Inkallning – Livet med dobermann

Beslutsångest

Emelie — Wed, 04 Feb 2015 18:15:16 +0000

Idag tog jag för första gången med mig Asta till Gärdet i Stockholm. Tanken var väl att besöka en ny plats, nosa på och vänja sig med hundar som springer överallt och öva på smått och gott.

Är det något som jag haft och har problem med så är det att bestämma mig för vilken inkallningsfras jag vill ha. Med Anna hade jag Anna hit och det passade ypperligt. Hit är nämligen inte ett ord jag till vardags använder så mycket. Tanken var att köra samma med Asta. Däremot hade jag inte väntat mig hur svårt det skulle bli för mig att lära om och vilket huvudbry det faktiskt blev och är. Jag snubblar på orden och säger ofta fel namn…

Madeleine har ju kört Iris här vilket blev ett alternativ för mig och jag trodde faktiskt efter att jag i fredags när vi följde med Elaine ut till Sjöhaga Hundcenter hade bestämt mig för att använda just här.

Men så är jag lite tveksam till just här ändå. Jag använder det ordet mer i vardagen och vill ha en inkallningsfras som verkligen betyder det de betyder när det väl gäller. Jag kunde till exempelvis säga här till Anna när jag enbart ville att hon skulle hänga på, alltså ingen där och då femöringsinkallning.

Kanske är det jag som är struligaste matten i stan och att det är svårt att lära gamla hundar att sitta, men detta är verkligen jätteirriterande!

Som det blivit nu ropar jag för mestadels endast Asta för att i alla fall kunna träna och befästa något. Hur det ser ut kan ni se här och med lite fågelstörning här. Inkallningarna är från idag på Gärdet. Jag är jättenöjd med hur hon skötte sig! Trodde inte alls att det skulle gå så bra som det gjorde med fågeln (och då även inkallningarna med hundarna, fotgängarna och skidåkarna som jag inte filmade).

Tror inte att jag saboterar något genom att inte ha bestämt mig än, men det vore ju himla skönt att faktiskt ha det spikat. Vad har ni för inkallning och vad tror ni om mitt strulande? Hit eller här?

Träning, fys, lek och film i havet!

Madeleine — Wed, 30 Jul 2014 22:04:09 +0000

De sista dagarna på rikslägret regnade det på oss. När vi kom hem till Skåne igen hade det inte kommit en droppe regn och det var fortfarande lika varmt.

Eftersom Iris är skendräktig vill jag fysa henne lite extra just nu så hon inte blir en soffpotatis som börjar vänta på valpar men det är svårt i värmen. Iris och jag har därför åkt till stranden och tillbringat vår tid där.

Noterade när vi var där i måndags att alla andra som är där satt under parasoll eller i sina motorbåtar och fikade. Det var bara barnen på stranden som höll lite högre fart och simmade och plaskade precis som vi. Iris och jag gick rakt ut i viken och lämnade alla andra bakom oss. Längs vägen passerade vi andra hundar och barn som guppade runt i vattnet och plaskade och skrek. Vi gick, simmade, sprang, lekte, tränade (Jag fick tips på en jättebra övning av Gunilla under rikslägret som gick utmärkt att köra i havet). Jag övade på inkallningarna som vanligt.

Jag filmade rätt mycket med GoProkameran och letade efter spännade djur i havet under tiden som Iris spanade efter fiskmåsar och skuttade runt med sin nya frisbee.

Till slut var vi så långt ut att alla andra bara kunde anas långt därborta in mot stranden. Enstaka motorbåtar såg vi men också de på avstånd. Där stannade vi en liten stund innan vi började gå, simma, leka, träna oss tillbaka till stranden igen. Jag tror hela turen tog ungefär två timmar och på den tiden rörde Iris på sig hela tiden! Hon var så aktiv att jag tog mig tid att öva på att hon skulle vara still i min famn när vi var ute på djupare vatten. Innan Iris gick med på att det gick att bara vara i mattes famn och ta det lugnt så hann jag få en hel del rivmärken på magen och låren kan jag säga!

