En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
Till skillnad mot förra sommaren då jag var gravid så är jag numera lite mer rörlig på SUPen. Iris har denna sommar fattat att hon kan vila på brädan och hoppar upp och ner som hon behagar. Det betyder att vi kan paddla en bra bit ut och hålla på en stund. Ta lite breaks och vila mitt ute på sjön.
Dessutom är det otroligt tacksamt att kunna fysträna Iris så här skonsamt i värmen. Hon ska ju ändå fylla 10 år i oktober!
Givetvis har jag filmat detta med GoPro-kameran!
Sist skrev jag att det skulle komma film från när vi simmade snart. Snart är tydligen relativt men nu har jag gjort en film i alla fall!
Jag älskar verkligen min lilla säl Iris! Hon kan fasen simma hur länge som helst och hon älskar det. Hon skiter i allt och alla när flytvästen är på, hon ska bara ner i vattnet.
Och även om jag var tvungen att använda Iris som lockbete för att få ut Sally lite längre så är hon duktig på att simma hon också. Under tiden jag simmade med bara henne kom en tankbil (till vänster på bilden nedan) och sög upp vatten. Det slurpade på rätt rejält när slangen sög upp sjövatten för att vattna stans blommor. Sally gick både upp och ner i sjön under tiden, kollade lite men brydde sig inte. Skönt.
I lördags var vi på Sjöhaga för öppet hus och medlemsmöte i svenska dobermannklubben. Precis som förra året när det var öppet hus och man fick prova på vibbplatta, löpband och pool så passade jag på att doppa båda mina hundar i poolen.
Den här gången hade jag GoProkameran med mig och det blev några bilder och lite film på hundsim. Här nedan är Iris på några suddiga bilder.
Iris var sitt vanliga säl-jag och Sally var lite mer försiktig även om hon också simmar. Ska nog boka en timme i poolen här framöver, det är kul med hundsim!
Jag jobbade natt natten till den 9 november. Tiden mellan några akuta larm och det vanliga arbetet på avdelningen tittade jag på valet i USA. Jag kunde också konstatera att det snöade, hela natten. Något sliten efter natten kände jag mig tacksam att jag ställt bilen i personalgaraget och lämnade jobbet i en snöfri bil.
Det som väntade utanför garaget var jag dock inte beredd på, jag hade ju både sett och hört plogbilarna inne på sjukhusområdet jobba hela natten. Jag vet inte hur många bussar som jag mötte på den korta vägen hem som redan kört fast, bilar som rörde sig i snigelfart, folk som försökte gräva fram sina bilar, cyklister som kämpade förgäves, folk som pulsade i den redan djupa snön på trottoarerna.
Allt jag ville var att komma hem och sova och hoppas på att all snön inte försvunnit när jag vaknade.
Det hade den ju inte, tvärtom hade min bil på bara några timmar blivit en vit snöboll ute på parkeringen och från mitt sovrumsfönster på sjätte våningen kunde jag rätt snabbt summera trafikläget. Det var inte läge att åka någonstans men ut i snön skulle jag punkt slut.
Efter en stunds funderande bestämde jag mig för att gå bort till Karlbergsparken och kolla om det kanske gick att åka lite skidor efter hundarna. Insåg att det skulle bli rätt jobbigt att bära på skidor och stavar hela vägen dit och bestämde mig därför för att lägga skidorna i pulkan och låta hundarna dra grejerna till parken.
Sagt och gjort, skidkläder, draglina med koppeldelare på hundarna, pulkan med saker, in i hissen, kände mig halvgalen. Ute lössnö upp till knäna, i alla korsningen och de två cirkulationsplatserna ner mot postnord satt bussar och långtradare fast, blinkande bärgningsbilar men nästan helt tyst pga av den långsamma trafiken och snön. Det enda som hördes var ljudet av sirener på avstånd då och då.
Hundarna väldigt pigga och dragiga, jag fick surfa ståendes bakom dem i snön och försöka agera stoppkloss/ankare. När vi var i jämnhöjd med postnord insåg jag att vi faktiskt var nästan helt ensamma om att vara ute till fots. Så jag chansade och satte mig i pulkan och efter några meter filmade jag med mobilen hur hundarna drog mig i full fart mot Pampas Marina. Sjukt kul!
