Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Först ut var Iris som även om hon är lite ringrostig inte på något sätt tappat lusten att bita i ärmen.
Det var jättekul att se att gamla takter satt i även om Iris helst ville slarva i sin iver.
Sen var det Iris systerdotter Ellies tur. Hon både bet i trasa och kudde och precis som Iris så tycker hon att det är superduperskoj!
Unga damen visade både upp bra stadga och fina, fasta bett. Alltid kul att se!
Efter det var det dags för hennes bror Allan att få prova på. Husse och matte har kampat med honom men han har inte testat att längta efter kamptrasa i snöre innan. Han klev ut på gräsmattan utan en susning om vad vi skulle göra.
Det tog däremot inte många sekunder eller behövdes särskilt mycket uppmuntran innan unge herrn var helt med på vad leken gick ut på. Hit med trasan!
När han väl fick tag på den så höll han fast den. Hårt. Duktig Allan!
Matte och Allan var duktiga båda två och Allan låg fint och frågade om lov om han fick jaga trasa.
Fatta vilken rolig start på året! Ett sånt härligt härligt träningssug jag fick direkt! Hoppas att det håller i sig resten av året!
]]>Iris släpper i linförigheten och vill hellre springa till Ronnie. Hon lyssnar dåligt på kommandot loss osv.
Det vill jag ju så klart öva på men eftersom jag inte har tillgång till Ronnie 24/7 så har jag fått göra så gott jag kan här hemma på tomten. Ibland tar jag hjälp av husse och låter honom stå och se lockande ut med en kudde eller kamptrasa i handen men det är ju inte alltid som han kan eller är hemma heller.
Här ovan tränar jag fritt följ vanlig marsch och språngmarsch och när hon går riktigt bra så får hon frikommando och kan springa bort till belöningen i form av trasan (eller kudden) som hänger i ett gammalt koppel som jag satt fast i en gren.
Björkgrenen som jag satt fast kopplet i är rätt så flexibel och fjädrande så när Iris drar så får hon liksom med sig trasan ner en bra bit.
Därifrån övar vi på loss och sen kommenderar jag fot igen. Försöker hela tiden göra det så svårt som möjligt för Iris genom att gå förbi trasan/kudden så nära som möjligt, gå nästan hela vägen fram osv. Jag har rätt bra hjälp av vinden också, blåser det så vajar belöningen lite retfullt fram och tillbaka. Mycket bra!
Ibland tar jag loss trasan så att Iris kan springa iväg med den också. Det gör jag för att kunna öva på att hon ska komma tillbaka till mig direkt med belöningen och inte dra några sabla dobermann-ärevarv med grejjen.
När hon kommer med trasan så kampar vi ordentligt en stund och sen släpper jag iväg henne igen och kallar in osv.
Det går ju aldrig att få upp samma störning som det blir på plats på träningen sen men jag upplever ändå att det går bättre ju svårare jag ser till att träna här hemma.
En sak som jag verkligen fått utdelning för är vår ronderingsträning hemma (läs BK, skogen, tomten, överallt). Jag har skickat henne runt koner, lyktstolpar, bänkar och allt möjligt och hon springer banne mig alltid runt som hon ska när vi är hos Ronnie nu!
]]>Det var till och med regn och solsken samtidigt vid några tillfällen, det brydde sig inte vovvarna om och lekte lika glatt ändå. Lina tyckte att det såg kul ut när Iris och Expo dansade i regnet.
Vi mattar utnyttjade den lilla boden på klubben som regnskydd när de största regndropparna föll. Lina tyckte att jag var stilig när jag poserade lite inne i boden.
När det slutade regna så tränade vi lite med vovvarna. Lina och Iris hade sina nya halsband från doggie.se på sig och eftersom Lina tycker att hon är finast i rött så fick Iris det blåa halsbandet.
Jag hade med mig en klicker och klickade Lina några gånger för att hon satte nosen/tassen på en issskrapa som jag hade med mig. Efter det gjorde jag i ordning en ruta och la skrapan i rutan. Då tyckte till och med Lina att det var lätt att trava in i rutan och hamna rätt.
Sedan gjorde jag samma sak med Iris. Hon är ju inte inklickad på samma sätt som Lina men hon hade inga svårigheter att fatta att hon skulle springa in i rutan och tjonga tassen på den där plastbiten! Det blev riktigt bra faktiskt. När jag hade kört rutan en massa gånger med Iris då tyckte Lina att det var hennes tur att få träna lite igen och sa till!
Expo och Iris spenderade rätt mycket tid i varsin ände av rosa kamptrasan också.
Expo stod still och höll bestämt i medan Iris testade att backa till sig trasan samt att verbalt övertyga Expo om att det var hon som skulle ha trasan genom att morra. Expo tyckte antingen att hon morrade otydligt med trasan i munnen eller så ignorerade han henne för släppte taget det gjorde han icke!
Lina tyckte att det såg kul ut det de höll på med men tröttnade till slut på att inget hände och de bara stod där som två fån. Lina sa åt dem att hon tyckte att de skulle släppa trasan och springa några varv med henne istället.