Tommy Andersson – Livet med dobermann

IDC IPO VM 2015 Sverige

Madeleine — Wed, 20 May 2015 15:25:40 +0000

Vilken helg det har varit! Vilken tävling det har varit!

Från de första skisserna på loggan, hemsidan, jakten på en lämplig arena där jag kört runt och letat/fotat, fixat katalogen, beställt tröjorna, kepsarna, klistermärkena. Alla telefonmöten och allt som skulle fixas inför tävlingen. Alla mail inför tävlingen. Facebooksidan. Tävlingsdagarna där jag fotat, varit speaker, sålt kataloger och kläder, styrt upp parkeringen, fått vara ansvarig för sjukvården och ljudet/musiken den första dagen och allt det där som bara dyker upp längs vägen på en sån här tävling.

I dag la jag upp de sista bilderna från tävlingen och nu kan jag (för första gången sedan april 2014 då jag la upp hemsidan och gjorde den första uppdateringen) inte komma på att det är något mer att göra.

Alla andra som jobbat i regnet, solskenet och blåsten och rest långt med bilarna fullastade med saker till tävlingen. Jobbat som galningar då vi varit så få! Allt för att i slutet få beröm, känna att det var värt det och många nya dobermannvänner.

Glädjen över all den beröm vi fått under tiden, att allt funkat och funkat bra trots att vi varit så få. Bästa exemplet vår provledare Hannah Adsten som med sin Johan (som inte ens är medlemmar i Svenska dobermannklubben och har malle!) jobbade så hårt och var så trevlig och gullig precis hela tiden. Som stannade kvar en dag längre än alla andra och såg till att fixa precis allt.

Själv hade jag inte överlevt helgen om det inte varit för att Emelie och Asta kom ner med kort varsel och räddade min dag alla dagarna. Emelie ställde upp på allt vi bad henne om och lite till, hon hjälpte mig rasta hundar och såg till att jag fick mat och dryck när jag inte hann gå ifrån.

Stoltheten över det svenska laget som trots motgångar på flera håll presterat riktigt, riktigt bra! Ni är grymma!

IDC IPO VM 2014 Lozorno, Slovakien

Madeleine — Sun, 25 May 2014 16:20:39 +0000

Första dagen på arenan

Den första dagen med inträning, fint väder, öppningsceremoni, lottning och bra stämning! Två coola typer i det svenska laget.

Team USA är en man och hans hund. Han heter Steve Burger och han är jättetrevlig.

Camilla med herr regerande världsmästare.

Swempa på inträningen.

Stora delar av team Sweden på inträningen.

Tysk hund under fredagens inträning

Lunch tillsammans med delar av det svenska respektive norska laget.

Tyska laget under inmarschen.

Turkiet hade en hund på plats i VM

Ungerns lag

Det norska laget under öppningsceremonin.

Gladaste laget, det svenska!

”Team blond” kallar några av de andra deltagarna dem, sötnosarna Frida och Camilla.

Hela svenska laget

Dags för lottning

Lottningen blev försenad så Tommy och Frida hittade på annat under tiden de väntade.

Norska och svenska laget i väntan på lottningen.

Stilstudie ”visa vilket nummer du drog för domarna”.

Ingela, Camilla, Malin och Eleonor kikar på tiderna inför morgondagens tävlingar.

VM-dag 1, en bra dag!

Även om dagen inte har varit bara bra så väljer jag att fokusera på det positiva och ger er några av anledningarna till varför det varit en övergripande väldigt bra VM-dag:

För att folk är glada, hejar på varandra, stämningen är god och till och med ber mig att fota dem när de är så glada och nöjda!

För att det svenska gänget tar det här med Team Sweden på allvar. Det är 100% support som gäller.

Svenska hejjarklacksryggar på läktaren

För att även om Vimza kanske inte riktigt gjorde vad matte hade velat i dag under lydnaden så är hon en ljuvlig hund.

Vimza på väg till figgen, hon ser glad ut!

Frida och Vimza under och efter skyddet.

För att det är så här det ser ut när man på långt håll beundrar Tommy och Pluto när de får 94 poäng på lydnaden.

För att en av de få som fixade spåret i dag fick lite skön uppmärksamhet. Hejja Norge!

För att Swempa är Swempa. (Film från skyddet).

För att VM-debutanterna Ingela och kroken Javanth har gjort JÄTTEbra ifrån sig!

