Dobermannfoto – Livet med dobermann

Hej igen kompis

Madeleine — Thu, 27 Oct 2022 12:29:56 +0000

Idag ställde jag mig på en stol och öppnade ett överskåp bland mina garderober. Jag visste exakt var den låg så jag behövde inte leta. Min kamera med tillhörande röda kameraväska. Hej igen kompis.

Väskan var lite dammig och jag noterade (för första gången faktiskt) att den röda färgen är rätt solblekt. Jag log, den här väskan har varit med på x antal hundtävlingar, utställningar, träningar, skogspromenader, stadspromenader, semestrar, möten. Faktiskt märkligt att den inte blivit mer tuggad på också, fler än en gång har jag haft hundgodis i väskan som jag glömt bort och någon hund hittat och gjort sitt bästa för att genast stjäla och äta upp.

Kameran hade inte helt oväntat soppatorsk så jag fick ladda batteriet det första jag gjorde. När det var fulladdat igen tog jag några bilder på Sally ute på tomten, det är en fin höstdag ute. Kändes konstigt att fota med något annat än mobilen plötsligt. När jag hade tagit några enstaka bilder såg jag plötsligt att jag faktiskt hade gamla bilder kvar på kameran också. Över 200 stycken.

Frågan när jag använde kameran senast skulle alltså också få ett svar. Augusti 2019, bilder från SM i Katrineholm där en viss Diragos-hund gjorde otroligt bra ifrån sig! Vågade inte bläddra för långt bakåt bland bilderna dock, plötsligt insåg jag att det kunde finnas bilder på min lilla sparv där också, jag orkade inte ta reda på svaret just nu. Ni som vet ni vet.

Istället gläder jag mig åt att jag ska fota en hel drös med hundar (dobermann what else) de närmaste dagarna. Ni som vet ni vet.

Två hundar utanför stugan

Madeleine — Tue, 31 Mar 2015 06:42:32 +0000

I de senaste två dagarnas inlägg med film ser det ju ut som att vi är ute och åker pulka och skidar hela tiden. Det är fel. Den mesta av tiden varr jag i stugan med Sally och Iris (när hon inte åkte skidor med husse).

Då njöt vi av den här utsikten från stugan.

Bakom stugan finns det bara träd, snö och skidspåren en bit bort så hundarna kunde vara lösa och springa runt.

Iris och jag körde lite bollkastning även här i snön. Iris tittade efter och hämtade bollen, Sally tittade efter och mötte upp Iris.

Iris tittade även mycket efter husse när vi var ute. Hon var lika ledsen varje gång han gav sig av utan henne på skidäventyr och minsta ljud hon hörde så var hon tvungen att spana om det var han som var på väg tillbaka igen.

Det började snöa i torsdags. Ljuvliga flingor och alla träden och hundarna blev vackert vita!

När det slutade snöa efter nästan 24 h hade det nog kommit 20 cm nysnö. Jag fotade och filmade under tiden som hundarna hade kul.

Sally försvann ner i snön flera gånger! Lika glad var hon för det och hoppade vidare, det är bra, i vår flock måste man gilla snö!

Brottning, spring och morr

Madeleine — Thu, 26 Feb 2015 08:17:44 +0000

När systrarna Sally och Asta nu träffade varandra i några dagar hade de inte setts på cirka sex veckor. Skulle de känna igen varandra?

När vi möttes på stationen blev Asta glad och Sally rädd. Oklart om de kom ihåg varandra med andra ord.

Väl hemma började flickorna brottas och leka och de parkerade under vardagsrumsbordet. Ett konstant smällande i bordsskivan under resten av den kvällen.

Leken, brottningen, springandet, betten blev bara vildare och vildare och snart stod Asta där med konstigt öga och knep. Till veterinären åkte vi och tack och lov var det ”bara” en svullnad efter olycklig tand, ögat var inte skadat. (Så ja, vi var alltså inne med båda valparna till veterinären under tiden de var här!)

Det visade sig även att valparna hade temperament. Särskilt Sally blev en riktig argbigga och det hettade till rejält några gånger.

Sensommarmys

Madeleine — Thu, 18 Sep 2014 15:34:45 +0000

I dag kände jag inte för att göra något annat än att bara ta tillvara på den härliga värmen som hänger kvar i luften och bara ha kul med Iris. Vi åkte till sjön och gick ett varv runt den. Jag passade på att ta med kameran för att försöka få några fina bilder på Iris.

