Idag blir den lilla tyska valpen 4 år! Min lilla fantastiska glada hund! Jag hoppas kunna göra lite vettiga saker med henne snart! Träna mer och sånt, det är ett födelsedagslöfte Sally!
Sally 2 år
Det är inte bara Iris som fyller år i oktober. Lilla glädjepaketet Sally fyller också år! Två år för att vara exakt.
På hennes födelsedag tog vi en lång promenad och var utomhus en bra stund i höstlöven och jag passade på att ta bilder på den fina födelsedagshunden.
Sally fick egentid med en ny leksak. Ett fint pipisben som vi fått från Djurpaketet.se. En leksak från Kong; Off/On Squeaker Bone. Man kan precis som det låter stänga av pipet i leksaken. Men nu hade vi ljud på och Sally fick springa fritt med leksaken i munnen. Hon sprang många långa varv med ett konstant pipljud från munnen.
Min lilla plutt är inte en liten plutt längre. Lika glad är hon dock fortfarande.
Känd mental status
I dag har Sally varit ute på Värmdö BK och genomfört sin mentalbeskrivning! Äntligen kan man säga, Iris var ute när hon var 13 månader och Sally är nu… 22 månader! Jaja.
Sally var andra hund ut och jag hade väl mina aningar om hur det skulle gå. Det som överraskade mest var hennes sociala osäkerhet, hunden som alltid vill pussa på alla på tunnelbanan och ligga i knät på precis alla ville inte alls följa med testledaren eller leka avståndslek. Jag stod med stora förvånande ögon. Däremot kampade hon gärna med, sprang fram till och var nyfiken på.
Sally fick hjälp fram till överraskande overallen men klarade läskiga ljudet själv. Tyckte spökena var läbbiga men nosade av dem och visade bara lite aggressivitet. De delarna var jag inte så särkilt förvånad över. Sally är inte stenhård men nyfiken även i vardagen.
Skotten berörde henne inte alls. Skojigt och inte heller förvånande, det sprängs och smäller här hemma rätt ofta då de byggs hus till förbannelse i närområdet.
Jag filmade kalaset. Satte GoPro-kameran på bröstet. Det gick rätt bra att filma så, några gånger när jag böjde mig ner böjde jag bort kameran och de gånger Sally hamnade bakom mig, ja då är det ju så där spännade film. Kameran plockade upp alla ljud och prassel som jag gjorde men inte så mycket annat förut om när jag stod helt still. Så skotten när vi lekte kom till exempel inte med, bara de passiva. Därför smackade jag på musik på typ hela filmen, hehe.
Lilla Sally krokodil
Jag gjorde en helt egen film från Sallys träning på rikslägret. Så att hennes gulliga uppfödare i Tyskland kan få se lite mer av henne.. Filmade lite före och efter träningen också.
Svenska dobermannklubbens riksläger 2016
Mellan den 6-10 juli var jag och flickorna på Backamo och deltog på årets upplaga av rikslägret. För andra året på rad var vi med i IPO-gruppen. Kameran gick rätt varm och här nedan är några av bilderna på oss som var med.
Och yes, jag har valt ut några av bilderna där hundarna har stora munnar och ser livsfarliga ut.
Min egen älskade Iris fick testa bita ärmen och det finns ingen som helst risk att den hunden glömmer bort vad leken går ut på.
Lilla Sally (som inte är liten längre) fick bita trasa och även om vi inte tränat så mycket så har hon ett bra bett när hon sätter sig i trasan och minsann kom det inte lite allvarliga ljud ur halsen på henne också. Det känns även som att hon har fin balans i leken med trasan, när hon väl hade den i käften kunde hon lägga sig och ta det lite chill utan att för den delen släppa greppet. Duktig Sallan-brallan!
Unge herr Ammo som bara var en liten plutt när vi lämnade Skåne hade nu blivit stor kille han också och var med i IPO-gruppen med matte Sara för första gången. Han tyckte att bita i trasa var väldigt kul!
Debuter i IPO-gruppen, lilla söta fröken Lisen med husse Jonny.
Hunden Paco, en otroligt cool kille som matte Sanna tagit från Hundstallet. Lika söta båda två!
En av mina personiga favoriter (matte och hund) Sofia och lila Ita. De har kommit långt i träningen och Ita hon kan hon. Glad hund med mycket fart!
Kullbror till Ita, hunden Lupo och matte Ella var med i slutet på lägret. Rätt intressant att se hur samma hund kan visa upp så olika sidor av sig själv och gå från det här…
…till det där!