För att de här två sötnosarna som skjutsat mig, sett till att jag inte bränt mig så mycket i solen, räddad mig från elaka småkryp i ögat osv osv vet att man inte har roligare än man gör sig!

För att jag idag lärde mig ett ord på tyska; mangelhaft, vilket inte betyder ångvält som jag hade gissat.

Och sist men inte minst, för att det går att bryta ihop en stund och sen kliva ut på gräsmattan igen. Dagens hjältar och de som fick mest (ofrivillig) träning av tävlingsnerverna.

VM-dag 2, känslornas dag

Dagen började i spårmarkerna med tre av Sveriges ekipage i samma grupp. Camilla D, Tommy och Ingela.

Min målbild av ett IPO-spår har aldrig sett ut så här även om det var första gången jag var med live på en tävling. På bilden nedan är det Ingela och Javanth som spårar och de klarade sig runt och fick 71 poäng. Tommy och Pluto klarade sig också och fick 85 poäng.

Camilla, Eleonor och Tommy försöker se hur det går för Ingela i spåret.

Ingelas och Camillas spår korsade bland annat denna traktorväg både en och två gånger. Gräset var på sina ställen som högst cirka 1,2 m högt.

Camilla D och Swempas spår gick från det höga gräset till detta. Sandjord med enstaka strån. Swempa jobbade på bra men det gick inte, i och med detta var han ute ur tävlingen. Riktigt trist då det måste ha varit de sämsta förutsättningarna den hunden någonsin har fått både på träning och tävling.

Camilla R och Indra, 95 sköna poäng i lydnaden! Efter det var det medaljvittring för ekipaget!

Christian och Diragos Pantera i skyddet

Camilla och Indra, Diragos Ikara Colt, i skyddet.

Tyvärr hann inte Indra ikapp figgen och det blev slut på tävlingen för deras del.

Sen kom den här tjejen tillbaka från sitt spår och hade fixat 93 otroliga poäng och hade därmed gett Sverige en chans att vara med i matchen om lagmedaljerna.

”Svenskhunden” Briskas Doris som tävlade med sin finska matte och som fick vänta till sist av alla vovvarna då hon löpte. Jag tror att ekipaget fick 30 minuters paus mellan lydnaden och skyddet. 264 fina poäng fick de och kom femma.

Det härliga svenska VM-laget, jag är jättestolt över dem hela bunten. Tommy individuell fjärdeplats, gänget blev fjärde bästa lag, och hela laget är som en vandrande reklampelare för Sverige både på och utanför planen. Jag tycker att ni är bäst allihopa!

Individuell vinnare av IDC 2014; Luděk Šilhavý från Tjeckien med hunden Harlequin Gumby. På andraplats förra årets vinnare Jürgen Gotbrod, Tyskland och hans Atarxie’s Bigben. Tredjeplatsen även den till Tyskland, Claudia Fuhrmann och hennes hund Lucia von der Burgstatte.

Tyskland vann lagguldet

Italiens lag kom trea.

Sist men inte minst, bild på mig själv. Önskar jag hade varit så här glad och nöjd hela VM!

Rasmästerskap 2011 (del 1)

Madeleine — Sun, 31 Jul 2011 19:18:54 +0000

Tre dagars rasmästerskap är över och det har varit tre väldigt trevliga dagar!

Fredag – lydnad

I fredags morse packade vi in oss i bilen och åkte mot Södertälje BK. Vi anlände en dryg timme innan samlingen inför lydnadstävlingen. Tillräckligt med tid för att säga hej till alla snälla som var där och ägna en stund åt at klura på om jag skulle tävla med Iris eller ej.

Vi är fortfarnade lite ur form men jag bestämde mig för att köra ändå, det är kul att delta, särskilt på rasmästerskap! Bestämde mig redan innan att jag skulle jag bryta direkt om jag kände att det blev pannkaka.

Jag hade lite onda aningar att Iris inte skulle ligga kvar på platsen, de bekräftades redan innan tävlingen när husse skulle gå femtiotalet meter med Iris för att ge henne lite vatten och hon vägrade lämna mig. Iris tog spjärn med alla fyra tassarna i marken och vägrade följa med. Inte tusan agerade hon annorlunda på platsliggningen heller. Hann bara gå några steg innan jag kände min lilla skugga bakom mig!

