Tidigt på fredag morgon åkte vi upp till Stockholm och Lidingö. Vi hade planer på hur helgen skulle spenderas men inte särskilt mycket blev som vi tänkt oss.
För Linas del har det fina vädret och de ändrade planerna inneburit att hon varit ute väldigt mycket!
Legat på gräsmattan hos husses föräldrar i långlina. Det ska byggas nytt staket mellan tomterna, just nu är det därför staketlöst. Grannens hund kom knatandes in på tomten för att spana in Lina. Lina skällde ut honom! En stund senare började Lina skälla igen mot grannens tomt. När jag kollade ner mot deras hus såg jag en golden-liknande hund. Grannens hund är en svart labbe. Hur många hundar har de? tänkte jag. Sen såg jag att grannen inte var ute och att den lilla vovven verkade vara ute på egen promenad. Så lilla vovven fick låna Linas koppel och sen gick vi på hitta-hem-promenad. Mötte en annan hundägargranne som inte visste var den lilla voven bodde. Pratade med ytterligare en hundägare, inte heller de kände igen vovven. Pratade med grannen på vars tomt jag hittat hunden, dottern i huset hade koll och hänvisade mig till rätt hus. Så lilla vovven (nedan på bild) hittade hem till slut.
Till både Linas och min stora glädje så besökte vi vår älskade fårhage två gånger, både i lördags och i dag. Där mötte vi; en svart luddig hund (svensk lapphund?), en brun blandis, en goldenvalp på 3-4 månader, en irlänsk setter, en japansk spets, en rhodesian ridgeback, en leonberger, en schäfervalp, en rhodesian-rottweilerblandning, någon slags spanielhund och inte mindre än 4 mexikanska nakenhundar! 14 vovvar! De sistnämnda har jag aldrig sett i verkligheten förut och det var kul och coolt att få träffa dem!
Med tanke på att Lina lekt och hälsat på noll hundar här i Ljungbyhed så var det skönt att släppa henne och konstatera att hon springer runt och är glad med andra vovvar. Undantagen var leonbergern och schäfervaplen, Lina blev lite förföljd av dem bägge och sa till illa kvickt varje gång! Klapprade med tänderna, snodde runt och skällde till. Särskilt schäfervalpen (6 månader) hade stora problem att förstå dessa "stick iväg" signaler. Han vägrade sluta hänga Lina i rumpan. Jag är ju lite anhängare av att låta hundar prata med varandra och reda ut sina problem utan inblandnig, men dock under uppsikt av mig. Jag är inte heller särskilt förtjust att lägga mig i uppfostran av andras hundar. Så jag lät Lina säga till hur många gånger hon ville, dessutom åkte vi därifrån innan hon tappade tåladmodet.