Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Doberman – Livet med dobermann

Träning, fys, lek och film i havet!

De sista dagarna på rikslägret regnade det på oss. När vi kom hem till Skåne igen hade det inte kommit en droppe regn och det var fortfarande lika varmt.

Eftersom Iris är skendräktig vill jag fysa henne lite extra just nu så hon inte blir en soffpotatis som börjar vänta på valpar men det är svårt i värmen. Iris och jag har därför åkt till stranden och tillbringat vår tid där.

Noterade när vi var där i måndags att alla andra som är där satt under parasoll eller i sina motorbåtar och fikade. Det var bara barnen på stranden som höll lite högre fart och simmade och plaskade precis som vi. Iris och jag gick rakt ut i viken och lämnade alla andra bakom oss. Längs vägen passerade vi andra hundar och barn som guppade runt i vattnet och plaskade och skrek. Vi gick, simmade, sprang, lekte, tränade (Jag fick tips på en jättebra övning av Gunilla under rikslägret som gick utmärkt att köra i havet). Jag övade på inkallningarna som vanligt.

Jag filmade rätt mycket med GoProkameran och letade efter spännade djur i havet under tiden som Iris spanade efter fiskmåsar och skuttade runt med sin nya frisbee.
28juli142
28juli141

Till slut var vi så långt ut att alla andra bara kunde anas långt därborta in mot stranden. Enstaka motorbåtar såg vi men också de på avstånd. Där stannade vi en liten stund innan vi började gå, simma, leka, träna oss tillbaka till stranden igen. Jag tror hela turen tog ungefär två timmar och på den tiden rörde Iris på sig hela tiden! Hon var så aktiv att jag tog mig tid att öva på att hon skulle vara still i min famn när vi var ute på djupare vatten. Innan Iris gick med på att det gick att bara vara i mattes famn och ta det lugnt så hann jag få en hel del rivmärken på magen och låren kan jag säga!

Jag har noll intresse av att ligga i solstol eller sitta still och vill helst göra något hela tiden. Att simma och vara i vatten är bland det bästa jag vet. Konstaterar att vi är rätt lika Iris och jag.

Samtidigt är hennes aktivitet lätt att styra för att vi tränat så mycket tillsammans. På filmen drar Iris vid ett tillfälle iväg efter en fiskmås och tack vare inkallningsträning och medhavd frisbee var det hur lätt som helst att vända henne direkt, väldigt kul att just det fastnade på film faktiskt.

(Innan ni trycker på play; kolla på Iris hål i munnen, det läker på bra nu! Och glöm inte att ändra så att ni ser filmen i HD, allt blir roligare då!)

Dobermann-vovvarna i andra världskriget


Jag som sett serien Band of Brothers jag vet inte hur många gånger nu är väldigt sugen på att försöka få tag på ett exemplar av den där filmen som tydligen går att beställa och som det finns mer info om här; www.wardogsmovie.com

Dobermann användes rätt flitigt av den amerikanska marinkåren under andra världskriget i Stilla havet. Detta berodde bland annat på att den amerikanska dobermannklubben och privatpersoner (ett exempel här) såg till att förse marinkåren med hundar.

Hundar hade använts tidigare i krig men det var första gången som marinkåren började träna hundar speciellt för sina ändamål; att användas i strid. De tränade hundarna att bli  scout dogs och messenger dogs.

De raser som visade sig vara bäst på detta var dobermann och schäfer.

Scout dogs: Hundarnas uppgift var bland annat att tyst markera när den stötte på andra människor i djungeln och de ledde flera hundra patruller genom djungeln. Det påstås att allt från mindre patrull till helt kompani som hade en av dessa hundar med sig klarade sig helt utan skador och hundarna markerade fienden i 100% av fallen. Bakhåll, japanska gömställen och krypskyttar; hundarna upptäckte dem!

Hundarna togs till och med bort från själva striden efter att de upptäckt fienden i vissa fall för att de ansågs så ovärderliga och man inte ville riskera att de kom till skada.

Messenger dogs: Varje hund hade två hundförare och hundarna lärdes att springa mellan sina två förare och att inte springa fram till någon annan människa samt att attackera den som försökte stoppa dem. Hundarna sprang med meddelanden, ammunition och sjukvårsmateriel. En del hundar blev beskjutna och skadades men fortsatte springa vidare ändå och historierna om hur många de räddat när all annan kommunikation låg nere och ingen annan kunde ta sig fram är många.

Övriga soldater såg alltid till att gräva värn åt hundarna och deras förare i närheten av sina egna. När hundarna sov i närheten av dem kunde de sova lugnt då hundarna reagerade direkt om någon fiende försökte närma sig under natten.

Under första världskriget kom marinkårssoldaterna att kallas devil dogs och så kom även deras hundar att kallas under andra värlskriget.

Den mest kända av dessa ”Devildogs” är en dobermann vid namn Kurt. Kurt var den första hunden som dog i striderna på Guam och han gjorde det efter att ha räddat över 250 soldater från att ha gått in i ett japanskt bakhåll. Själv blev han svårt skadad i striderna som följde.

Veterinären Dr. William Putney försökte rädda Kurt och opererade honom men hans liv gick inte att rädda.

Det går att höra Putney berätta om det hela själv i ett tal i filmsnutten nedan (4:40 min i filmen).

Det är alltså hunden Kurt som finns avbildad på det krigsmonumet i brons vid namn ”Always Faithful” som finns i Guam till minne av de hundar som dog där. (Den amerikanska marinkårens motto är Semper Fidelis och betyder översatt från latin alltid trogen eller always faithful.)

På LIFE magazines hemsida finns en samling bilder samlade under rubriken WW2; Dogs of war där nedanstående bild är hämtad. En skadad dobermann får dropp och tas om hand på Guam 1943.

När kriget var över bestämdes det att hundarna (i första hand dobermann och schäfrar) skulle avlivas då man trodde de blivit för farliga för att ta med tillbaka till USA igen.

Samme man som försökte rädda hunden Kurt, veterinären William Putney, såg till att han fick träna hundarna till att bli ”familjehundar” igen och han lyckades väldigt bra.

Av de över 500 hundarna som återvände till USA var det bara 4 stycken som inte gick att träna till ett vanligt hundliv. Hundarna fick flytta hem till sin matte och husse igen! Många av hundarna fick nya hem hos sina hundförare de tjänstgjort tillsammans med under kriget.

Putney skrev efter kriget en bok; Always Faithful: A Memoir of the Marine Dogs of WWII.