Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Innan vi gick hem till mig satt jag en stund hemma hos dem och gullade innan jag tog de båda hundarna och en lämplig och mjuk filt med mig och gick. Konsterade att han som alltid varit minst nu kändes tung i jämförelse med lilla ullbollen. Hon är fjäderlätt!
Väl hemma var vi ute i trädgården och jag lät dem nosa och rasta där en stund. Jag ville att Iris skulle se dem genom altandörrarna och verkligen se att det inte bara var lilleman som var med denna gången.
Väl inne delade jag noga upp soffan på två och Iris fick stränga order om att stanna på sin sida tillsammans med sin elefant under tiden som de två små fick andra änden för sig själva. Själv placerade jag mig i mitten och hade stenkoll.
De två små slocknade mer eller mindre direkt. Jag åt frukost framför tv:n och allt var bara lugnt.
Varje gång lilla pudelplutten vaknade till lite gick jag ut med henne på tomten, Iris följde med direkt och herr chihuahua rörde inte en fena utan snarkade på. Det blev rätt bra då jag bara behövde hålla koll på en stor och en liten och Iris och jag gick genom vilka regler som gällde; titta gärna på valpen men glöm att du ska göra något annat och glöm att du ska nosa på henne.
Lilla valpen har vid tidigare tillfällen när hon varit ute på sin nya tomt och Iris skällt till på vår sida av staketet valt att springa och gömma sig snabbast möjligt. Den stora svarta har med andra ord verkat väldigt läskig hittills.
Jag tror vi var ute två gånger på en timme och när lilla fröken vaknade för tredje gången och vi hade varit ute ännu en gång hittade Iris sin pipgris. När vi gick in igen ”oinkade” jag med grisen i soffan, något som väckte nyfikenhet hos lilla fröken.
Grisens ljud fick till och med lilleman att vakna ur sin sovkoma. Tydligen är just det där grislätet något extra speciellt.
Tillsammans med sin nya lillasyster inspekterade och nosade han noga på grisen innan han bestämde sig för att detta inte var värt hans dyrbara sovtid och gick tillbaka till sitt hörn och la sig igen.
Lilla fröken valp bestämde sig dock för att nu var det dags att upptäcka mer och började gå längs soffan i jakt på nya saker att nosa och kolla på.
Iris som var nere på golvet såg henne komma gåendes och då valpen fortsatte gå mot kanten stod hon strax i höjd med Iris. Iris nosade så noga så noga och valpen stod bara still under tiden.
Var hon skräckslagen, skulle hon skrika till, skulle hon börja springa och vad skulle Iris göra då? Jag hade aldrig låtit Iris gå fram till henne om jag inte känt min hund och litat på henne men samtidigt vet jag att Iris jaktinstinkt är lättväckt när det kommer till små saker som låter som pipleksaker och att man aldrig kan vara 100% säker då det gäller djur.
Jag erkänner att jag höll andan lite när jag tog nedanstående bilder.
Men den lilla sa inget eller sprang inte, hon ville bara ner på golvet när Iris nosat klart. När jag satte ner henne började hon gå på upptäcksfärd ut i hallen och jag tittade bara efter henne med kameran.
Tydligen var inte valpen färdignosad på. Nu när hon var på golvet ville Iris fortsätta undersöka.
Lilla luddan tyckte att det blev lite för mycket stor hund och valde att skutta tillbaka till mig. Men inga tjut eller pip hördes från henne.
Nu gick hon på upptäcksfärd under köksbordet. Här hittade hon en look alike som verkade ha svimmat och hon stannade till och kollade läget på honom.
Att vara under köksbordet visade sig vara ett vinnande koncept. Hon gömde sig inte för Iris men kände nog att hon hade lite tak över huvudet. Iris kunde nosa på henne och hon satt bara och var precis lika cool som hon ser ut.
Det var först när hon gjorde en lekinvit till Iris som jag kände att nu får det nog vara bra för denna gången. Leka gör vi när lilla luddet väger i alla fall mer än 2-3 kg…
Ett plommonstop som får dig att dra på smilbanden och tänka på Dupontarna varje gång du ser det men som samtidigt inte är en leksak utan något som en farfar en gång haft på sig. Vars gyllene insida med initialer och märke är något du känner att du vill vara rädd om.