Själva lydnaden sen gick lite bättre men jag vågade inte belöna eller ”bryta” mellan momenten eller vad man nu ska kalla det. När TL sa att momentet var slut så tittade jag bara ner på Iris och sa ett försiktigt bra och gav en försiktig klapp. Några 10or fick vi och det slutade med 133 poäng. Jag trodde faktiskt att vi skulle göra sämre ifrån oss så jag är nöjd ändå.

Min och Emelies lydnad finns på film och bilder finns det från samtliga ekipage i lydnadsklass ett och två men det får bli i morgon.

Lördag – bruks (jag sabbar elitspår)

På lördagen gick Camilla och jag upp i ottan. Värt att nämnas är att vi sov 4 personer och 4 dobermann i samma husbil och det gick finemang.

Dobfancier-Laine bidrog med lite spänning sent på kvällen när vi gått och lagt oss i husbilen för att sova men sen flöt resten av natten tyst och lugn.

Åter till spåret; Eftersom vi kom upp så nära inpå lydnadstävlingen på fredagen så kunde jag inte provgå det spår jag skulle lägga till tävlingen dagen efter. På lördag morgon fick jag reda på att jag skulle lägga ett elitspår och det har jag ju aldrig gjort förut… (börja ana oråd kära läsare).

Jag hade ingen koll på att det fanns en uppmärkt upptagningsruta i ett elitspår. Pga min något begränsade lilla hjärna så (miss)lyckades jag med att släppa den första apporten i den rutan. Jad anade ugglor i mossen och mitt misstag och ringde the boss Madde Dahlgren men när vi väl fick tag på varandra så var spåret redan lagt och jag var dessutom osäker på var apportpinnen låg exakt.

När de tävlande kom ut så visade det sig att det var Maja med hennes duktiga dobermann Selma som blivit lottade att gå mitt spår. Selma gick ut i rutan och jag höll tummarna för att hon inte skulle hitta min dumma apport och ta spåret ut ur rutan så fort som möjligt. Tyvärr gick det inte att lura Selmas nos, hon kollade av mitt spår åt bägge hållen och började sedan bakspåra mot apporten och tog den så fint! Bra Selma, sa matte Maja. Där får vi bryta, sa domarna. Jag ville självdö på den mossiga stenen jag stod på.

När de andra ekipagen gick sina spår fick alltså Maja och Selma vänta. Vänta under tiden som jag brummade tillbaka till klubben och hämtade nya apportpinnar och sen lades ett nytt spår (inte av mig kan ni tänka, jag är bränd i spårläggarbranschen), liggtid och domare. Till råga på allt blev det stekhett och när det var dags för dem att några timmar senare gå sitt spår så gick det inte vägen.

Det andra dobermannekipaget i elit klarade spåret men inte tiden och det vinnade ekipaget i årets rasmästerskap blev därför en schäfer. Jag känner mig högst skyldig och Maja och Selma kommer att få använda mig som dörrmatta i höst och vinter när blir blött och äckligt ute tänkte jag.

Dagen avslutandes med födelsedagsgrillning för dobermannägaren Hille och vi fick även sällskap av våra två tältande grannar. Sen sov vi gott i husbilen, natten till söndagen var vi bara 3 personer och lika många hundar, hur mycket plats som helst ju!

Söndag – IPO

Söndag fick vi lite sovmorgon, tävlingarna började först kl 10 och jag fick inga chanser att förstöra något för någon. Frid och fröjd!

Soligt och fint väder fick vi också och många glada var på plats för att titta på lydnaden och skyddet. Grillen och den lilla kafeterian sålde slut på alla hamburgare och all läsk de hade och det var på håret att vi kunde köpa någon mat under lunchen, det måste ju vara definitionen på en lyckad tävlingsdag?

Jag har aldrig tittat på en IPO-tävling och publikvänligare hundsport får man ju leta efter! Riktigt kul var det och jag både filmade och fotade hela tiden!

Vann och blev årets rasmästare i IPO blev Tommy Andersson och Dobfancier’s Vizir med 284 poäng och två kom publikfavoriten Laine Löfman med sin härliga Dobfancier’s Ruzka (som hunnit fylla 8 år!) med 268 poäng. Trea kom gulliga Emelie Löwstedt och hennes tik Diragos Inflames med 264 poäng.

Det blir en del 2 på det här inläget med alla bilder och film, jag orkar inte mer i dag!