I dag har jag gjort något som jag så länge velat få chansen att göra! (Ja, man kan säga att jag inte är som alla andra men jag väljer att stå för det!)
Jag skulle gå till affären och när jag gick de sista trappstegen ner mot porten så såg jag hur en dam med liten JRT gå utanför. Hann tänka att det var bra att jag inte skulle ut med flickorna för då hade de ju antagligen skällt och varit pinsamma i trappuppgången. Gick ut genom porten och såg då att kvinnan hade två hundar, den andra hade nämligen hamnat lite på efterkälken då den höll på att kissa lite.
Jag kan inte riktigt förklara vad det var som gjorde att jag rundade hörnet på huset och stannade så att matten inte kunde se mig men jag fortfarande såg hennes lösa hund men där stod jag i alla fall och glodde. Den lille vovven nosade runt lite i gräset och satte sig sen och bajsade på lilla gräsmattan rakt utanför vår port.
Då klev jag fram bakom min husknut igen så att jag kunde se matten. Hon hade gått en bit men hade stannat och stod vänd mot sin hund. Vi stod alltså på varsin sida om hunden och tittade på när den bajsade. Jag såg henne, hon såg mig, bägge såg hunden.
När lille hunden var färdig med sina bestyr trippade den ikapp matte som sa något till hunden och så vände de sig om för att gå vidare. Där och då förvandlades jag till kvarterts bajspolis, tog upp en påse som jag hade i fickan och ropade efter henne;
Jag plockar upp bajshögen här då eftersom du inte orkade!
Detta fick kvinnan att vända om och ropa till mig att hon skulle plocka upp själv efter hunden. Så jag sa något fränt om att det inte var någon idé att göra sig till nu och passade på att säga att det var dåligt att hon inte plockade upp efter sin hund. Att jag inte tyckte att barnen i huset skulle behöva trampa i hennes hundbajs.
Då talar tanten om för mig att det inte bor några barn här. Jag pekade på närmaste fönster och sa att där bor en kille som ska fylla två år snart och hans lillebror. Jag hade kunnat peka på fler fönster men tanten sa att hon minsann bott här i tjugo år, att det inte bodde några barn just här och att hon aldrig hade sett några barn springa på den fläcken där hennes hund bajsat. Så hon visste bättre än jag vem som bor granne med mig.
Då tog hon till sitt bästa argument so far och sa att man faktiskt kunde se det som gödning. Informerade henne om att det var det dummaste jag hört och att hon borde plocka upp efter sina hundar, vände på klacken och gick bort till papperskorgen som ligger ca 10 m från var vi stod och slängde hennes hundbajs.
Efter detta kom en annan äldre dam fram till mig och sa att det där var det bästa hon hört på länge och att de där hundarna alltid gick lösa, att ägarna aldrig plockade upp efter dem och att hennes man en gång fått hindra en av hundarna från att springa in i deras lägenhet via altanen i jakten på deras katt. Då kände jag att jag gjort hela kvarteret en tjänst och en god gärning.
Kan man kanske låta tillverka en bajsmedalj till sig själv att hänga på jackan?
När den här synen möter mig när jag inte ont anande kommer ner för trappan så stannar jag till i ren förvåning. Jaha, vem har bajsat här?
Det är innehållet från det festliga och illaluktande benet jag köpte på Teba. Sånt vanligt pressat tuggben med vom-innehåll. Det är vomkluttar som ligger där, inte bajskluttar.