Om du sedan en längre tid drömt om att få sätta det på huvudet på din galna hund bara för att du tror det hade blivit en rolig bild men samtidigt vet att den galna hunden gjort slarvsylta av både midsommarkransar och tomteluvor tidigare foto-sittningar, vad gör du?
Svaret är givetvis att du tar fram klickern och håller tummarna för att din galna hund äntligen blivit lite klickerklok!
Du får givetvis vara beredd på vissa mindre bakslag och att det inte blir riktigt som du tänkt dig direkt.
Ge inte upp! Med lite tålamod och några klick-och-belöning senare sitter du där med en tjusig hund i tjusig hatt som sitter helt still med farfars plommonstop på huvudet!
Lina passade på att njuta lite extra av all sanden genom att rulla sig i den!
Jag tyckte att det såg farligt ut när hundarna bara följde med sanden ner och sedan föll fritt i några meter innan de fick tassfäste igen men Lina såg bara helnöjd ut hon!
Om det var lätt att ta sig ner så var det desto svårare att komma upp samma väg igen. Flera gånger vände Iris i luften när hon märkte att hon inte nådde hela vägen upp men ibland fick hon tag med tassarna över kanten och kunde häva sig upp.
Hade kunnat snooza i evighet men när väckarklockan ringer så blir Iris lika glad varje gång – NU SKA VI GÅ UPP HURRA! Vill man vila lite till så får man säga åt henne att lägga sig ner igen. Lydig hund som hon är så gör hon det, och studsar sedan upp 9 min senare när klockan ringer igen. NY DAG HURRA! Hon är effektiv, även om hon lägger sig fort igen så får man dåligt samvete efter några snooz och kan inte låta bli att piggna till när hon är så glad.
Följdaktligen var jag ledig hela dagen med hundarna i solskenet men hjärnan var väl inte riktigt på topp. Därför tränade vi bara lite lydnad och sen lekte vi och slappade resten av dagen.
Det största äventyret i dag blev en promenad. Vi gick mot stora ängen där alla kaninerna, rådjuren och fasanerna brukar hålla till. Väl på ängen såg vi inga vilda djur men en bit bort gick en man med liten vit hund som sprang lös.
Vad passar väl bättre än att släppa sin egen hund då bara för att kolla om hon fortfarande är en fena på inkallningar? Kopplade loss Iris och sa åt henne att sätta fart och det gjorde hon!
Lina då? Henne vågar jag inte släppa där, rädd att hon hade dragit som en avlöning! Istället kopplade jag ihop mina två koppel så Lina fick längre snöre att gå i och sen körde vi lite klassisk koppelkamp under tiden som Iris rusade runt.
Däremot vågade jag sätta Lina ner bredvid Iris för att ta en gruppbild. Båda flickorna spanar mot det höga gräset där alla vilda djuren säkert låg och tryckte så jag vågade inte stå med ryggen mot särskilt länge.
Mitt älskade monster Iris var precis lika duktig på att vara lös som hon alltid är. Syns inte så bra på den här soliga bilden men jag tror att Iris tuggade öra för evigt kommer att ha vita hårlösa fläckar nu…
Till en början försökte jag låta slangen ligga i poolen och hoppas på att vattendjupet efter många hundra liters påfyllning skulle stoppa henne från att fiska upp slangen men icke!
Hon stoppar ner nosen så långt som de behövs för att få upp slangen!
Till slut gav jag upp, plockade upp slangen ur och fortsatte sedan fyllningen genom att låta vattnet ta vägen förbi Iris på sin väg ner i poolen. Mycket uppskattat av Iris! (Blä sa Lina och gick ännu längre bort från oss än hon var innan!)
Ett bra sätt att svalka sin hund på i alla fall! Under tiden som Linas enda svalka är skuggan blir Iris sjöblöt och dricker en massa vatten! Väldigt härliga bilder blev det också!
Jag tror att Iris skulle kunna dränka sig själv på det här sättet! Fontändöden skulle det kallas.
Hur som helst så hade varken jag eller Iris träffat några av hennes fyra vovvar förut. Erica hade med sig två av dem i dag och tillsammans åkte vi till Råådalens BK för att träna agility.
Jag trodde att Iris vilddjur skulle vara vild när vi tog ut alla tre hundarna ur bilen för att gå en liten promenad innan vi klev in på gräsplanen. Blev glatt överraskad av att hon var nyfiken men ovanligt lugn och snäll? Eller är hon kanske alltid det när vi går med andra hundar i koppel?
