\n
![\"26aug13.1\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2013\/08\/26aug13.1.jpg\")
<\/a>\nH\u00e4r b\u00f6rjade vi med att l\u00e4gga sp\u00e5r till v\u00e5ra dobermannflickor. N\u00e4r det var klart tog vi alla hundarna och ryggs\u00e4cken med fika och b\u00f6rjade g\u00e5 mot havet.
\n
![\"26aug13.2\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2013\/08\/26aug13.2.jpg\")
<\/a>\nEva hade med sig alla sina fina vovvar, dvs dobermannfr\u00f6ken Vega och de tv\u00e5 tikarna Hedvig och Selma ocks\u00e5.<\/p>\n
N\u00e4r skogen tog slut det blev \u00f6ppen \u00e4ng ner mot det solglittrande havet sa jag n\u00e5got som s\u00e5 h\u00e4r i efterhand k\u00e4nns r\u00e4tt m\u00e4rkligt. Jag ropade till Eva och Gabrielle som gick framf\u00f6r mig med sina hundar att Det h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 vackert och fint att nu spelar det ingen roll hur sp\u00e5ren g\u00e5r eller hur resten av dagen blir, det h\u00e4r har redan varit en bra dag och utflykt!<\/em> samtidigt som jag tog bilden nedan. Vi best\u00e4mde oss i alla fall f\u00f6r att g\u00e5 tillbaka till bilarna och ta nytt beslut p\u00e5 vad g\u00f6ra efter det. V\u00e4l framme kunde vi konstatera att Hedvigs s\u00e5r inte bl\u00f6dde och hon verkade inte st\u00f6rd av det heller, haltade inte, f\u00f6rs\u00f6kte inte slicka p\u00e5 det. Vi tog en fika vid bilarna i st\u00e4llet innan vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att g\u00e5 sp\u00e5ren.<\/p>\n Sp\u00e5rsele och sp\u00e5rlina ut och Iris blev lycklig! Hon gjorde ett j\u00e4ttefint sp\u00e5rupptag men efter n\u00e5gra meter k\u00e4nde jag att detta inte var en bra id\u00e9 med den tr\u00e4ningsv\u00e4rk jag hade. G\u00e5 promenad och sakta men s\u00e4kert bli mjukare i alla muskler, ja. Att \u00e5terigen h\u00e4nga som skit p\u00e5 sn\u00f6re efter turbo-Iris och f\u00f6rs\u00f6ka spj\u00e4rna emot, nej!<\/p>\n Jag fick knyta sp\u00e5rlinan runt magen och sen fick allt bli som det blev. Jag f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5 och Iris undrade varf\u00f6r i hela friden jag var s\u00e5 l\u00e5ngsam. P\u00e5 n\u00e5got m\u00e4rkligt s\u00e4tt hade jag alla tre pinnarna och de tre snusdosorna med godis som jag lagt ut till henne med mig i fickan vid sp\u00e5rets slut i alla fall.<\/p>\n Nu n\u00e4r vi inte sp\u00e5rade l\u00e4ngre tog jag av selen och Iris fick vara l\u00f6s p\u00e5 v\u00e4gen tillbaka. \u00c4ntligen kunde hon skutta som hon ville utan att det drabbade mig, \u00e4nd\u00e5 valde hon att v\u00e4nta in mig och stannade hela tiden n\u00e4r jag stannade. Grillningen i stugan utgick men alla tyckte s\u00e5 klart att Hedvig var viktigast! Jag fotade Hedvigs s\u00e5r innan vi b\u00f6rjade \u00e5ka hem\u00e5t. Vad fel jag hade haft n\u00e4r jag sa att det inte spelade n\u00e5gon roll hur resten av utflykten eller dagen skulle bli!<\/p>\n Jag satt i mina egna tankar n\u00e4r jag k\u00f6rde hem\u00e5t l\u00e4ngs E22:an s\u00f6derut n\u00e4r jag pl\u00f6tsligt passerade en trafikolycka i det norrg\u00e5ende k\u00f6rf\u00e4ltet. S\u00e5g direkt att en bil var rej\u00e4lt krockad och det fanns ingen polis, ambulans eller brandbil p\u00e5 platsen. Olyckan m\u00e5ste ha h\u00e4nt precis innan jag kom \u00e5kande.