Efter pampas insåg jag att telefonen började bli riktigt blöt och plockade upp min GoPro istället. Filmade med den resten av vägen till Karlberg. Höll ungefär samma hastighet som bilarna på vägen intill. Vid bron över till Kungsholmen saktade vi in, jag slutade filma och fick möte med en traktor som plogade och några som var ute och gick. Så fort vi hade tagit oss förbi dem satte jag mig i pulkan igen och susade sedan förbi Karlberg och längs kanalen innan jag stannade och vi gick upp i parken.
Där hade en skoter kört upp vad jag antar skulle bli skidspår men snön föll för fullt och jag tog mig därför friheten att sätta på mig skidorna och köra i spåret som gick runt fotbollsplanen. Det var svårt! Snön var lös, det var svårt att hålla balansen, det fanns ju inga färdiga spår och så fort en skida försvann ut i snön så tog det stopp! Platt fall, upp igen och nytt försök.
Till slut gav jag upp och vi åkte några gånger fram och tillbaka längs en väg inne på området. Batteriet i kameran tog slut men jag hann få med delar av pulkaåkningen och början på skidåkningen innan. Vi roade i alla fall rätt många kadetter och pratade med flera av dem. Alltid något!
Vi tog samma väg hem igen. Nu stod det bilar längs hela vägen, helt still. Vi mötte även fler människor på gångvägen så vågade först inte åka pulka hem igen. Dessutom tänkte jag att hundarna var trötta.
När jag återigen kände mig som ett surfande ankare i linan kunde jag däremot inte hålla mig, jag började springa så att hundarna fick upp fart och kastade mig sedan på mage i pulkan! Där låg jag sedan och var hur glad som helst på mage bakom två dobermann och vinkade glatt och sa hej till alla vi mötte. Jag såg många bilister titta på oss när vi susade förbi, ett gäng som höll på att gräva fram en bil som sladdat av vägen lite slutade gräva och skrattade och vinkade. Jag ropade snökaso kan vara kul och vinkade jag också.
Sista biten hem fick hundarna dra pulkan själva. De lufsade på fint och Iris lyssnade när jag pratade med henne om att inte försvinna i horisonten. Även det blev en liten instagramfilm. (Notera bärgningsbilen som syns i slutet på vägen)
Ett filmklipp publicerat av Madeleine (@wwwgaljarse)
Kommer detta hända igen? Troligtvis aldrig. Jag känner verkligen med dem som fick problem i trafiken eller på annat sätt igår men själv hade jag bara en riktigt härlig dag och njöt i snökaoset.
Jag gjorde en helt egen film från Sallys träning på rikslägret. Så att hennes gulliga uppfödare i Tyskland kan få se lite mer av henne.. Filmade lite före och efter träningen också.
Jag klippte ihop lite film på de flesta hundarna i IPO-gruppen på svenska dobermannklubbens riksläger. Som vanligt filmade jag med mina kära lilla vän GoPro-kameran.
Efter att jag gav Sally några simlektioner då i juli, dvs drog ut henne på lite djupare vatten så hon inte bottnade när hon paddlade med sina små tassar så har hon inte velat gå ut på djupt vatten igen.
För någon vecka sedan när Asta och Emelie var på besök åkte vi hela gänget till havet. Asta fick låna Iris blå-rosa hurttaväst och fick ta vår gamla gula istället så att alla flickorna hade väst på sig. Jag testade att gå ut en ut en bit på djupare vatten och Iris följde efter. Sally hakade på och försökte använda Iris som flytboj vilket Iris hade synpunkter på (inte så konstigt att hon inte ville bli dränkt) och blev jättearg. Då plötsligt hände det, Sally började simma själv! Jag har två dobermannsälar!
Asta fick också lite simlektion och efter några försök simmade minsann systrarna vom Schildwall sida vid sida in!
Det och en massa annat plask fastande på film.
Sallys syster Asta har varit hemma hos oss i en vecka. Förutom att flickorna varit på några mindre utflykter så har de mest brottats, från morgon till kväll, ute på tomten.
I går passade jag på att dokumentera delar av dagen. Att Iris dyker upp och stjäl uppmärksamhet är bara för att hon alltid hänger efter mig, inte för att hon vill vara med småflickorna. Vanligtvis leker de helt utan hennes närvaro. (På filmen har Sally ett prickigt halsband i början)
Knoll och Tott brukar även springa till staketet och kolla vad grannhundarna har för sig, även detta dokumenterades givetvis och jag måste säga att de är så sjukt duktiga och snälla båda två!
