Första gången Iris träffade lilla Anna var i slutet på september 2010
Jag vet inte riktigt vad Iris tyckte om Expos nya lilla lillasyster men de kollade in varandra noga och Anna såg ut att vara full av beundran för den stora Iris.
Iris, Expo och Anna den där första träffen på Lidingö BK.
Bara några dagar senare följde Lina och jag med Emelie och hennes hundar när det vi var på Annas första promenad i stora staden och gick runt området kring Sergelstorg, Drottninggatan och Kungsträdgården.
Anna var som valp en liten plutt och redan då var hon jättegullig och kramvänlig!
Den hösten var vi ofta på utflykter alla tillsammans. De tre musketörerna hade blivit fyra och hundarna blev som en egen liten flock.
I oktober 2010 fångade jag Iris (2 år) och Anna (3 månader) på bild när de krokdilade för första gången. Då i början kände jag mig orolig att Iris var för ”på” men sedan dess höll de på så varje gång de träffades. Oavsett om de träffades inomhus eller utomhus.
Vi gick även i rastgårdar och på Gärdet med våra flickor. Anna var glad och framåt men tyckte att andra hundar kunde var lite läskiga ibland och var aldrig dum mot någon eller muckade tillbaka. Många hundar passade då på att vara lite fräcka mot Anna, något som Iris alltid såg till att sätta stopp för.
Iris och Anna gjorde många andra saker tillsammans också. Ibland kunde Anna också och hänga på, ibland var hon för liten och jag glömmer banne mig aldrig hur sur den lilla blev när hon inte kunde hoppa över det där lilla staketet.
Några av de bilder som jag tagit då vi varit på utflykt tillsammans med alla fyra hundarna samtidigt.
I februari 2011 hade Anna hunnit bli 7 månader och Emelie och jag gjorde en utflykt med bara Anna och Iris till Kottlasjön på Lidingö. Där lekte flickorna en hel del, Emelie testade att åka skidor och Iris fick dra pulkan. Det jag minns bäst av utflykten var då jag satt i pulkan efter Iris och Anna sprang bredvid mig, det är inte ofta man färdas precis i samma höjd och jämsides med en springande dobermann.
Anna i vintersol mars 2011
Anna var inte bara bra kompis med Iris, även Lina gillade henne och när de fick chansen så lekte de och busade de också. Bilderna från mars 2011 då Anna var 8 månader och Lina snart skulle fylla 7 år. Jag tror faktiskt att Anna kom överens ned alla.
Den sista gången vi träffade Anna innan vi flyttade ner till Skåne var i slutet på samma månad och jag tog bilder på Anna och Emelie som kampade. Tidigt visade Anna stor arbetslust och matte Emelie behövde varken boll eller godis när de skulle träna, belöningen för Anna var att få träna. Anna brydde sig inte heller vem som tränade henne, hon samarbetade gärna och var lika duktig oavsett vem som kommenderade henne!
Jag glömmer aldrig när vi sa hejdå till varandra den dagen Emelie och jag, det kändes konstigt och vemodigt att vi nu splittra de fyra musketörerna. Vi sågs ju minst en gång i veckan, passade varandras hundar, tränade tillsammans och våra småtjejer var bästisar!
Som tur var kom gänget på besök nere hos oss i Skåne redan i april. Alla vovvarna var glada att se varandra igen.
Under tiden som Lina och Expo stannade hemma med husse åkte Emelie och jag ner till klubben och tränade med Anna och Iris. Efteråt lekte och sprang de på stranden vid lilla sjön.
Efter det sågs vi bara en gång under sommaren på årets dobermann-RM. Anna och Emelie tävlade i lydnadsklass ett. Emelie och jag var så nervösa att Anna och Iris skulle börja krokodils på platsliggningen. (som tur var så var de i varsin grupp sen!)
Det var först i oktober när Iris fyllde tre som hela flocken träffades igen. Denna gång fick Anna stifta bekantskap med min lilla granne och de kastade gris tillsammans.
Anna och Iris fick följa med till Skäralid och gå en promenad med oss där.
Dagen efter fick Anna och Iris även springa i stora sandgropen där de jagade boll och blev både blöta och sandiga tillsammans.