<\/p>\n Jag stannade bilen p\u00e5 ett s\u00e5 bra st\u00e4lle jag kunde, satte p\u00e5 varningsblinkers, \u00f6ppnade bagageluckan s\u00e5 Iris skulle f\u00e5 luft och sen sprang jag. Pl\u00f6tsligt k\u00e4nde jag inte av tr\u00e4ningsv\u00e4rken, jag bara sprang. Bakom mig h\u00f6rde jag Iris yla \u00f6ver att hon inte fick f\u00f6lja med.<\/p>\n Tack och lov var den bara en person i de b\u00e5da bilarna som krockat som beh\u00f6vde hj\u00e4lp, f\u00f6raren i den mest tilltufsade bilen. Det satt redan en person hos f\u00f6raren (som fick sitta kvar d\u00e4r hen satt i bilen eftersom hen klagade p\u00e5 sm\u00e4rta). \u00d6vriga inblandade m\u00e5dde efter omst\u00e4ndigheterna v\u00e4l. S\u00e5 jag bytte fokus och konstaterade att de tv\u00e5 inblandade fordonen tog upp hela ytan mellan st\u00e5lvajern i mitten och v\u00e4grenen, dvs om\u00f6jligt f\u00f6r utryckningsfordonen att passera p\u00e5 n\u00e5gon sida. S\u00e5 jag bad helt enkelt dem som var p\u00e5 platsen om hj\u00e4lp med att flytta p\u00e5 den andra bilen. Visade sig att det fortfarande gick att k\u00f6ra den s\u00e5 vi flyttade fram den en bit.<\/p>\n Brandk\u00e5ren var f\u00f6rst p\u00e5 plats och en sn\u00e4ll brandman och jag hj\u00e4lptes \u00e5t att s\u00e4tta nackkrage p\u00e5 f\u00f6raren. Strax d\u00e4refter anl\u00e4nde \u00e4nnu en brandbil och ambulanser. E22:an st\u00e4ngdes av i b\u00e5de norr- och s\u00f6derg\u00e5ende riktining f\u00f6r r\u00f6jningsarbetet, jag sa det lilla jag hade att s\u00e4ga till en av ambulanskillarna sen b\u00f6rjade jag springa tillbaka till Iris. (Ov\u00e4ntat: Iris l\u00e5g ner och var tyst i bilen, n\u00e4stan s\u00e5 jag trodde att n\u00e5gon snott henne ur buren!) Jag ogillar folk som hivar upp mobilen f\u00f6r att ta kort p\u00e5 olycksplatser men \u00e4nd\u00e5 tog jag en bild innan jag st\u00e4ngde bakluckan och \u00e5kte vidare. Iris sk\u00e4llde som ett as men jag sa till busschauff\u00f6ren att jag kunde hj\u00e4lpa till om man stod ut med att bli utsk\u00e4lld. Tre passagerare nappade p\u00e5 erbjudandet och n\u00e4r de klev in i baks\u00e4tet p\u00e5 bilen h\u00e4nde n\u00e5got magiskt, Iris blev tyst!<\/p>\n F\u00f6rst var det meningen att jag skulle hj\u00e4lpa dem till ett st\u00e4lle d\u00e4r de kunde lifta hem\u00e5t p\u00e5 alternativ v\u00e4g men det slutade med att jag k\u00f6rde dem hem till H\u00f6rby p\u00e5 en mindre v\u00e4g som l\u00f6pte parallellt med motorv\u00e4gen, det tog inte l\u00e5ng tid! Jag fick reda p\u00e5 senare att norrg\u00e5ende k\u00f6rf\u00e4lt var avst\u00e4ngt i \u00f6ver tv\u00e5 timmar s\u00e5 alla andra fick v\u00e4nta l\u00e4nge!<\/p>\n Sen \u00e5kte vi hem\u00e5t igen, denna g\u00e5ng utan att stanna l\u00e4ngs v\u00e4gen. N\u00e4r jag kom hem ville jag bara sitta i soffan och g\u00f6ra inget. D\u00e5 b\u00f6rjade Iris morra ut genom f\u00f6nstret. Precis n\u00e4r hade sagt \u00e5t Iris att sluta s\u00e5g jag vad hon morrade p\u00e5, en liten f\u00e5gel som l\u00e5g p\u00e5 altanen! Han hade uppenbarligen krockat med ett f\u00f6nster och var inte l\u00e4ngre i flygbart skick!