Läggande under gång – Livet med dobermann

Iris vill också träna!

Madeleine — Sun, 11 May 2014 18:44:47 +0000

Även i dag har vi ”bara” tränat här hemma på tomten. Innan vi tränade sprang vi lite mer än 7 km för att få bort det värsta springet i benen, jag vet inte om det hjälpte…

Tog med mig klicker och några hundgodisar i fickan och så gick vi ut på baksidan. Iris tog med sig sin boll. Sen ställde jag upp mig och bara väntade utan att säga något. Jag ville se om Iris självmant skulle komma och vilja träna.

När Iris hade sprungit runt och nosat av det viktigaste släppte hon plötsligt bollen, sprang till min vänstra sida och satte sig perfekt fot. Hon ville också träna!

Sen körde vi läggande under gång ett bra tag. Varje gång jag klickade och Iris fick en godis så gick jag och ställde mig några meter längre bort. Inte en enda gång sa jag att ”kom hit” eller kommenderade in henne fot igen. Hon sprang på plats självmant varje gång. Roligt.

Snabbare läggande under gång!

Madeleine — Wed, 29 Jun 2011 13:12:50 +0000

Eftersom vi fick så låga poäng på tävlingen har jag nu börjat gå igenom de olika momenten och de delar av dem som jag tycker behöver slipas på.

Först ut; Läggande under gång!

På tävlingen fick vi 7 p på läggandet under gång med omdömet sent ner och ändå såg jag hur Iris nos försvann direkt när jag gav kommandot. Det måste alltså ha varit ett väldigt dåligt och segt läggande.

Tog fram videokameran i går och filmade en massa lägganden rätt av bara för att få se hur det såg ut. Filmade fler än vad som syns på filmen men hon gjorde likadant hela tiden. Mycket riktigt har hon blivit långsam. Ner med frambenen först och segt ner med rumpan! Blev något bättre mot slutet men fortfarande inte bra.

I dag fokuserade jag på att belöna med godis och då bara själva läggandet. Redan när vi gick ut på gräsmattan verkade Iris hänga med och redan de första läggandet vi gjorde gick bättre än i går. Iris verkar ha sovit på saken.

Vi tränar blött

Madeleine — Sun, 22 May 2011 19:35:27 +0000

Dagen började soligt och vi var ute på tomten och fixade. Jag klippte gräsmattan och sågade ner några grenar på en björk som jag tänker fälla snart.

Iris håller sig inne på tomten men vet precis hur man tar sig ut på egen tass om matte går ut genom grinden till framsidan. Rådjursstuds och hon är på samma sida!

Efter några timmar började riktigt mörka moln hopa sig i horisonten. Lina smög in genom altandörren när åskan och blixtarna satte igång, Iris och jag stannade kvar ute och tittade på ovädret tills det började regna också.

Sedan kurade vi inne i några timmar tills jag kom på att det kan regna på tävling. Då hoppade jag genast i gummistövlarna och tog med mig Iris ut och tränade lydnad!

Det duggregnade lite och jag började med en platsliggning på 25 stegs avstånd i det blöta gräset. Räknade till 100 väldigt långsamt så det borde ha blivit dryga 2 minuter. Iris ljudade och gjorde ett litet smygkryp på några dm framåt. Hmmm…

Efter det körde jag linförigheten, inkallningen, ställandet och läggandet så tävlingsmässigt som möjligt. Dvs ingen belöning och inget beröm under momenten. Var tvungen att ta till dubbelkommando för att få henne att lägga sig och plötsligt sjöng tävlingsnerverna en elak visa i mitt huvud.

För att tysta tävlingsnerverna så tränade vi extra på läggandet under gång så att både Iris och jag fick känna att detta kan vi.

Avslutade med att hämta ut Lina, lägga henne i gräset (krävdes löfte om mycket godbitar, Lina gillar inte blött underlag) för att sedan hämta Iris och lägga henne plats bredvid och avsluta med ytterligare en platsliggning på 30 stegs håll i 2,5 minuter. Båda låg stilla och tysta. Hurra!