\n
![\"morkerhund\"](\"https:\/\/www.galjar.se\/wp-content\/uploads\/2013\/06\/morkerhund.jpg\")
<\/a>\nDesto l\u00e4ngre vi kom ju klarare k\u00e4ndes skallen. Gr\u00e5ten tog slut och jag b\u00f6rjade fokusera p\u00e5 Iris som gick d\u00e4r tyst framf\u00f6r mig. Pl\u00f6tsligt kom jag p\u00e5 hur idiotiskt det var att g\u00e5 med henne l\u00f6s nu. Det kryllar ju av vilt \u00e4ven dagtid och vi bor inte p\u00e5 landets mest upplysta plats direkt. Gatlyktorna st\u00e5r glest och bakom husen tar \u00e4ngar och f\u00e4lt vid. Iris skulle f\u00f6rsvinna in i m\u00f6rkret p\u00e5 n\u00e5gra sekunder om n\u00e5got skulle h\u00e4nda.<\/p>\n
Samtidigt gick hon d\u00e4r framf\u00f6r mig s\u00e5 lugnt och s\u00e5 tyst, det var s\u00e5 sk\u00f6nt att bara titta p\u00e5 vad hon gjorde n\u00e4r hon gick och nosade att jag bara fortsatte g\u00e5 \u00e4nd\u00e5. Vid varje tv\u00e4rgata stannade hon till och kollade in p\u00e5 gatan och jag bad en stilla b\u00f6n att inget r\u00e5djur skulle st\u00e5 d\u00e4r som en surprise runt knuten varje g\u00e5ng.<\/p>\n
N\u00e4r vi hade g\u00e5tt en stund v\u00e4nde vi tillbaka och b\u00f6rjade g\u00e5 hem\u00e5t igen. Pl\u00f6tsligt s\u00e5g jag en igelkott som gick utanf\u00f6r ett staket p\u00e5 h\u00f6gra gr\u00e4skanten l\u00e4ngs v\u00e4gen framf\u00f6r oss. (Det finns inga trottoarer h\u00e4r, vi har en grus\/gr\u00e4skant p\u00e5 var sida om v\u00e4gen framf\u00f6r husen). Jag kom ih\u00e5g hur husse ber\u00e4ttat att b\u00e5da hundarna kastat sig efter en igelkott n\u00e4r det var ute p\u00e5 sista kissrundan f\u00f6r inte s\u00e5 m\u00e5nga dagar sedan och att han hade haft ett fasligt sj\u00e5 att f\u00e5 dem att sluta sk\u00e4lla p\u00e5 kotten och f\u00f6rs\u00f6ka bita den. Helvete.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 fortsatte \u00a0jag bara att vara tyst. Jag tittade p\u00e5 Iris och igelkotten och hoppades att den skulle hinna f\u00f6rsvinna innan hon s\u00e5g den. Vi n\u00e4rmade oss och kotten bara knatade p\u00e5 l\u00e4ngs h\u00f6gerkanten, han s\u00e5g till och med ut att ha br\u00e5ttom. Iris travade p\u00e5 l\u00e4ngs v\u00e4nstra gr\u00e4skanten och jag t\u00e4nkte bara ”Nu ser hon den, nu. Nu ser hon den!” men n\u00e4r vi var i j\u00e4mnh\u00f6jd med kotten, som knatade p\u00e5 med best\u00e4mda steg p\u00e5 sin sida, gick Iris fortfarande p\u00e5 sin och nosade. Precis n\u00e4r vi passerade slutade hon nosa, tittade p\u00e5 kotten p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen – och fortsatte trava fram\u00e5t!<\/p>\n
Jag fattade ingenting, kunde hon ha tittat upp och inte sett den?! N\u00e4e, om\u00f6jligt. Likv\u00e4l gick vi vidare och jag tittade f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 Iris som gick p\u00e5 som ingenting och bak\u00e5t p\u00e5 igelkotten som pinnade p\u00e5 d\u00e4r bakom oss.<\/p>\n