Jag har noll intresse av att ligga i solstol eller sitta still och vill helst göra något hela tiden. Att simma och vara i vatten är bland det bästa jag vet. Konstaterar att vi är rätt lika Iris och jag.

Samtidigt är hennes aktivitet lätt att styra för att vi tränat så mycket tillsammans. På filmen drar Iris vid ett tillfälle iväg efter en fiskmås och tack vare inkallningsträning och medhavd frisbee var det hur lätt som helst att vända henne direkt, väldigt kul att just det fastnade på film faktiskt.

(Innan ni trycker på play; kolla på Iris hål i munnen, det läker på bra nu! Och glöm inte att ändra så att ni ser filmen i HD, allt blir roligare då!)

Bättre av att vara själv

Madeleine — Tue, 04 Mar 2014 20:08:34 +0000

Anledningen till att jag köpte Iris var att jag ville ha en mer arbetsglad hund än Lina. Lina var lättlärd och snäll att träna med men hennes arbetsglädje drevs till största del av mängde köttbullar jag hade i fickan, inte själva viljan att samarbeta i sig.

En duktig hundförare hade säkert kommit långt även med Lina om man gett sig tusan på det men då hade det varit för hundförarens egen vinning, inte Linas. Hon var precis lika nöjd och glad (kanske gladare) med att bara vara sällskapshund och hänga med.

Nu är inte jag någon särskilt duktig hundförare men Iris har alltid varit en svårare hund då hon haft mycket mer av allt i sig men en lättare hund att träna med då hon funkar på ett helt annat sätt. Samarbetsvilja och träningsglädje som aldrig tar slut upplever jag att jag har fått i henne.

När vi bodde i Stockholm (första 2,5 åren av Iris liv) tränade vi ofta och vi tränade mycket. Iris kunde gå lös i skogen, runt kvarteret, på Gärdet, i rastgården, överallt hade jag lika bra koll på henne. Här nere i Skåne har vi tappat mycket av det där. Dels för att jag inte haft lika många träningskompisar som jag träffat lika ofta, vi har haft andra förutsättningar för henne att vara lös, ja listan på ursäkter är lång!

Sen gillade inte Lina att åka bil och våra träningskompisar här bort längre bort. Lina gillade inte vatten och det är vid havet jag har de största möjligheterna här att ha hundarna lösa. Lina hade klara problem med att låta bli att jaga och jag har då aldrig sett så många gäss eller rådjur i flock på ett och samma ställe som här nere.

En dag som i dag t ex då jag jobbat natt och husse åkt i väg för att stanna borta över natten så sover jag inte mer än 4-5 h för att sedan gå upp och ta hand om hundarna. Jag hade med andra ord med största sannolikhet valt att inte åka så långt eller ingenstans, jag hade föredragit att rasta båda hundarna samtidigt för att spara tid och ork efter lite sömn. Dvs det hade blivit lång koppelpromenad här i närheten och möjligtvis lite träning med Iris på tomten eller i närheten för att sedan åka hem till Lina igen. Inte en dålig dag på något sätt men jag tycker själv att jag tappat mycket med Iris den senaste tiden.

Så plötsligt när Lina inte finns mer så är allting annorlunda. Iris kan följa med överallt utan att tycka att det är jobbigt eller läskigt. Går vi på promenad så kan hon gå lös så länge jag har uppsikt och vi inte möter någon. När vi åker iväg kan vi vara borta längre och vi kan åka till havet hur ofta vi vill. När vi gör något så kan jag lägga all fokus på Iris.

Jag hatar att säga det men det har på sätt och vis blivit bättre eller lättare nu.

På rent infall stoppade jag in Iris i bilen i går och åkte till den enorma viken som ligger här i närheten. Visste inte hur mycket vatten eller hur djupt det skulle vara men det visade sig att vattnet var nästan helt borta och det kändes som vi hade en obegränsat stor sandstrand att vara på.

Däremot var vi inte själva där. På avstånd såg jag en stor flock gås-typer som satt i grupp och började röra på sig ju närmare Iris och jag kom. (Man ser dem som små svarta prickar i fjärran här nedan)

Jag visste att de skulle börja flaxa och flyga när vi kom närmare, jag visste att Iris skulle slå på jakten. Men vi fortsatte gå för när jag är ensam med henne så kan jag träna hur mycket som helst och jag vet att hon kan sköta sig.

