Det skulle lätt gå att skriva en hel blogg bara om alla andra hundägare man möter. Det är helt otroligt. Jag och Lina stiftar nya bekantskaper varje dag. Varje dag får jag någon slags feedback från andra hundägare. Allt från de som tycker Lina är fin, vacker, snäll och lydig till de som skriker, härjar och skäller ut henne och mig. Inte att förglömma alla de som inte säger så mycket om Lina men säger rätt mycket ändå.
Kan inte låta bli att fördjupa mig en aning i dem som skriker. Dobermannägare som jag är försöker jag att var extra ödmjuk inför alla andra i närheten, speciellt andra hundar och hundägare. De finns ju de som har hund själva men är livrädda för Lina. Så när jag försöker tala vänligt, vara artig och prata med dem och de höjer rösten och skriker åt mig tillbaka… För att fortsätta vara vänlig och artig; Det är jobbigt och ibland önskar jag att de kanske slår i lilltån (hårt!) mot ett bordsben när de kommer hem. Jag fortsätter att prata, artigt och lugnt.
Igår befann jag mig på en plats dit jag brukar gå för att träna med Lina. Det är öppet så att jag har uppsikt över det som sker runt omkring, har inga stigar som gör att Lina automatiskt går längs dem. (Hon har en tendens att kolla mer på mig när hon inte vet vilket håll vi ska åt.) Och jag har henne lös där när jag tränar ”hit” och leker.
Plötsligt dyker en lös hund upp. Både jag och Lina ser den på långt håll. Jag sätter Lina ner och väntar på att en ägare ska dyka upp. Ingen ägare, bara en hund som kommer närmare och närmare. Vad kan jag göra? Koppla Lina? En del kanske tycker det, men det gör inte jag. Om en hund kommer lös mot Lina så släpper jag henne också. Hon är mycket lugnare utan kopplet. Så när hunden är nästan framme kommer en till likadan springande. Och äntligen även en ägare. Jag förklarar för ägaren varför jag släppte min hund då hennes också var lös. (Det är nämligen inte alla som tycker att detta är okej har jag insett.) Hundarna hälsade på varandra i ca fem sekunder, den ena morrade mest åt Lina, sen brydde de sig inte så mycket mer. Hundägaren och jag ägnade desto mer tid åt varandra. Hon berättade om en hund som bor i närheten som attackerat en av hennes hundar så illa att den fick åka till veterinären med flera öpnna sår. Jag utbrister ”Skämtar du?” då jag vet vilken hund hon pratar om, Lina och jag har träffat den i lilla hundgården. Hon svarar ”Nej, och nu har jag inte ens druckit!” Tror ni att jag tänkte på hundar efter det? Eller tror ni att jag hade ett gäng följdfrågor som ekade inne i mitt huvud rörande hennes alkoholvanor? Kort efter det sa vi hejdå och hon gick vidare. Kvar på platsen var Lina och en konfunderad Madeleine. Sen övade vi lite till på ”hit”.
