Så var det påsk igen!
Det är mycket nu. Det ska ätas ägg, släkt och vänner kommer på besök, påskharen ränner runt där ute på ängarna och huset fylls av godis och en sabla massa kycklingar!
Kycklingarna drogs genast till hundarna och ville vara med dem. Först sprang de fram till Lina som låg och vilade på mattan i vardagsrummet.
Pip, pip vem är du och vad gör du? Pip, pip, pip! sa kycklingarna och klättrade runt lite på Linas framben. (Deras små kycklingben gjorde att de inte kunde klättra längre upp).
Lina ignorerade dem och fortsatte att titta ut genom fönstret i hopp om att få en glimt av påskharen.
Då sprang de fram till Iris som låg lite längre bort på mattan. Först ville Iris tugga på dem och jag fick säga åt henne på skarpen att man inte får bråka med små påskkycklingar. Iris lyssnade och återgick till att vila med huvudet tungt på mattan till kycklingarnas stora glädje.
Två av dem lyckades klättra upp på hennes huvud och stod där länge och väl och sjöng små pipiga påsksånger och om hönor, ägg och påsktuppen.
Kycklingarna höll låda en lång stund till, pep och skuttade runt på hundarna. Inte så mycket att göra eller hetsa upp sig över tänkte Lina och Iris och la sig ner och somnade till slut.
(Inga påskkycklingar kom till skada under dagens fotostund på mattan. Glad påsk!)