<\/p>\n Dagens tredje skadade lilla plutt fick l\u00e4gga sig p\u00e5 en mjuk tygbit i en hundsk\u00e5l (ja, jag greppade f\u00f6rsta b\u00e4sta av allt n\u00e4r jag skulle plocka upp honom) sen fick han ligga p\u00e5 bordet ute och vila upp sig. N\u00e4r det b\u00f6rjade skymma ute nu nyss s\u00e5 hade han tyv\u00e4rr fortfarande inte gett sig av. S\u00e5 nu ligger han i l\u00e4mplig l\u00e5da med bra lufth\u00e5l i mitt f\u00f6rr\u00e5d p\u00e5 sin mjuka lilla filt f\u00f6r natten. Jag kan inte l\u00e5ta honom ligga ute och bli kattleksak och jag kan inte ha ihj\u00e4l honom heller.<\/p>\n Jag har f\u00f6r l\u00e4nge sedan tagit tillbaka det d\u00e4r jag sa om ”…nu spelar det ingen roll hur sp\u00e5ren g\u00e5r eller hur resten av dagen blir, det h\u00e4r har redan varit en bra dag..<\/em>” men gl\u00e4ds \u00e4nd\u00e5 \u00e5t att jag l\u00e4ste p\u00e5 sk\u00e5nskan.se att en person bara skadades lindrigt vid bilolyckan, jag vet att hunden Hedvig \u00e4r hemma och sover efter att ha sytt n\u00e5gra stygn och jag har f\u00e5tt ett tacksamt sms fr\u00e5n en av dem jag skjutsade hem. Om f\u00e5geln klarar sig f\u00e5r det r\u00e4knas som en bonus antar jag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Efter en natt d\u00e4r jag vaknat varje g\u00e5ng jag beh\u00f6vt r\u00f6ra p\u00e5 mig (pga av tr\u00e4ningsv\u00e4rken efter ig\u00e5r) s\u00e5 var jag r\u00e4tt stapplig och stel n\u00e4r klockan ringde kl 8 denna morgon. Dagens plan var dock att g\u00f6ra sig av med tr\u00e4ningsv\u00e4rken genom att r\u00f6ra p\u00e5 sig. Eva hade planerat en dag med promenad, sp\u00e5r … <\/p>\n
\n<\/a>
\nBara n\u00e5gon minut senare fick Iris och Vega springa och skutta l\u00e4ngs stranden och allt k\u00e4ndes bara mys n\u00e4r jag h\u00f6rde hur n\u00e5got h\u00e4nde bakom min rygg. Det var n\u00e5got strul med Evas hundar Selma och Hedvig som fortfarande var kopplade, vad var det som hade h\u00e4nt?
\n<\/a>
\nEva uppt\u00e4ckte r\u00e4tt fort vad det var, hunden Hedvig hade gjort illa sig p\u00e5 bakbenet. F\u00e5tt ett stort s\u00e5r som ingen av oss riktigt kunde f\u00f6rst\u00e5 hur det uppkommit? Hade hon fastnat i ett koppel p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt? Hade hon skadat sig p\u00e5 n\u00e5got p\u00e5 marken?<\/p>\n
\n<\/a>
\n<\/a> Efter att vi sp\u00e5rat funderade vi lite till p\u00e5 Hedvigs s\u00e5r. Det var ju r\u00e4tt stort \u00e4ven om vi inte trodde att det bildads n\u00e5gra elaka fickor. Eva ringde och r\u00e5dfr\u00e5gade sin veterin\u00e4r och best\u00e4mde sig f\u00f6r att \u00e5ka in med Hedvig.<\/p>\n
\n <\/a>
\nPl\u00f6tsligt hade jag hela E22:an f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Alla bilar bakom mig var ju stoppade och p\u00e5 olyckssidan av v\u00e4gen var bilk\u00f6n lika l\u00e5ng som \u00f6gat s\u00e5g. Det fanns ju inte mycket jag kunde g\u00f6ra f\u00f6r dem som satt och v\u00e4ntade i sina bilar men jag stannade vid en buss och fr\u00e5gade om jag kunde hj\u00e4lpa n\u00e5gra av passagerarna hem\u00e5t. Precis n\u00e4r jag stannat kom en ambulans k\u00f6rande i full fart p\u00e5 ”fel sida” av v\u00e4gen mot mig, tur jag stod still.<\/p>\n
\n<\/a><\/p>\n