I går jobbade jag natt. När jag kom hem sov jag några timmar innan jag gick upp, städade lite för att sedan åka och hämta pappa vid tåget.
På väg hem stannade vi vid en restaurang, jag åt mat och pappa fikade. Efter det åkte vi hem till de glada hundarna här hemma!
Efter några timmar började jag må illa. När husse kom hem ville jag inte röra mig en millimeter av rädsla för att göra illamåendet värre. De fick åka och handla utan mig.
När jag var ensam här hemma började jag kräkas. I samma sekund som jag började fick jag en svart skugga. Skuggan följde med upp för trappen och när jag parkerade mig själv på badrumsgolvet fanns skuggan där bredvid.
Jag satt och lutade mig mot kaklet i badrummet och väntade på att nästa kräkattack skulle komma. Kände en mjuk buff på benet och öppnade långsamt ögonen.
Där stod Lina. Den svarta skuggan. Hunden som aldrig går in frivilligt i badrummet om det inte åskar och blixtrar ute stod nu med hängande huvud inne i badrummet och tittade olyckligt på mig.
Min bästa, bästa Lina! Jag la handen på henne och det kändes tryggt att känna henne där. Hon stod still och rörde sig inte förrän husse kom hem igen och tog över.
Jag blev nerbäddad i sängen med en hink nedanför sängen. Den svarta skuggan hoppade upp i sängen och la sig vid mina fötter och där stannade hon hela natten.