I går var det träningsdags i Skurup igen. Då vi skulle bli ännu några fler denna gången åkte jag dit lite tidigare för att ge dem som kom senare mer plats och tid på gräset innan det blev mörkt.
Förra veckan då vi var där gick träningen dåligt med Iris. Samma problem som vi tampats med ett tag nu men då hon måste ha varit precis innan höglöp då och precis efter höglöp nu så ville jag inte chansa utan tränade det jag visste att hon skulle klara. Ville inte hamna i samma konflikt igen.
Istället fick utmaningen bli att träna Iris länge, med lite belöning, lös och försöka utmana henne där. Det gick väldigt fint och vi körde långa sträckor fritt följ, lägganden och ställanden utan att hon tappade fokus eller brydde sig om de andra ekipagen som var där. (Ffa Linda och hennes tik som vi inte känner alls)
Tränade även på apporteringen lydnadsklass ett och två. Lite tugg som snabbt jag snabbt fick bort med klickern och lite beröm. Även här fick hon utmaning i form av att sitta länge med apporten i munnen (kommendera, matte tar några steg och fotar och tillbaka in och belöna under tiden som Iris satt still utan att tugga).
När vi körde tvåans apportering så kommer tugget på vägen in tillbaka till mig men väl i fotposition så tuggade hon inte. Hmmm…. Sist av allt la jag upp apporten på bordet och kommenderade apport. Trodde hon skulle sträcka sig upp och ta den men icke, Iris sprang fram, hoppade upp, tog apporten och hoppade ner och sprang tillbaka!
Men det jag var mest jädra nöjd med var platsträningen med Gabrielles tik Cajsa. G sa att hon ville belöna Cajsa på ett nytt sätt och undrade om hon fick gå lite fram och tillbaka till Cajsa och resa henne under platsen. Bra och lagom störning för oss och jag sa att det gick bra.
Ändå var jag inte ett dugg beredd när Gabrielle klickade Cajsa på avstånd och lät Cajsa resa på sig och äta belöning i en skål som låg bakom henne. När Cajsa inte reste på sig direkt (hon låg ju plats) så varsågod-ade G även henne för att uppmuntra henne till att resa sig.
Så Iris fick höra klick och ett varsågod och ha en hund som reste på sig mitt i alltihopa bredvid sig – och låg kvar! Mycket nöjd är jag!
Iris var dålig också. Men bara när vi inte tränade. Då plötsligt tyckte hon att det var läge att springa halva vägen fram till Lindas tik och skälla och sen komma tillbaka. Sen raggade hon även till sig när lilla valpen kom in på planen. Man får ha tummen i ögat på den där Iris typ alltid, hon är tråkig.
Desto roligare var att Camilla och hennes två hundar kom till träningen. Camilla tränade mest med Harla och jag körde en tandvisning på henne som gick utmärkt. Sen kikade jag lite på deras träning en stund och kommenderade en kort linförighet. De hade exemplariska svängar och halter, kul att se!
Till slut gjorde jag något ovanligt; jag gav Camilla ett träningstips. Men det var ett av mina bästa tips så det fick bli så trots att jag aldrig sett dem träna innan eller ens pratat så mycket med matte förut.
Sist, och faktiskt minst, var valpen Missy med matte Viktoria som också dök upp och tränade. Lika gulliga båda två även om Missy hade en lite högre energinivå än matte.
Jag har helt klart förträngt vilket litet duracellbatteri utan hejd de levereras med. Missy lekte och kampade med matte, det tyckte hon var jättekul! Tyvärr var det redan så mörkt då att bilderna på den skojigaste hunden blev de sämsta.