Här hemma på tomten mellan utflykterna var allt som vanligt och de fyra lekte och var tillsammans utan problem.
Efter det sågs de fyra musketörerna bara en gång till på våren 2012. Den sommaren i juli avlivades Expo då han hade blivit så dålig i sin hjärtsjukdom. Fyra blev tre igen.
Vi sågs en längre period den sommaren i samband med rikslägret det året och då vi även lärde känna Therese och hennes hundar Mila och lilla Liz som var med oss hela tiden.
Under rikslägret tog jag några av mina favvobilder på Anna och Emelie när Anna skulle försöka lära sig simma. Vi skrattade så vi grät när Anna plaskade runt och Iris simmade som en säl runt dem under tiden.
Alla flickorna stannade hos oss några dagar innan vi fortsatte till årets RM i Degerberga. Anna och Iris hann krokdila på tomten!
Alla vovvarna lekte och busade och hade kul tillsammans.
Sommaren 2013 var Anna och Emelie på besök igen och det tog inte lång stund innan Anna och Iris höll på som vanligt. Det verkade inte spela någon roll hur långt det var mellan gångerna de sågs!
Vid den här tiden hade Anna börjat visa tecken på allergi men var fortfarande lika glad som alltid och då där på sommaren var pälsen fin utan kli. Jag minns hur jag sa till Emelie förra sommaren att jag lätt skulle kunna tänka mig att ta en valp efter Anna. Emelie fick påminna mig om att hon var sjuk. Det var lätt att glömma när man såg och träffade henne!
Däremot den vintern som var rasade Anna i vikt och allergin blev värre. Trots alla undersökningar och blodprov och hudskrap som hudspecialisten Anna träffade tog så hittade man aldrig alla saker som Anna var allergisk mot. När Anna och Emelie var här i början på januari så hade Anna blivit väldigt tunn och hennes päls var på sina ställen så gles att hon såg grå ut men lika glad och pigg var hon, lika mycket lekte hon och Iris.
Då när de var här visste ingen av oss att Lina bara hade två veckor kvar att leva och detta blev den sista bilden på de tre hundarna tillsammans innan bara två av dem fanns kvar.
I slutet på juni kom Anna hit igen, vi lärde hennes simma och även om hon var smal var hon samma glada lilla hund! På bilderna när hon lekte med Iris och Nemo syntes det tydligt hur smal hon blivit.
Strax efter att de varit här och hälsat på bestämdes det att detta skulle få bli Annas sista sommar. Emelie och jag bestämde att vi skulle ses en sista gång, nu i helgen i Katrineholm. Vi skulle fira Annas fyraårsdag i går den 12 juli och jag skulle få säga hejdå till en av de trevligaste och bästa hundar jag någonsin träffat. Den enda hund som jag inte hade tvekat en minut att ta över om något någonsin skulle ha förhindrat Emelie från att ha henne kvar.
Men ödet ville annorlunda. Tidigt på söndagen den 6 juli, mindre än en vecka innan vi skulle få ses en sista gång råkade Anna ut för en hemsk olycka och väl på djursjukhuset beslutade Emelie att Anna skulle få slippa en operation bara för att avlivas bara några veckor senare. En sista sommar blev ett abrupt slut för Annas skull.
Ändå sågs vi nu i helgen i Katrineholm. Emelie utan hund, jag med Iris. Vi låg och pratade länge, länge om våra hundar i allmänhet och Anna i synnerhet innan vi somnade den kvällen.
De fyra som borde ha levt och varit kompisar fortfarande; Lina som en tantig tioåring, Expo skulle ha varit sju år nu, Iris fem och Anna skulle precis ha blivit fyra. Nu finns bara en av dem kvar.
Usch så förfärligt sorgligt det känns! Har följt alla hundarna under flera år och det känns i hjärtat även om vi aldrig setts. Hoppas att Iris får vara kvar många år till! Kram
Kramar till er 2! Tänk på alla fina minnen ni har haft tillsammans och skapa i framtiden. Inte att man blir lite lessen, verkade vara underbara hundar <3
<3
Vilket otroligt fint inlägg tillägnat henne :heart: Så sorgligt att förlora båda sina hundar på så kort tid, kan inte ens föreställa mig smärtan och saknaden. All styrka till Emelie. Vilken pers :heart: