Skåne är platt och kryllar av ängar och fält. Rätt bra spårmark för den som vill spåra på sånt underlag. När jag har varit ute och sprungit har jag många gånger tänkt att här skulle man kunna lägga ett spår och i går gjorde jag slag i saken.
Åkte till den numera nedlagda kärnkraftverket och la ett spår på en av ängarna där i närheten. Den stora kraftledningen mitt på fältet visade sig var ett väldigt bra riktmärke att använda mig av när jag la spåret.
Själva spåret tror jag blev 600 meter med tre vinklar och fyra apporter plus bollen i slutet.
Till att börja med var Iris taggad till tusen när det var dags att spåra, full fart och överallt. Det var först när hon hittade den första apporten som hon lugnade sig en aning och fokuserade lite mer på uppgiften.
Sen minns inte om det var före eller efter apport nummer två som en skitstor hare sprang upp bara några meter från Iris, då släppte Iris spåret helt kan jag säga!
Otroligt nog så räckte det att jag sa åt henne att sluta glo efter haren så fick jag faktiskt henne att börja spåra igen. Däremot körde hon spår och harspaning samtidigt efter det, märktes tydligt. 
När hon hade hittat den fjärde apporten fick jag säga till henne att leta efter bollen för att hon skulle släppa spanandet efter haren. Visade sig att samma(?) hare satt bara några meter ifrån henne just då och sprang upp utan att Iris såg den precis när hon hittade bollen.
Visst det går att vara ledsen över haren och den minskade fokusen på spåret men jag tyckte att det var en så otroligt bra störning att jag är mest glad över att det hände. Hoppas att han hjälper oss med störning fler gånger!
I vanliga fall brukar jag ta av selen och låta Iris gå lös med sin boll efter att vi spårat. Det vågade jag däremot inte göra denna gång. Hon fick gå med spårlinan hängade i halsbandet. Iris var lika glad ändå!