Mycket riktigt så lyfte hela gänget på en gång och Iris sprang stora rundor runt mig med sin frippa i munnen. Hon såg fåglarna men ännu var de för långt borta för att hon skulle starta upp.

Så började de flyga mot oss, över oss och plötsligt blev saken en helt annan. Iris ville jaga alla och nu passade jag på att ropa mitt allra bästa på henne. Iiiiiiiris här! Lyckan i hjärtat när man ser det koppla och att hennes kropp byter fokus för att vända, så gött!

Gåsgänget fortsatte att flyga över våra huvuden både en och två gånger, tydligen kunde de inte enas om nytt ställa att landa på. Iris sket faktiskt i vilket efter en stund och jag började lura på om de var för många för att hon skulle bry sig.

Så plötsligt såg jag hur Iris rusar rakt mot något. En ensam fiskmås satt längre bort på stranden. Ropade på henne igen och hon vände innan måsen hann lyfta. En förvånad pippi satt kvar och tittade efter Iris som sprang mot mig.

I dag gick vi en lång promenad här i området. När vi kom till vår lilla äng som vi alltid korsar släppte jag Iris trots att tre andra hundar syntes på avstånd. Iris var otroligt sugen på att springa bort till en av hundarna som såg extra pigg ut men lyssnade på mig. Fick en frolic och var nöjd med det. Vi gick över en annan äng istället för asfaltsvägen hem, Iris kände säkert lukten av både hare och rådjur men vi såg inga och hon gör inga tokrusningar på minsta vindpust. Vi kröp mellan stängslen och gick genom de tomma hästhagarna hem, Iris var glad där hon studsade fram i hagen på fri tass. Sista biten hem till huset gick hon också lös när vi mötte en bil, jag vände mig mot Iris och sa att nu måste vi springa fort hem innan bilen kommer och så sprang vi. Iris vann och var först till grinden där hon stannade under tiden som bilen lugnt körde förbi ute på gatan.

På den här månaden sedan Lina dog så märker jag det. Det är bättre att vara själv för Iris. Det är lättare för oss att träna när hon är själv. Det är jobbigt att erkänna det men samtidigt känner jag en glädje över det också, att det finns något som blivit bättre.

Strandblås!

Madeleine — Mon, 13 Jan 2014 12:27:55 +0000

Igår blåste det som fasen och vi utnyttjade än en gång stranden för att rasta hundarna istället för att plåga oss runt med hundarna på koppelpromenad. Otroligt nog var vi inte ensamma på stranden, vi mötte faktiskt flera hundar men när vi inte såg några fick Anna och Iris springa lösa som de ville.

Iris spanade i horisonten efter sjöfåglar och Anna hängde på dit Iris sprang och skällde för att liva upp stämningen lite extra. När jag ser att hon mållåser på något kallar jag in henne, bra träning.

(Iris har rosa halsband, Anna har gult och det blåser som fasen)

Husse och Lina var också med men husse gick med henne i koppel hela rundan. Lina var väldigt nöjd med det, rullade sig i sanden, de kampade med kopplet, Lina nosade på tången.

En annan sak som Iris gillar förutom att spana efter flygfän är att springa upp och ner för höga kanter. Hon passade på att dra några repor upp och ner på stranden med Anna hack i häl.

Det handlar inte ens om att stanna där uppe, bara att röja upp och ner.

Träning med Eva, fast inte samtidigt.

Madeleine — Wed, 11 Sep 2013 15:45:30 +0000

I går hade vi bestämt träningsträff med Eva och Vega. Iris och jag anlände några minuter tidigt och gick därför ut och rastade en stund innan vi värmde upp på skojigt sätt. Under tiden Iris sprang över alla hindren fick jag ett sms från Eva att hon tyvärr skulle bli sen.

Efter det gick vi bort till den stora gräsplanen och tränade på hoppet. Både klass ett och klass två, det enda jag vill jobba på med det momentet är att Iris ibland slår i mig på återhoppet. Annars gör hon hela momentet bra, hon gillar att hoppa.

