Från dag ett har jag försökt hålla Iris så långt borta som möjligt när jag klipper gräset. I början fick hon inte ens komma i närheten av mig. Nu vet Iris att hon inte får springa framför gräsklipparen eller ta några initiativ till att hitta på hyss.
Samtidigt vill hon ju så gärna vara med att hon ofta går med bakom gräsklipparen. Ibland märker jag inte ens att hon går där, ibland sticker det plötsligt fram en nos mellan benen på mig när jag klipper. Ibland kommer hon med bollen i munnen, ibland går hon bara bredvid mig och söker kontakt.
När jag stänger av gräsklipparen blir Iris jätteglad och vill hoppa, pussas och kramas jättemycket. Äntligen är det fritt fram igen matte!
Eller som i går när jag klippte gräsmattan och tittade ner på henne och sa ”Hej Iris, va duktig du är!”Då blev hon så glad att hon var tvungen att hoppa med en bit och husse var tvungen att plocka upp mobilen och filma oss.
Min ljuvliga, glada, hoppiga Iris som alltid vill vara med och vara med mig! Hon är helt fantastisk.