Vädret under rikslägret var varmt, precis som förra året!
Jag som längtat efter värme enbart av anledningen att jag velat åka och bada med hundarna i havet tyckte det var väldigt irriterande att det skulle bli svalare väder igen när lägret var slut.
När jag satt i bilen på vägen hem och temperaturen, trots att det var sent på eftermiddagen, pendlade mellan 27-32° så bestämde jag mig för att åka raka vägen till havet! Bikini hade jag i väskan och Sallys nya flytväst hade jag också med mig.
När jag närmade mig ombestämde jag mig och gjorde stopp här hemma, mitt hus ligger ju ändå på vägen till havet. Kl 18:14 körde jag upp på uppfarten och 18:27 hade jag slängt in all packning, bytt om till bikini, hämtat Iris flytväst och satt i bilen mot stranden igen.
Sally fick på sig sin flytväst för första gången, ville tugga på den en liten stund men så fort vi började gå så hade hon slutat bry sig. Vi gick ner i vattnet som till min stora glädje var löjligt varmt och började gå ut i viken. Sally var glad och studsade fram i vattnet, Iris gick mer målmedvetet rakt ut.
Allt gick bra tills det började bli lite djupare. Då stannade plötsligt Sally till och verkade undra om vi inte gått tillräckligt långt nu? En leksak i munnen och lite lockande så var hon övertygad och kom springande genom vattnet igen.
Vi hittade en liten ö ute i viken där jag la mina saker. Jag kastade leksak till Iris som hämtade oavsett vattendjup. Sally följde efter och så fort hon kände att hon inte bottnade riktigt så började hon att plaska på det sätt som bara en dobermann kan. Nu insåg jag vilken jädra tur det var att jag stannat till hemma och tagit med Iris flytväst, Sally använde Iris som livboj! Måste säga att jag var väldigt imponerad av Iris som tog det med en sådan ro, själv var jag glad att jag bottnade när Sally bytte till att använda mig som livboj istället. Det gjorde väldigt ont tills jag hade henne i famnen, då tog hon ett stadigt grepp med tassarna och satt väldigt still.
Sen var det det där med simkunnigheten. Första gången jag lyckades hålla henne rätt i vattnet och hon fick ner tassarna under vattenytan använde hon knappt baktassarna. Andra försöket så vevade de redan lite mer, väldigt kul att se.
För jag hade ju GoPro-kameran med och filmade med den tills batteriet gav upp efter riksläger och hundsim. Vi stannde i havet i nästan två timmar och det var det absolut härligaste jag gjort på länge. Ett perfekt avslut på fem varma dagar med mina flickor. Vågar påstå att det var sommarens hittills bästa två timmar!
PS Den där viken är nu skyldig oss tre bollar, minst en frippa och nu senast Sallys nya gummiring. Värt varenda spänn men någonstans där i viken finns en mindre leksaksgömma för hund DS
Nu har jag tjatat om mina hundar och visat bild och film. Men lägret var ju inte bara vi, det var ju alla andra sköna människor som jag nu lärt känna bättre eller haft den stora äran att träffa för första gången. För att inte tala om deras gulliga vovvar! Här är några av dem på bild.
Lägret sötaste hund även om det inte syns på bilderna då hon ser mer huggtandad ut här.
Torbjörn retas lite med Bosses hund Cape Secure Disarita.
Chris och hennes Eli (Molecularis Don River) och figurant-Rikard.
Tina och hennes andra vovve Daphne
Emys fina kille Mezzrow’s Spencer
Norris (Molecularis Düsseldorf)
Oskar och hans luddiga vovve Freck.
Rikard och någon av Torbjörns fina Dobfanciers-vovvar
Oskar väntar på att börja jobba
Isabel och hennes hund Assolo
Märklig nos när man är van med dobermann. Prince!
Har man lite tur fyller någon år under lägret och det bjuds på fika, frukt, godis, chips och dryck.
Malin och hennes Brego (Dobvoyage Ilyas).
Torbjörns duktiga Zicko tror jag att det är
Camilla och hennes Tjosan som i stamtavlan heter Dobfancier’s Yozan
Nästan alla i IPO-gruppen på årets läger fastande på rörliga bilder också. Jag filmade lite då och då när jag kände för det och höll inte riktigt reda på vem jag filmat och inte…