Och det gäller att passa på när hon fortfarande är hyfsat torr och ren…

…för så fort hon får så gör hon. Allt på en gång, full rulle.

En lycklig hund är en sandig hund. Iris precis innan vi skulle gå hem, kanske den bästa bilden i dag.

Sökhundarna på rikslägret

Madeleine — Mon, 28 Jul 2014 21:32:28 +0000

Även detta år var vi ett bra gäng som körde sök på rikslägret. Jättekul att spendera dagarna med alla i skogen.

De första dagarna var galet varma men min Iris sköttesig fin-fint i skogen. Hon var duktig och sprang, hittade, skällde. Jag var riktigt imponerad på min lilla hund som inte tränat så mycket men ändå kunde så bra. Någon sa att Iris nästan var tävlingsklar i söket.

Så blev det svalare på söndagen efter att det regnat dagen innan. Skogen var plötsligt inte lika varm och Iris passade på att visa hur snabbt hon kunde springa och tyckte att hon kunde själv. Lyssnade inte för fem öre och sprang mycket och långt istället för att använda nosen och leta figgar. Iris visade hur mycket hon egentligen kunde.

Min härliga hund med turbo!

När jag inte figgade eller körde Iris så försökte jag ta lite bilder på de andra i sökgruppen.

Här är Anneli Rolfsson och Mezzrow’s Macey.

Viktoria Ekberg och hennes lilla pigga och härliga Missy (Missy von der Lüssenwiese).

Stilstudie Missy efter ett träningspass i skogen.

Gruppens lille plutt Mezzrow’s Spencer och matte Emy Nissilä var också med och gjorde underbara framsteg under dagarna. Lille Spencer gick från klarhet till klarhet, nedan lekar han med Viktoria.

Molecularis Sigar eller Dexter som han kallas var med i sökgruppen några dagar med matte Päivi Siltala innan de bytte till IPO-gruppen istället.

Vår instruktör uner lägret, den mycket duktiga Gunilla, hade med sig sin hund Dobfanciers T-buz. Han fick också vara med en dag och köra ett sökpass. Han hittade mig i skogen och skällde så bra. Efteråt kampade vi en lite innan han tog en pratstund med Viktoria och hennes godisficka.

På ett ställe där vi tränade hittade jag en liten skatt i form av detta huvud som någon tappat för länge sedan. Jag undrar vems huvud det var?

Anna vom Hexenzauber

Madeleine — Sun, 13 Jul 2014 10:12:44 +0000

Första gången Iris träffade lilla Anna var i slutet på september 2010

Jag vet inte riktigt vad Iris tyckte om Expos nya lilla lillasyster men de kollade in varandra noga och Anna såg ut att vara full av beundran för den stora Iris.

Iris, Expo och Anna den där första träffen på Lidingö BK.

Bara några dagar senare följde Lina och jag med Emelie och hennes hundar när det vi var på Annas första promenad i stora staden och gick runt området kring Sergelstorg, Drottninggatan och Kungsträdgården.

Anna var som valp en liten plutt och redan då var hon jättegullig och kramvänlig!

Den hösten var vi ofta på utflykter alla tillsammans. De tre musketörerna hade blivit fyra och hundarna blev som en egen liten flock.

I oktober 2010 fångade jag Iris (2 år) och Anna (3 månader) på bild när de krokdilade för första gången. Då i början kände jag mig orolig att Iris var för ”på” men sedan dess höll de på så varje gång de träffades. Oavsett om de träffades inomhus eller utomhus.

Vi gick även i rastgårdar och på Gärdet med våra flickor. Anna var glad och framåt men tyckte att andra hundar kunde var lite läskiga ibland och var aldrig dum mot någon eller muckade tillbaka. Många hundar passade då på att vara lite fräcka mot Anna, något som Iris alltid såg till att sätta stopp för.

Iris och Anna gjorde många andra saker tillsammans också. Ibland kunde Anna också och hänga på, ibland var hon för liten och jag glömmer banne mig aldrig hur sur den lilla blev när hon inte kunde hoppa över det där lilla staketet.

Några av de bilder som jag tagit då vi varit på utflykt tillsammans med alla fyra hundarna samtidigt.

