Fr\u00e5gan st\u00e4ller jag, s\u00e5klart f\u00f6r er som k\u00e4nner mig, med anledning av att min lilla vapendragare Emelie dog nu i somras. Emelie som jag l\u00e4rde k\u00e4nna genom den h\u00e4r bloggen. Emelie som inte trodde jag ville vara kompis med henne f\u00f6r att hon d\u00e5 bara var 19 \u00e5r. Som varit inte bara min tr\u00e4ningskompis utan \u00e4ven en av de allra n\u00e4rmaste v\u00e4nnerna \u00e4ven privat. Emelie som \u00e4gde Anna (vom Hexenzauber), en av de trevligaste dobermanntikar jag n\u00e5gonsin tr\u00e4ffat. N\u00e5got \u00e5r efter att Anna och \u00e4ven min f\u00f6rsta hund Lina hade d\u00f6tt best\u00e4mde Emelie och jag oss f\u00f6r att skaffa varsin valp fr\u00e5n samma kull n\u00e4r vi fick reda p\u00e5 att Annas kullsyster Amira vom Hexenzauber skulle ha valpar. S\u00e5 vi \u00e5kte till Tyskland och h\u00e4mtade hem varsin, Sally och Asta fr\u00e5n kennel vom Schildwall.<\/p>\n
Emelie l\u00e5g p\u00e5 sjukhus n\u00e5gra dagar innan hon dog men jag visste liksom hela tiden att hon inte skulle klara sig. Jag visste \u00e4ven vad Emelie hade velat skulle h\u00e4nda (och inte h\u00e4nda) med Asta. Just det hade Emelie och jag n\u00e4mligen pratat om i samband med att jag fick cancer och att Emelie hade sina anledningar att fundera \u00f6ver just den fr\u00e5gan. S\u00e5 n\u00e4r jag satt d\u00e4r varje dag bredvid henne i sjukhuss\u00e4ngen s\u00e5 lovade jag henne det, att jag t\u00e4nkte se till att Asta fick det bra.<\/p>\n
Nu kanske ni t\u00e4nker \u201dvad har hon med det att g\u00f6ra?!\u201d men faktum \u00e4r att i Emelies journal stod inte en sl\u00e4kting uppskriven som n\u00e4rmast anh\u00f6rig, det var mitt namn som stod d\u00e4r.<\/p>\n
F\u00f6r grejen \u00e4r ju att Asta efter Emelies d\u00f6d skulle r\u00e4knas som vilken \u00e4godel som helst rent juridiskt. S\u00e5 den som skulle \u00e4rva Emelie skulle \u00e4ven \u00e4rva Asta och det fick bara inte h\u00e4nda.<\/p>\n
Jag hade med andra ord redan pratat med v\u00e5r uppf\u00f6dare i Tyskland innan Emelie dog. Det tog inte s\u00e5 l\u00e5ng tid s\u00e5 hade hon hittat ett perfekt hem \u00e5t Asta.<\/p>\n
Ungef\u00e4r samtidigt b\u00f6rjade jag f\u00e5 samtal fr\u00e5n ok\u00e4nt mobilnummer. Om att Asta skulle l\u00e4mnas till r\u00e4ttm\u00e4tig ny \u00e4gare minsann. Jag talade inte om var Asta fanns men f\u00f6rs\u00e4krade att hon hade det bra. Det ok\u00e4nda mobilnumret n\u00f6jde sig inte med det. Efter ett par mycket otrevliga, skrikiga och hotfulla samtal och vad som k\u00e4ndes som o\u00e4ndlig m\u00e4ngd hotfulla sms och n\u00e5gra intalade meddelanden p\u00e5 r\u00f6stbrevl\u00e5dan d\u00e4r personen sa de elakaste sakerna jag tror att en m\u00e4nniska n\u00e5gonsin sagt till mig sp\u00e4rrade jag numret. Jag har faktiskt aldrig sp\u00e4rrat nummer tidigare men den veckan sp\u00e4rrade jag tv\u00e5. Jag s\u00e5g \u00e4ven till att prata med n\u00e5gon i polisuniform om det hela.<\/p>\n
Som tur var fick jag jag hj\u00e4lp med att presentera det nya hemmet \u00e5t Asta, f\u00f6rslaget och \u00e4garbytet gick hem utan problem och utan att jag beh\u00f6vde tr\u00e4ffa n\u00e5gon. S\u00e5 allt l\u00f6ste sig fint och v\u00e4ldigt fort.<\/p>\n
Under tiden hade jag Asta h\u00e4r hemma hos mig n\u00e5gra f\u00e5 dagar. Asta som alltid lekte med sin syster Sally ville inte leka. Hon l\u00e5g mest i soffan med huvudet mellan tassarna och verkade h\u00e4ngig. Om n\u00e5gon p\u00e5st\u00e5r att hundar inte kan ha sorg s\u00e5 har de fel. Asta var m\u00e4rkbart inte sig sj\u00e4lv. Det var riktigt jobbigt att se. Samtidigt var det sk\u00f6nt att f\u00e5 sitta i soffan med Astas huvud i kn\u00e4t och klappa p\u00e5 henne, gr\u00e5ta lite. S\u00e4ga hejd\u00e5.<\/p>\n
N\u00e4r det var dags f\u00f6r Emelies begravning var Asta p\u00e5 v\u00e4g ut ur landet. Hem till sin nya familj.<\/p>\n Asta beh\u00f6vde inte bli del av bouppteckning eller br\u00e5k. Asta beh\u00f6vde inte bo d\u00e4r Emelie inte ville att hon skulle vara i v\u00e4ntan p\u00e5 den. Ingen beh\u00f6vde s\u00e4lja Asta p\u00e5 blocket.<\/p>\n Hade jag haft m\u00f6jligheten att ta henne sj\u00e4lv hade jag gjort det. Nu kommer jag nog aldrig att f\u00e5 se Asta igen men det g\u00f6r inget f\u00f6r att jag vet att det blev s\u00e5 som Emelie hade velat. Jag vet \u00e4ven att Asta \u00e4r en glad hund nu, det g\u00f6r mig glad.<\/p>\n Det enda som \u00e4r jobbigt nu \u00e4r saknaden efter Emelie. Sorgen har inte blivit b\u00e4ttre, bara v\u00e4rre. Jag \u00e4r v\u00e4ldigt glad att jag har s\u00e5 mycket av henne h\u00e4r p\u00e5 bloggen, jag kollar ofta p\u00e5 det. Minnen, bilder och inl\u00e4gg.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/1juli2019.jpg\")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/juli20192.jpg\")
<\/a><\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2012\/08\/31juli12.6.jpg\")
<\/a><\/p>\n