Nu hade Iris fått springa och hoppa en massa så därför tränade vi inkallning där hon inte fick springa så mycket. Jag lämnade Iris bakom mig och gick 30-35 steg, dvs ganska långt. Sen kallade jag bara in varannan eller var tredje gång. De andra gångerna gick jag bara tillbaka och belönade att hon suttit kvar. Iris vill tjuva ibland och dessutom gillar hon inte att jag går för långt bort så det var en bra övning för oss.

När jag var nöjd bytte vi övning och tränade på platsen. Var rätt noga med själva början och kopplade loss, ville få till ett rakt läggande där Iris direkt la nosen i backen och behöll huvudet där när jag började gå. Ligger hon med skallen uppe som vanligt när jag lämnar henne gör hon en liten rörelse framåt när hon lägger ner huvudet, bakbenen gör liksom ett litet skutt och hela kroppen flyttar framåt. Ligger hon redan med huvudet nere när jag går så har hon redan från början gjort den där framskjutningen med kroppen och även om hon sedan lyfter på huvudet så blir det inget skutt om/när hon lägger ner huvudet igen.

I slutänden vill jag att Iris ligger med huvudet nere hela tiden men nu övade vi bara på att huvudet skulle vara nere när jag lämnade henne och jag gick bara tillbaka till henne när hon låg rätt. Hon låg väldigt bra och lyfte inte ens upp huvudet när jag ställt mig på plats igen. Jag kanske aldrig får upp henne därifrån sen!

När vi höll på med den övningen kom Eva och det passade sig rätt bra, jag kände mig rätt färdig för dagen. Så Iris fick lägga sig i bilen och jag kollade på när Eva tränade sina vovvar Vega och lilla Selma som också fått följa med i dag.

Vega är mest lik Iris till utseendet men lilla Selma är väldigt lik Iris på andra sätt. Det var kul att titta och fundera när hon tränade med sin två.

Eva är duktig, hon hade med sig anteckningar om vad hon skulle öva på. Det borde jag också göra, bloggen räknas inte som träningsdagbok.
När Eva tränade kom det en massa andra människor till klubben, de bidrog med det Iris och jag inte hade fått; störning. Därför fick Iris komma ut en liten, liten stund ur bilen för att träna och det märktes genast stor skillnad på henne. Kanske hade hon laddat en massa i bilen, kanske var det jobbigt att vi inte fick träna själva, hennes hopp och pip kom som på beställning. Eva filmade mig när vi gick i vänstervarv runt henne och jag är inte tillräckligt snabb på att bryta det där skithoppandet, det måste jag bli bättre på!

Lös hund på promenad

Madeleine — Fri, 01 Mar 2013 17:30:45 +0000

Upptäckte att jag hade lite film i min lur från nu i februari på Iris när hon var ute och knatade på Gärdet i Stockholm och på promenaden hem på Lidingö.

Jag vet inte om en lydig hund är en lyckligare hund men det är i Iris fall en lös hund. Filmen passar rätt bra nu när koppellagen träder i kraft. (1 mars-20 aug).

Tidningen, havet, Nemo, måsarna

Madeleine — Tue, 21 Aug 2012 23:31:22 +0000

Beviset för att det tar tid att göra dobermannklubbens medlemstidning; jag har inte bloggat på två dagar.

I dag har jag suttit framför datorn mer eller mindre hela dagen. Mer hade det blivit om inte Nemo och hans husse hade kommit och räddat mig och Iris (mest Iris) några timmar mitt på dagen. Vi åkte till havet så att Nemo skulle få njuta av att skutta i det långgrunda vattnet han också.

Nemo tog några fina simtag med alla tassarna under ytan och var som han aldrig gjort annat än att vara i böljan blå.