I februari 2011 hade Anna hunnit bli 7 månader och Emelie och jag gjorde en utflykt med bara Anna och Iris till Kottlasjön på Lidingö. Där lekte flickorna en hel del, Emelie testade att åka skidor och Iris fick dra pulkan. Det jag minns bäst av utflykten var då jag satt i pulkan efter Iris och Anna sprang bredvid mig, det är inte ofta man färdas precis i samma höjd och jämsides med en springande dobermann.

Anna i vintersol mars 2011

Anna var inte bara bra kompis med Iris, även Lina gillade henne och när de fick chansen så lekte de och busade de också. Bilderna från mars 2011 då Anna var 8 månader och Lina snart skulle fylla 7 år. Jag tror faktiskt att Anna kom överens ned alla.

Den sista gången vi träffade Anna innan vi flyttade ner till Skåne var i slutet på samma månad och jag tog bilder på Anna och Emelie som kampade. Tidigt visade Anna stor arbetslust och matte Emelie behövde varken boll eller godis när de skulle träna, belöningen för Anna var att få träna. Anna brydde sig inte heller vem som tränade henne, hon samarbetade gärna och var lika duktig oavsett vem som kommenderade henne!

Jag glömmer aldrig när vi sa hejdå till varandra den dagen Emelie och jag, det kändes konstigt och vemodigt att vi nu splittra de fyra musketörerna. Vi sågs ju minst en gång i veckan, passade varandras hundar, tränade tillsammans och våra småtjejer var bästisar!

Som tur var kom gänget på besök nere hos oss i Skåne redan i april. Alla vovvarna var glada att se varandra igen.

Under tiden som Lina och Expo stannade hemma med husse åkte Emelie och jag ner till klubben och tränade med Anna och Iris. Efteråt lekte och sprang de på stranden vid lilla sjön.

Efter det sågs vi bara en gång under sommaren på årets dobermann-RM. Anna och Emelie tävlade i lydnadsklass ett. Emelie och jag var så nervösa att Anna och Iris skulle börja krokodils på platsliggningen. (som tur var så var de i varsin grupp sen!)

Det var först i oktober när Iris fyllde tre som hela flocken träffades igen. Denna gång fick Anna stifta bekantskap med min lilla granne och de kastade gris tillsammans.

Anna och Iris fick följa med till Skäralid och gå en promenad med oss där.

Dagen efter fick Anna och Iris även springa i stora sandgropen där de jagade boll och blev både blöta och sandiga tillsammans.

Här hemma på tomten mellan utflykterna var allt som vanligt och de fyra lekte och var tillsammans utan problem.

Efter det sågs de fyra musketörerna bara en gång till på våren 2012. Den sommaren i juli avlivades Expo då han hade blivit så dålig i sin hjärtsjukdom. Fyra blev tre igen.

Vi sågs en längre period den sommaren i samband med rikslägret det året och då vi även lärde känna Therese och hennes hundar Mila och lilla Liz som var med oss hela tiden.

Under rikslägret tog jag några av mina favvobilder på Anna och Emelie när Anna skulle försöka lära sig simma. Vi skrattade så vi grät när Anna plaskade runt och Iris simmade som en säl runt dem under tiden.

Alla flickorna stannade hos oss några dagar innan vi fortsatte till årets RM i Degerberga. Anna och Iris hann krokdila på tomten!

Alla vovvarna lekte och busade och hade kul tillsammans.

Sommaren 2013 var Anna och Emelie på besök igen och det tog inte lång stund innan Anna och Iris höll på som vanligt. Det verkade inte spela någon roll hur långt det var mellan gångerna de sågs!

Vid den här tiden hade Anna börjat visa tecken på allergi men var fortfarande lika glad som alltid och då där på sommaren var pälsen fin utan kli. Jag minns hur jag sa till Emelie förra sommaren att jag lätt skulle kunna tänka mig att ta en valp efter Anna. Emelie fick påminna mig om att hon var sjuk. Det var lätt att glömma när man såg och träffade henne!

Däremot den vintern som var rasade Anna i vikt och allergin blev värre. Trots alla undersökningar och blodprov och hudskrap som hudspecialisten Anna träffade tog så hittade man aldrig alla saker som Anna var allergisk mot. När Anna och Emelie var här i början på januari så hade Anna blivit väldigt tunn och hennes päls var på sina ställen så gles att hon såg grå ut men lika glad och pigg var hon, lika mycket lekte hon och Iris.

