\n
![\"lul142\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/lul142.jpg\")
<\/a>\nDet var sk\u00f6nt att g\u00e5 d\u00e4r \u00e4ven om t\u00e5rarna rann p\u00e5 oss b\u00e5da. \u00c4ven om jag visste att det var l\u00f6nl\u00f6st s\u00e5 tittade jag efter Linas tassavtryck i sn\u00f6n och isen. Jag blev ledsen att det inte fanns n\u00e5gra.<\/p>\n
Det var tur att Iris var med och levde i nuet, sprang och ville leka. Hon tvingade oss att komma ut ur v\u00e5ra sorgbubblor d\u00e4r inne i v\u00e5ra varma luvor. I g\u00e5r \u00e5kte Iris och jag till stranden igen. K\u00e4nslan n\u00e4r vi kom dit i g\u00e5r var en helt annan. V\u00e4dret var annorlunda, jag k\u00e4nde mig annorlunda, det s\u00e5g annorlunda ut. Ist\u00e4llet f\u00f6r att titta efter Linas tassavtryck tittade vi p\u00e5 en d\u00f6d f\u00e5gel och jag uppt\u00e4ckte att en massa sm\u00e5 maneter hade drivit iland i sanden. Jag petade lite f\u00f6rsiktigt p\u00e5 dem och de var inte isiga, jag klurade p\u00e5 vad maneter g\u00f6r p\u00e5 vintern? Under tiden som jag tittade p\u00e5 maneterna s\u00e5g Iris n\u00e5got v\u00e4ldigt misst\u00e4nkt och sprang bort till spetsen p\u00e5 den sanddyn som l\u00e5g l\u00e4ngst ut i vattnet f\u00f6r att unders\u00f6ka. Det var en l\u00e4skig pinne som hade n\u00e5gon grej som h\u00e4ngde och dinglade. Iris \u00e4r nyfiken i en strut, s\u00e4rskilt p\u00e5 l\u00e4skiga pinnar. Hon nosade p\u00e5 den och konstaterade att det bara var en pinne, sen skuttade hon tillbaka mot mig i sanden. Dagen efter att Lina dog ville jag bara \u00e5ka till ett st\u00e4lle; stranden d\u00e4r hon f\u00e5tt springa l\u00f6s f\u00f6r sista g\u00e5ngen. Hela st\u00e4llet var r\u00e4tt dystert med stora vita vidder ist\u00e4llet f\u00f6r sand. Himlen var gr\u00e5 med sn\u00f6 som f\u00f6ll. De enda som var d\u00e4r var husse, Iris och jag. Det var sk\u00f6nt att g\u00e5 … <\/p>\n
\n<\/a>
\n<\/a>
\nN\u00e4r vi kom hem gjorde husse pannkakor f\u00f6r det var Linas favoritr\u00e4tt och hon fick alltid minst en n\u00e4r vi \u00e5t.<\/p>\n
\n<\/a>
\nDet enda som var samma var Iris. Full fart och bollen i munnen. Hon hoppade mellan de stora isflaken som r\u00f6rde sig lite n\u00e4r man gick p\u00e5 dem. Jag balanserade efter.
\n<\/a>
\n\u00c4ven om jag fortfarande var ledsen s\u00e5 gr\u00e4t jag inte. Det k\u00e4ndes likadant fast olika \u00e4nd\u00e5.\u00a0Det var sk\u00f6nt att jag k\u00e4nde skillnaden p\u00e5 bara en vecka.<\/p>\n
\n<\/a><\/p>\n
\n<\/a>
\nVi \u00e5kte hem f\u00f6rst n\u00e4r Iris som vanligt bl\u00f6tt ner hela sig (ja f\u00f6rst f\u00e5r man f\u00f6r sig att simma och sen m\u00e4rker man att det \u00e4r kallt tydligen). P\u00e5 v\u00e4gen tillbaka till bilen k\u00e4ndes det r\u00e4tt bra, f\u00f6r en stund hade jag t\u00e4nkt p\u00e5 annat och det gjorde inget att Linas avtryck inte fanns kvar i sanden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"