Tyvärr hade jag fullt upp med att blöta ner hela mig, skaffa sand innanför shortsen och skutta runt i vattnet tillsammans med hundarna så jag tänkte först på att det vore kul med lite film mot slutet av vår promenad. Det syns att det är på slutet för Nemo orkar inte hållla Iris tempo riktigt längre…

Iris gjorde något som fick mig att nästan svimma där i vattnet. Började jaga måsar som flög över oss! Då jag vet med mig att hon har jakt i sig så det sjunger om det har jag ju jobbat på inkallningarna, alltid. Att hon slår på jakten är svårt att förhindra men att få henne att vända när man ropar har funkat, utom i dag. Det lilla aset sprang långt med mina mått mätt innan hon lyssnade.

Det var länge sedan jag var så arg på Iris (jag vet det är mig själv jag ska vara arg på men det har en tendens att gå ut över den stackars hunden) och hon fick sig faktiskt två ”nej-smällar” med kopplet när hon glodde på måsarna. Efter det spande jag konstant efter måsar, jag kan stoppa henne med rösten om jag hinner säga till innan hon sticker i väg. De gånger hon lyckades sticka och få upp fart körde jag på bollbelöning så fort hon vände och mot slutet när hon startade på en lågt flygande mås vände hon faktiskt på inkallningen mer eller mindre direkt.

Skit att hon jagade fåglarna men bra att jag fick en väckarklocka.

Nemo och co följde med oss hem och fikade lite och då fick han ny kraft och orkade kokodila med Iris igen. Det är makalöst hur snabbt de laddar sina batterier.

Träning ingångar

Madeleine — Thu, 12 May 2011 17:58:30 +0000

I dag la vi bara fokus på ingångarna. Ville få bort att Iris lutade, att hon buffade på min hand med nosen och en bättre stadga på plats vid min sida.

Övade två korta pass i dag och filmade lite under andra passet. Hade ingen boll som belöning i dag, bara klapp och bus plus enstaka liten godis.

Utmaning; inkallning, apportering och rutan

Madeleine — Wed, 11 May 2011 20:32:26 +0000

Som på beställning dök det upp en utmaning på vovve i dag! Man fick välja mellan inkallning, apportering och rutan.

Eftersom det pågår hela veckan så fick man valde jag att köra på alla tre.

Inkallningen; fart har aldrig varit Iris problem så jag valde att ställa upp kameran så jag kunde se ingångarna.

Apporteringen; körde både lydnadsklass 1 och 2.

Rutan; när vi började träna in rutan så rundade Iris den första konen och sprang därmed in i rutan från sidan. Det har vi nu lagt ner energi på att få bort. Vi har även börjat träna in momentet på långt avstånd. Kvar har vi att lära in ett bra sändande från min sida in i rutan.

Förbättringspunkter (fyller på efter hand);

Ingångarna – gäller ju inte bara just inkallningen. Lägga händerna på ryggen eller motsvarande när Iris kommer in så att det inte blir den där dumma handen i vägen hela tiden! Sluta belöna Iris när hon duttar på handen. Försöka få bort att hon lägger så mycket tyngd bakåt på rumpan efter att hon satt sig. Få bort lutningen.

Apporteringen – Lk 1 Lite tugg plus att vi inte står i linje med varandra, Iris lutar. Lk 2-apporteringen ser jag ju också att hon tuggar lite på apporten. Ska öva mer på avlämningarna så att jag alltid tar apporten från henne på samma sätt för att undvika att hon släpper den innan jag fått grepp om den. Plus att hon tjuvar på andra försöket. Det, tuggandet och lutningen ska bort! Öva på att bara hålla apporten utan att tugga och utan att släppa.

Rutan – Inskicken i rutan. Plus att vi ska åka till BK och träna rutan även där så att det inte blir platsbundet. Lära henne att stå kvar och still när jag går in i rutan. Variera belöningarna (belöna även ställandet i rutan på håll).

Idéer och smarta tips på förbättringar/ändringar mottages tacksamt!

Iris springer fort och är bäst!

Madeleine — Mon, 14 Feb 2011 11:46:36 +0000

Tänker inte skriva lika mycket text som i går då filmen sammanfattar det mesta. I dag samlade jag nämligen mod och filmade när jag åkte efter Iris. Det blev 11 km skidåkning i underbart väder och om ni orkar se hela filmen så förstår att jag är lite extra stolt över min Iris i dag! …

Fortsätt läsa ”Iris springer fort och är bäst!”