Den första inkallningsträningen

Madeleine — Thu, 08 Jan 2015 16:22:43 +0000

I går skrev jag att nu skulle valpträningen börja. Om någon undrar vad jag menar med valpträning så kan jag sammanfatta det med relation och inkallning.

Jag har under mina år som hundägare fått höra lite olika åsikter och kommentarer om just inkallning. Några har sagt att de inte tränar det med valpen med motiveringen att den följer mig/lyssnar så fint ändå. Ja visst gör den, när den är valp. Den dagen valpen blir lite större och känner sig trygg nog att utforska världen på egen tass…

Jag har fått höra att inkallning är något som bara ska sitta och man kan kräva det av hunden. Jag tycker att det är något som ska tränas in precis som allt annat.

Jag har fått höra när Iris vänt i luften för att komma när jag ropar på henne att så där skulle min hund aldrig göra, vilken tur du har som fått en så lydig hund. Om det säger jag att jag har en hund med extremt mycket jakt i sig och att allt bygger på träning, inte ett dugg tur.

När jag tränar på de här sakerna vill jag ha så lite inblandning av Iris som möjligt. I dag tog jag däremot hjälp av Iris när jag tränade Sally.

Vi åkte till ett skogsparti där jag vallade en ruta till Iris och la ut två föremål. Efter det fick Iris leta fritt samtidigt som jag passade på att träna inkallningar med Sally.

Så fort Sally tog några skutt i egen riktning ropade jag på henne och sprang några meter. Då fick hon både reagera och jaga ifatt mig. Det funkade jättebra!

När Iris hade hittat sina två saker kastade jag bollen lite hit och dit mellan träden. Sally startade och ville springa när Iris sprang så då passade jag på igen: kallade på henne och sprang några meter i motsatt riktning! Även det gick bra.

När jag hade belönat med små hundmatskulor bytte jag till Ikea-leksak som jag satte fast i Sallys koppel. Jag vill nämligen inte att Sally ska ta leksaken och lära sig att hon kan springa ifrån mig med den. Jag vill att så mycket lek som möjligt ska ”sitta ihop” med mig!

Lite träningstänk

Madeleine — Fri, 19 Dec 2008 19:30:03 +0000

Nu har Iris bott hos oss en vecka. I en veckas tid har jag förundrats över hur fort det går för en valp, det hon inte fixade i går klarar hon i dag. Det hon kollade nyfiket på för första gången i morse är gamla nyheter redan till kvällen.

Jag och Magnus pratar om hur vi ska göra redan nu för att det ska bli så bra som möjligt med Iris träning sen. För även om Iris bara är valp för ögonblicket så lägger vi grunden för resten av hennes liv redan nu.

I morgon ska vi börja öva inkallningar. Inte en dag för sent.
Iris får vara i alla sängar och möbler, precis som Lina. Däremot så får hon bara tugga på ben i den sängen där Lina håller till. Just nu tillåter inte Lina att Iris är där så bentuggandet sker på golvet. Det samma gäller leksaker. Bara på golvet eller i Lina-sängen.
Vi kastar inga leksaker till Iris. Jag leker med Iris och pipleksaken eller bollen flera gånger per dag. Men jag kastar inte iväg leksaken så att hon får jaga efter den. Vill hon springa ifrån mig med den så får hon göra det. Jag sitter kvar. Detta har fått till följd att Iris, även om hon springer iväg med sin leksak alltid kommer tillbaka till mig med den. Det roliga sker alltså aldrig när man springer från matte, det sker när man springer till matte!
Varje gång Iris har vaknat efter att ha sovit, har lekt väldigt intensivt eller ätit så går vi ut med henne på gräsmattan framför huset. (Det kan innebära 4 rundor ut på en timme…) Iris gör ifrån sig varje gång och olyckorna här inne har varit ytterst få. Dagens enda missöde berodde på att Iris varje morgon hittills har väckt oss så fort hon vaknat i korgen vid sängen. I morse gjorde hon inte det utan smög upp, kissade och gick och la sig igen. Så i morgon sätter jag klockan på ringning.
När Iris ska gå in genom ytterdörren säger vi redan varsågod när hon får gå in. Dvs håller fram en hand framför henne och stoppar henne, släpper och säger ”varsågod” och hon får skutta in.
Vi är anmälda till valpkurs hos någon jag verkligen litar på och tycker om, Gun-Marie som jag lärde känna när jag och Lina gick på HundCampus.
Började klicka in lilla Iris i går. Klick och godis, klicka och godis…
Jag har börjat att koppelpromenera med bägge hundarna samtidigt. Även när en av oss kan stanna inne med eller ta ut den andra hunden så vill jag att de ska vänja sig redan nu vid att gå tillsammans. Om inte annat så behöver jag träna på att knata med två!

Är det nåt annat av vikt jag har glömt måntro…? Tips och synpunkter mottages tacksamt!

Valpträning – Livet med dobermann

Den första inkallningsträningen

Lite träningstänk