Sist men inte minst; team Dobfancier. Min respekt för Laine och Torbjörn blev inte mindre den här veckan, de är olika men lika fantastiska människor.
Dobfancier’s Zicko
Dobfancier’s Zuzi
..och nu när jag laddat upp bilder på alla hundarna så är det dags att börja klippa ihop en film av det jag filmat också! I’ll be back.
Tre är en för mycket
Så här har det sett ut hemma hos mig sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm i januari. Det bor tre dobermann i denna lägenhet.
Jag har ju som bekant bara två hundar och den tredje är alltså Sallys syster Asta som tillsammans med matte varit våra inneboende sedan inflytt.
Härmed vill jag ge en eloge till alla som har mer än två dobermann. Punkt.
Att gå ut med och rasta tre samtidigt, jag kan inte ta ut alla tre på en gång. Att orka träna ett helt gäng, fuck det är ju knappt att jag numera klara att ha två att träna. Att åka runt med dem i bilen utan att den förvandlas till sandgrop, jag hatar att det numera åker hund i mitt baksäte. Jag gör dessutom inget annat än att åka och köpa hundmat nu för tiden. Att de, trots att mina hundar ”vet om det”, likförbannat använder skinnsoffan till någon slags brottningsplats eller startplats för springrundor.
När de tre amigosarna dessutom synkade sina löp och numera blöder och är skendräktiga samtidigt med alla hormoner det innebär… Sally och Iris ryker sällan ihop. Asta svarar dessutom upp mot Iris på ett helt annat sätt än Sally och de två ryker ihop ibland. Jag har nolltolerans mot minsta muck mellan dem och är ständigt på vakt mot minsta lilla morr, ändå har det blivit rätt många hål i hundarna sedan januari.
Asta och Sally trivs däremot rätt bra med bostadssituationen. Det är inte helt ovanligt att de ligger och drar i samma leksak, här nedan en svart kong.
De kan kramas, brottas och kan hålla på rätt länge faktiskt.
Systrarna vom Schildwall, våra små sötnosar!
..men nej, de räcker inte att de är söta tillsammans. Nästa inneboende kommer inte att ha hund!
Äntligen!
I dag har hundarna och jag varit på Hörby BK. Det var fasen på tiden kan man säga!
Sally kan absolut ingenting utom att hålla fast i en kampleksak, det kan hon! Resten är bara yrväder och noll koll. På bilderna ser jag även att hon nu är stor. Vuxen, stor hund, var är valpen?
Vi övade lite på sitt och Sally fick även hoppa över hindret med varierande resultat. Söt är hon i alla fall!
Den älskade övertaggade Iris som bara trängde och hetsade i all glädje över att äntligen få göra något på planen igen. Två bilder där vi ser hyfsat samlade ut i alla fall…
Och ja, det var länge sedan jag bloggade. Det har sina anledningar men dem orkar jag inte berätta om i dag. Det får bli en annan dag istället.
Plötsligt händer det
Efter att jag gav Sally några simlektioner då i juli, dvs drog ut henne på lite djupare vatten så hon inte bottnade när hon paddlade med sina små tassar så har hon inte velat gå ut på djupt vatten igen.
För någon vecka sedan när Asta och Emelie var på besök åkte vi hela gänget till havet. Asta fick låna Iris blå-rosa hurttaväst och fick ta vår gamla gula istället så att alla flickorna hade väst på sig. Jag testade att gå ut en ut en bit på djupare vatten och Iris följde efter. Sally hakade på och försökte använda Iris som flytboj vilket Iris hade synpunkter på (inte så konstigt att hon inte ville bli dränkt) och blev jättearg. Då plötsligt hände det, Sally började simma själv! Jag har två dobermannsälar!
Asta fick också lite simlektion och efter några försök simmade minsann systrarna vom Schildwall sida vid sida in!
Det och en massa annat plask fastande på film.
Hemma vår våran gata
Sallys syster Asta har varit hemma hos oss i en vecka. Förutom att flickorna varit på några mindre utflykter så har de mest brottats, från morgon till kväll, ute på tomten.
I går passade jag på att dokumentera delar av dagen. Att Iris dyker upp och stjäl uppmärksamhet är bara för att hon alltid hänger efter mig, inte för att hon vill vara med småflickorna. Vanligtvis leker de helt utan hennes närvaro. (På filmen har Sally ett prickigt halsband i början)
Knoll och Tott brukar även springa till staketet och kolla vad grannhundarna har för sig, även detta dokumenterades givetvis och jag måste säga att de är så sjukt duktiga och snälla båda två!
Sally-film från lägret
Så här såg Sallan-Brallans första IPO-träning på rikslägret ut.