Då när de var här visste ingen av oss att Lina bara hade två veckor kvar att leva och detta blev den sista bilden på de tre hundarna tillsammans innan bara två av dem fanns kvar.

I slutet på juni kom Anna hit igen, vi lärde hennes simma och även om hon var smal var hon samma glada lilla hund! På bilderna när hon lekte med Iris och Nemo syntes det tydligt hur smal hon blivit.

Strax efter att de varit här och hälsat på bestämdes det att detta skulle få bli Annas sista sommar. Emelie och jag bestämde att vi skulle ses en sista gång, nu i helgen i Katrineholm. Vi skulle fira Annas fyraårsdag i går den 12 juli och jag skulle få säga hejdå till en av de trevligaste och bästa hundar jag någonsin träffat. Den enda hund som jag inte hade tvekat en minut att ta över om något någonsin skulle ha förhindrat Emelie från att ha henne kvar.

Men ödet ville annorlunda. Tidigt på söndagen den 6 juli, mindre än en vecka innan vi skulle få ses en sista gång råkade Anna ut för en hemsk olycka och väl på djursjukhuset beslutade Emelie att Anna skulle få slippa en operation bara för att avlivas bara några veckor senare. En sista sommar blev ett abrupt slut för Annas skull.

Ändå sågs vi nu i helgen i Katrineholm. Emelie utan hund, jag med Iris. Vi låg och pratade länge, länge om våra hundar i allmänhet och Anna i synnerhet innan vi somnade den kvällen.

De fyra som borde ha levt och varit kompisar fortfarande; Lina som en tantig tioåring, Expo skulle ha varit sju år nu, Iris fem och Anna skulle precis ha blivit fyra. Nu finns bara en av dem kvar.

Ljuvliga havet!

Madeleine — Mon, 30 Jun 2014 14:57:30 +0000

I dag behövde jag åka till stranden och fylla batterierna av flera olika anledningar. Jag hade åkt dit oavsett väder men tack och lov var det strålande sol och som bonus hade vi hela viken för oss själva (fåglar räknas inte)! Ljuvliga stund med ljuvliga hund!

Ja, vi hade lika kul som det ser ut. Nej, jag tröttnar aldrig på min nya leksak gopro-kameran och YES det är vi som har sommarvädret här nere i Skåne om någon undrar!

Ambitionen var att ta en”sån där skojig undervattensbild” på hund som tar leksak under vattnet, detta var det närmaste jag kom i dag.

Han är lite roligare nu

Madeleine — Thu, 01 May 2014 15:25:16 +0000

Plötsligt har det blivit näst intill sommar och det är verkligen så ljuvligt! Just nu har jag en del saker att göra för dobermannklubben som har tagit en massa timmar (fler timmar blir det) plus att jag jobbat ett gäng nätter med kort varsel, då är det guld att man när man väl är ledig kan var ute och njuta! Stort minus dock för att jag inte hunnit blogga, hehe.

I går tillbringade Iris och jag några timmar med Nemo och hans husse. Vi åkte till havet och vadade i vår favvovik. Fast det blåste och vattnet var lite svalare än sist så var det ändå somrigt!

Båda hundarna sprang och plaskade mycket och länge. Gjorde en liten instagramsnutt till film som jag tror att man kan kika på här. Nemo älskar att springa efter Iris och Iris älskar att tala om för honom att han inte får komma för nära eller först fram till leksaken.

Efter stranden åkte vi hem och hängde lite hemma i trädgården. Egentligen är det helt missvisande att fota dem liggandes bredvid varandra då det är jag som placerat ut dem med kommando men annars blir det ju alltid minst en hundrumpa eller någon som springer ur bild!

Nemo ville helst snegla på Iris hela tiden och efter en stund började han skälla när jag fotade.

Iris vill ju sällan eller aldrig leka med Nemo men nu de sista två gångerna har han faktiskt varit lite kul. Det har säkert lite att göra med att Lina är borta så att Iris nu inte har någon egen kompis i närheten alltid. Plus att jag plockade bort alla andra leksaker som de annars kunde roa sig med. Även om Iris tröttnar fort på Nemo så blev det i alla fall lite bus och lek och Iris jagade Nemo till hans stora lycka.