Sen var det själva träningen. Det var härligt att vara tillbaka på en gräsmatta och träna agility! Dessutom är det superlätt att ha lydnad på en hund som är van vid att ha en figge med favvokudden som störning! Det hölls en kurs inne på planen med hundar högt och lågt och en beagle med tillhörande tvåbeningar tränade samtidigt som vi på de hinder vi ställt upp. Ett gäng andra hundar körde agility på lite andra hinder längre bort. Iris tränades lös oavsett hundar i närheten och inte en enda gång funderade hon på att dra någonstans, hon var bara intresserad av mig och belöningen.
Jag tog lite bilder på Ericas fina vovvar i omgångar och då kom vi till en av Iris sämsta grenar; sitta fast i pinnen. Iris brukar skälla och gny och ha sig, särskilt om jag går och ägnar andra hundar uppmärksamhet istället.
Säger inte att hon skötte sig strålande hela tiden men det var i stort sett bara på slutet av träningen som det började komma lite jobbiga ljud. Annars kunde jag få henne tyst och lägga sig ner till och med på avstånd och hon la sig lugnt och fint!
<– Snäll och lugn hund i pinne. Bilden tagen på lite avstånd dessutom.
Det enda negativa jag kan säga om dagens träning är att det till en början märktes av att vi tränat IPO den senaste tiden; allt var fullt ös så fort Iris trodde att jag tänkte ge ett kommando. Det gick dock att dämpa med att göra om och göra rätt tills hon blev mer fokuserad och lyssnade.
Fotade Ericas vackra vovvar som sagt och här nedan kan ni beundra dem på några av bilderna jag tog;
Hunden Milo, väldigt charmig kille med fluffig päls!
Lilla gumman Diva, glad och en riktig sötnos!
Precis innan vi skulle gå hem frågade Erica om hon fick ge Iris lite köttbullebitar. Klart att du får sa jag men tanken slog mig att Iris (som inte mer än nosat på Erica i förbifarten) inte skulle göra annat än att snatta belöningen och sen dra lika fort igen.
Det var blev lite av en överraskning när Erica övade tandvisning med Iris och från att reagera som jag förväntat mig med lite svannacke plötsligt stod med hela nosen i Ericas mage och lät henne pilla på tänderna. Samtidigt som Erica böjde sig över henne dessutom. Hon satt ner lugnt och tyst bara.
Otroligt kul att kunna jämföra dagens Iris med förra säsongens! Hunden som skäller i pinnen och morrar på folk som ställer sig och tittar på henne och var borta!
Stort tack för dagen, hjälpen och fikat Erica! Hoppas att vi ses snart igen.
]]>Så istället för film på en massa stå-stå-stå och ligg-ligg-ligg så bjuder jag på min första bild som jag gjort i PS med min nya wacom-grej. Det var kul och i dag har jag försökt lära mig att göra regn.
För att ni ska ha en chans att gissa vad jag gjort så bjuder jag på en orginalbild i mindre format här till höger.
Dvs Iris utan regn sittandes på vardagsrumsgolvet och inte en tegelvägg så långt ögat kan nå.
Själv är jag väldigt nöjd med att jag fick henne att huka på skallen så där. Ett tag var jag rädd att jag skulle behöva flytta hennes huvud i photoshop också, hehe!
]]>
Älskade Lina med sin roliga öron, gråa näbb, krysstassar och speciella blick.
Nu med nya kameran så vill jag fota allt och alla och helst ha en egen fotostudio hemma. Inte för att jag tycker att jag är så duktig utan för att det är så roligt att ta bilder! Ska försöka övertyga några vänner och vänners hundar att ställa upp lite på bild här framöver.
]]>I går försökte jag mig på att säga "skall" till Lina och ta kort samtidigt. Rätt svårt eftersom Lina vände bort huvudet lite varje gång hon gav skall. Så jag var tvungen att hålla godisbit i samma hand som jag gjorde handkommandot med samtidgt som jag höll kameran i andra handen. Sen är Lina lite blyg när det gäller att ta ton så där utan vidare. (Vilket man kan se på bilden till vänster där jag kan se på henne att hon vet vad hon ska göra men bara sitter och visar upp tänderna i någon slags "vågar jag!?)
Min lilla hund. Ska givetvis komma på ett sätt att ta bättre bilder när hon skäller.