När jag köpte Lina tyckte min hundrädda mamma att det var ett dåligt val av ras. Bättre blev det inte när det visade sig att Lina gjorde utfall i koppel och var lite bångstyrig i början. Det är tillvänjning som gjort att mamma vant sig vid Lina även om så klart aldrigt har behövt vara rädd för henne.
Sen kom Iris och plötsligt var Lina en stjärna i jämförelse! Iris springer, hoppar och är vild när Lina bara är lugn och snäll. Mamma brukar roa sig med att klia och massera Linas rygg lite men Iris gör sig fortfarande bäst på avstånd tycker mamma.
Nu i helgen är min mamma här och hälsar på och som vanligt undrar hon varför inte Iris kan vara mer som Lina.
I dag efter att vi varit på stan i några timmar la sig mamma ner och vilade på sängen. Efter en stund kom Iris in i rummet och smög upp i sängen med sin boll i munnen. Mamma grymtade om den jobbiga hunden men sen blev det plötsligt tyst. Kollade till dem och där låg Iris på mammas fötter och höll på att somna.
