Magnus åkte vid 12-tiden idag. Jag satt hemma med ont i hjärtat, tyckte synd om mig själv och saknade honom när min syster ringde och frågade om vi skulle ta en promenad ut på Djurgården. Bättre än att sitta hemma och sura så jag och Lina åkte iväg till stan.
.
När vi kommer ner till övergångsstället närmast Djurgårdsbron kryllar det av människor. (Alla Stockholmare och turister verkade ha tagit sig till Djurgården idag!) Följdaktligen är det fullt med folk står och väntar på "grön gubbe". Jag ser att inte mindre än tre små hundar står framför oss på andra sidan gatan. Så jag börjar gå åt sidan på min sida av trottoaren för att lägga ett så stort avstånd mellan oss och alla andra hundar för att minska risken att Lina ska börja skälla. Dels vill jag att hundmöten ska gå så bra som möjligt, och då är några meter tillgodo till stor hjälp. Dels vill jag inte "skrämma" alla dessa lördagspromenerare med min skällande dobermann. För hur ska de veta att hon är en snäll hund som bara har en böjelse för att skälla på andra hundar när matte inte är snabb nog med att stoppa henne?
.
Tyvärr hinner jag inte många steg innan det blir grönt och hundarna kommer rakt emot oss, Lina börjar skälla direkt. I såna här lägen tycker jag att det är viktigt att visa hänsyn mot sina medmänniskor och att jag därför inte alltid promt måste "träna" min hund i alla möjliga och omöjliga lägen. Ett bestämt "Nej!" till Lina samtidigt som jag satte min hand om nosen på henne så hon skulle bli tyst, blev därför direktåtgären.
.
Då hör jag plötsligt hur någon säger i folkmängden "Slå inte hunden!" Var så upptagen med mitt att det tog några sekunder innan min lilla hjärna fattade att det var någon som pratade med mig!
.
-Jag skulle aldrig slå min hund. säger jag förvånat till personen (som jag tror) sa det. En dam med liten brun pudel. Hon påstår då att jag visst slog hunden. Så jag säger igen med eftertryck;
-Jag skulle aldrig slå min hund!
Då mumlar hon något som jag inte hör, jag tolkar det som hon inte alls är lika säker på sin sak längre. (Men å andra sidan så vet jag inte ens om det var hon som sa något från början)
.
Sen börjar vi gå igen och jag ser hur människor runt oss tisslar och tasslar, står still mitt i gatan och pekar på oss. De flesta av dem stog på samma sida gatan som jag och har vänt sig om när Lina började skälla/tanten sa som hon gjorde.
.
Gud va jag skämdes! Folk trodde att jag slog Lina! Någon trodde att jag försökte göra min hund illa med flit! Efter det hade jag dubbelt ont i hjärtat i flera timmar!
.
En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!