N\u00e4r vi kom till sista tv\u00e4rgatan innan vi var hemma igen stannade Iris i korsningen i n\u00e5gra sekunder och tittade upp l\u00e4ngs gatan innan hon gick vidare. Jag tittade ocks\u00e5 upp l\u00e4ngs gatan n\u00e4r jag kom dit och \u00e4ven jag stannade till. F\u00f6r d\u00e4r kom det n\u00e5gon g\u00e5ende mitt p\u00e5 v\u00e4gen. Var det ett r\u00e5djur? Nej. Djuret stannade ocks\u00e5 och tittade p\u00e5 mig. Var det en hund som var l\u00f6s, det s\u00e5g ut som sm\u00e5 hund\u00f6ron, n\u00e4\u00e4\u00e4\u00e4. Det m\u00e5ste vara en katt? Ser katter s\u00e5 stora ut p\u00e5 tomma, m\u00f6rka villagator? Tydligen.<\/p>\n
Katten b\u00f6rjade g\u00e5 mot mig igen, b\u00f6rjade g\u00e5 fort och jag v\u00e5gade inte st\u00e5 kvar om vi nu f\u00e5tt en nyfiken katt att f\u00e5 f\u00f6r sig att f\u00f6lja efter oss. Iris v\u00e4nde sig om jag b\u00f6rjade g\u00e5 med snabba steg mot henne f\u00f6r att vi skulle hinna en bit innan eventuell katt d\u00f6k upp bakom oss. Samtidigt konstaterade jag igen att Iris m\u00e5ste ha sett den hon ocks\u00e5, den gick ju mitt i v\u00e4gen n\u00e4r jag s\u00e5g den?<\/p>\n
Tittade bak\u00e5t f\u00f6r att se om den kom g\u00e5endes och d\u00e4r kom den, fast det var ingen katt. Nu n\u00e4r jag s\u00e5g den fr\u00e5n sidan s\u00e5 s\u00e5g jag direkt vad det var, det var en r\u00e4v. R\u00e4ven stannade till och tittade efter oss. S\u00e5g ut som att den funderade p\u00e5 vilket h\u00e5ll den skulle ta. Jag tittade bara p\u00e5 hans fina yviga svans med vita svanstipp. Efter n\u00e5gra sekunder valde r\u00e4ven att g\u00e5 i motsatt riktning och travade lugnt bort\u00e5t, fortfarande mitt p\u00e5 v\u00e4gen.<\/p>\n
Framf\u00f6r mig gick Iris som ingenting och vi hade nu bara n\u00e5gra meter kvar till v\u00e5r uppfart. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sa jag n\u00e5got till Iris n\u00e4r hon valde att b\u00f6rja nosa l\u00e4ngs staketet ist\u00e4llet f\u00f6r att sv\u00e4nga upp mot grinden. Det var n\u00e4stan konstigt att h\u00f6ra min egen r\u00f6st prata med henne efter en s\u00e5 l\u00e5ng promenad.<\/p>\n
Vi sm\u00f6g in, jag borstade t\u00e4nderna och kr\u00f6p ner i s\u00e4ngen. Konstaterade n\u00f6jd att husse sov gott. Iris hoppade upp i s\u00e4ngen, snurrade n\u00e5gra varv innan hon la sig som en kanelbulle intill mig. Jag la armen om henne och somnade.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I g\u00e5r skrev jag om hur Iris inte var n\u00e5gon skojig Nemo-v\u00e4n. Hon \u00e4r fortfarande min b\u00e4sta v\u00e4n dock. Jag har g\u00e5tt omkring och varit lite ledsen i n\u00e5gra dagar men inte gr\u00e5tit s\u00e5 s\u00e4rskilt mycket. Men s\u00e5 kom pl\u00f6tsligt alla t\u00e5rarna p\u00e5 en g\u00e5ng, strax f\u00f6re midnatt. Lina sov redan nere i soffan, Iris … <\/p>\n