I dag är det Sveriges nationaldag och vi firar för fullt här hemma hundarna och jag! Vi har varit ute i det fina vädret hela dagen lång och vi ska strax ut igen. En dag som denna kan jag inte låta bli att tänka på hur stolt jag är över Sverige, det är helt fantastiskt vackert ute just nu.
Jag har gått och klurat lite på politik också när jag gick där ute och klippte gräsmattan. På hur en del hundägare blir så arga när när politiker vill förbjuda vissa raser. Att det inte är rasen det är fel på utan ägaren. Att ingen hundras är dum eller farlig i sig själv och att alla hundraser borde få samma chans.
Jag blir också irriterad på fördomar om min ras men gör mitt bästa för att visa dem jag möter att mina hundar är bra hundar. Jag förstår att det är media, filmer, dåliga hundägare av rasen och en del bajsig avel som fortfarande håller dessa fördomar vid liv. Men jag möter inte dessa fördomar med ilska eller hat tillbaka.
Samtidigt knatar det runt andra hundägare där ute som blir arga när någon har fördomar mot deras ras. Vad hjälper det? (Svar; inte ett skit.)
En del hundägare tycker dessutom att Sverige och vår demokrati behöver ett parti som Sverigedemokraterna som bygger på fåniga fördomar fast inte mot hundar utan mot andra människor. Jag tycker att det är vansinnigt ologiskt jag.
Tack och lov har jag ännu inte mött någon som beväpnat sig med järnrör efter att ha träffat mig och mina svartskallar ute på promenad. Jag hoppas att det förblir så även om jag inser att den sista idioten inte är född ännu…
Jag är stolt över mina svarta vovvar och jag anser att den svenska hundkulturen mår bra av alla olika raser med sund avel och rätt ägare!
Iris låter även hälsa att hon är villig att öka på sitt rykte som ”farlig” med att bita både en och två Sverigedemokrater om hon fick chansen. Men så är hon ju bara en hund och förstår ju inte lika mycket som vi människor. Eller?