Nemo brukar i vanliga fall springa runt Iris i förhoppning att hon ska leka med honom men efter allt springet i havet så nöjde han sig faktiskt med att ligga ner och hoppas istället.

Väck inte den hund som sover

Madeleine — Mon, 17 Mar 2014 14:05:16 +0000

Det blåser ute i dag, igen. Utemöblerna på altanen åker lite hit, lite dit i vinden och jag ska ärligt talat säga att jag inte har för avsikt att spendera särskilt mycket tid ute.

Istället har jag dammsugit, städat, torkat, tvättat och vattnat blommor. Sånt som Iris inte bryr sig särskilt mycket om utan går och lägger sig under tiden.

Det finns sängar, soffor, fåtöljer att lägga sig i men jag hittade henne i gästrummet liggande som en kanelbulle nerklämd i en stol på ett överkast som jag lagt där.

Hennes leksaker och bollar ligger i hela huset, ändå låg det två strumpor (ej matchande par) i och runt stolen där hon vilade.

Jag hämtade kameran för att ta en bild men då märkte Iris att hon fick uppmärksamhet och satte sig genast upp.

Jag försökte vänta ut henne, låtsades pilla med pelargonerna i fönstret men den gick Iris inte på, hon la sig inte ner igen. Uppenbarligen hade jag slutat med de tråkiga sakerna och skulle ägna mig åt henne istället!

Iris hoppade ner och sprang och hämtade sin blåa boll (nu skulle det minsann inte vara strumpor längre).

Hon fick som hon ville: uppmärksamhet. Iris tycker att det är jätteskojigt när hon har något i munnen och jag försöker ta det från henne. Hon ställer sig så nära att jag når och sen står hon helt still där och väntar med bus i blick på att jag ska göra ett försök. Hon är lika nöjd varje gång som jag inte är snabbare än hon som fort vänder bort munnen.

När vi hållit på med den leken en stund blev vi seriösa och tränade istället. Fjärrdirigeringar och visst ser Iris mycket allvarligare ut plötsligt?

När jag kände att det var dags att fortsätta hänga tvätt igen la jag upp bollen på kaminen och hoppades på att Iris skulle gå och lägga sig igen så att jag kunde fota henne där i stolen (nu var jag förberedd och gick runt med kameran i färdigställning).

Men se det gick inte, Iris hade haft tråkigt tillräckligt länge och nu skulle hon ha bollen, inte vila i stolen.

Efter det har hon följt efter mig med sin blåa boll. För att jag skulle få hänga tvätten i fred utan att hon kom och la bollen bland de blöta kläderna så fick jag gömma bollen så hon fick aktivera sig med att leta efter den under tiden. Samma nu när jag satte mig framför datorn, Iris springer runt och letar efter bollen på nedervåningen (den ligger i husses högra gympasko) och jag försöker skriva så fort som möjligt för snart vet jag att den där bollen landar i mitt knä igen.

Jag vet att det heter väck inte den björn som sover men jag tycker att det passar bättre med ”väck inte den dobermann som sover”, särskilt inte om du vill få något gjort.

Lina på vinterstranden

Madeleine — Thu, 23 Jan 2014 13:45:38 +0000

I dag åkte hundarna och jag till stranden. På nyårsafton var den solig, med Anna var den blåsig och regnig, nu var den vintrig och när vi kommit ner till vattnet släppte jag hundarna så att de fick gå lösa. Lina undersökte och nosade sig fram, försiktigt.

Hon konstaterade att det var halt och läskigt på sina ställen och tassade fort förbi när det blev obekvämt. Fy, varför skulle hon behöva gå på allt det här äckliga?

Sen när vi kom ut på en sanddyn och det blev bättre tassfäste så blev hon jätteglad och började springa runt precis som Iris.

Det passade sig till och med att försöka få Iris att leka och springa med henne.

Lina gjorde många ”smygande tigern” på Iris. Dvs hon står still och hukar lite (som om hon tror att hon inte syns lika bra) när Iris kommer mot henne. När Iris fattar var hon pysslar med ökar hon farten och springer mot Lina som i sista stund slutar tigra sig och möter upp.

På en strand finns det mycket att tugga på. Fryst tång, snö och snäckskal åt Lina i dag.

När vi hade knatat runt där i 30-40 minuter hade Iris hunnit blöta ner hela sig och simmat så då avbröt vi promenaden och åkte hem igen. Lina var helt torr efteråt…