För en vecka sedan var jag i Stockholm och försökte träffa så många kompisar som möjligt under tiden. På förmiddagen skulle jag träffa eliten och jag tog tunnelbanan till Hornstull för att där byta till bussen mot S:t Eriksplan.
När jag stod och väntade i busskuren hörde jag hundljud. Vovveskall och arga matteröster. Tittade runt hörnet på busskuren och såg en blond tjej stå över sin rottweiler som hon (antagligen) korrigerat ner på sidan. Jag såg hur hon lyfte ett varningens finger till hunden innan den fick ställa sig upp och de skulle gå vidare.
Då såg jag även vad det var hon korrigerat och var arg på. En bit bort stod en dam och kastade lite brödbitar (eller vad det nu var) framför hunden som så klart märkte det och försökte ta dem och det hände så fort hunden hade rest sig igen. Kast brödbit, hund som försöker ta.
Så fort det hände blev matte arg och puttade ner hunden på sidan igen. Rottisen markerade lätt i luften efter mattes hand, det var liksom inte någon tvekan om att den visste att detta var en bestraffning.
Men det var så konstigt. Hade det inte varit lättare att fräsa åt tanten Sluta kasta saker framför min hunds nos istället för att fräsa på och lägga ner sin hund som försökte ta dem när de kom flygande? Är vi svenskar så ovilliga att prata med främlingar att vi hellre straffar hunden än pratar med någon vi inte känner? (Själv stod jag ju bara där på avstånd och kollade på det som hände, jag gick inte fram och sa något till henne.)
Och vad var det hon bestraffade när hon la ner hunden? Att den tog godisbitar som landade framför nosen? Om hon tränar hunden på något sätt så kanske hon belönat med godis någon gång, hon lär ju knappast ha haft några som helst synpunkter på att hunden tar eventuellt godis som kastas framför nosen då?
Slutligen det där med att lägga/putta ner hunden på sidan och böja sig över själva agera hotfullt, den dominanshandling det är. Hur ofta och när skulle jag göra så?
Lina den stackaren åkte omkull så där i början när jag fick lära mig att hennes utfall mot andra hundar var något som skulle kvävas med att jag visade vem som bestämde. Någon form av alfa-alfa-hård-hund-hårda-tag-handling som jag tack och lov slutade med rätt fort och som jag än i dag skäms över.
Iris åkte på en sån när hon som valp/unghund låg i soffan och markerade mot husse som puttade/rörde på henne. Då åkte hon ner ur soffan direkt och fick höra att så där gör man icke. Det är väl det närmaste jag kommer den situationen.
Jag kan tänka mig att göra så igen om någon av hundarna skulle markera mot en människa som försöker ta deras ben eller sätta sig i soffan eller något som är absolut förbjudet liksom.
Eller är detta en ”bra” bestraffning/korrigering? Man slår ju inte hunden, man puttar ju omkull den (visserligen rätt bryskt) och visar sitt starka ogillande på ett väldigt dominant sätt. Men vilka hundar behöver detta och i vilka situationer?