktig. Mest nöjd är jag faktiskt med lydnaden, den bit jag trodde skulle ha släppt helt nu när hon äntligen skulle få köra kuddkrig igen. Alla andra hade ett extra litet koppel i halsbandet som de behövde använda för att korrigera sina hundar i lydnaden men Iris klarade sig fint med kopplet fäst i selen trots att hon var ringrostig. En gång flippade hon mot mig och skrek/hoppade/skällde/gav mig blåmärke på magen och några få gånger tjuvstartade hon mot figuranten men när figgen kastar kudden på hunden så är det ok med mig om hon går på det första gången och det räcker att säga ”nej” för att få tillbaka henne i position.

Mellan de två bilderna nedan har Torbjörn vevat till med trollspöt så det smällde duktigt precis bakom oss, jag är nöjd.

Iris tuggar en del och det beror nog både på att jag låtit henne göra det när vi lekt IPO här hemma och hennes sociala brister, jag vet inte. Vi körde inte ärm utan kudde för att bättra på de bitarna i alla fall.

Under dagarna tränade vi på tre olika platser och jag tror inte jag behöver säga att den plötsliga värmen tog på alla hundarna. Jag har aldrig sett Iris så trött. De sista två dagarna fick vi träna i inomhushall där det var lite svalare.

Förutom att det var sjukt kul att träna IPO igen så var det otroligt kul att få träna för just Torbjörn, Rickard och Oskar. När jag inte gick runt och fotade ställde jag dumma frågor till dem och fick dem besvarade varje gång. Jag har dessutom inte skrattat så mycket som jag gjorde tillsammans med IPO-gänget dessa dagar på riktigt länge. Tusen tack alla som var med i gruppen och tack till Rickard och Lena som fotade oss med min kamera!

Nu ska jag gå igenom resten av de 800 bilder och 60 filmsnuttar jag fick ihop under lägret. Det kommer mera…

Svenska dobermannklubbens riksläger 2014

Madeleine — Sun, 27 Jul 2014 22:31:26 +0000

Jag hade med mig min GoPro-kamera på lägret och testfilmade lite allt möjligt. Här är lite av mina rörliga bilder som fastnade på film!

Var tvungen att köra Iris sökskick genom skogen i slowmotion för att man inte skulle bli sjösjuk när man tittar på det, haha!

Tyvärr fastnade inte det otroligt viktiga dobermannracet på film trots att Iris hade kameran på ryggen när hon sprang det.

Jag har ombestämt mig

Madeleine — Fri, 02 May 2014 19:09:25 +0000

Ibland bestämmer man sig för en sak och ångrar sig efter ett tag. Tar en nytt beslut.

Det har jag gjort nu. Jag hoppade av svenska dobermannklubbens tidning när jag blev väldigt ledsen. Nu inser jag att det som gjorde mig ledsen inte försvinner eller ändras för att jag slutade göra tidningen.

Enda skillnaden blev ett stort merjobb för styrelsen och en tidning som kom nästan två månader för sent.

Så nu har jag tagit ett nytt beslut. Jag har bestämt mig igen eller ombestämt mig som jag brukar kalla det.

Det viktiga är ju ändå att man står för besluten. Precis som man borde stå för det man säger, gör och skriver även i efterhand.

Jag fortsätter därför att göra tidning så länge som styrelsen vill ha min hjälp eller hittar någon som vill ta över.

Linas peng

Madeleine — Thu, 10 Apr 2014 16:20:36 +0000

När du dog Lina fick vi tillbaka en summa pengar på din livförsäkring som du hade hos Agria.

En del av de pengarna har husse och jag nu satt in på Svenska dobermannklubbens DCM-fond i ditt namn.

Jag hoppas att pengarna kan göra nytta för någon annan vovve Lina.

Jag saknar dig så ofantligt och otroligt mycket Lina.