Det är inte alltid så kul att bo i stan när man har hund. Även om vi inte bor mitt i smeten så är det ju alltid någon annan vaken och trafik.
Nu har jag tränat mina hundar väl att inte vakna i ottan men likförbannat måste husse eller jag kliva upp ur sängen oavsett väder och vind dra på oss byxor, jacka, skor och mössa och gå ut med hundarna innan vi börjar dagen. Även om jag är en slappfisk utan problem med att knata ut i mjukisbrallor och håret på trekvart så blir jag ändå lite generad varje gång jag möter någon morgonpiffig människa eller granne som både kammat sig och har välstrukna kläder.
Just den här tiden på året också snön har smält tillräckligt för att att asfalten ska vara framme men inte tillräckligt mycket för att hundarna inte ska ha små snöhögar att kissa på. Populära snöhögar dessutom.
Samma sak med den där lilla sista rundan man tar när man egentligen bara vill gå raka vägen till sängen och sova. Näe, då ska det på med jacka, stövlar, vantar och mössan igen!
Väl medveten om att detta är alla hundägares hårda verklighet så kan jag liksom inte undvika att börja längta efter hur det ska bli när vi kommer till Skåne, det börjar bli vår och hundarna får en egen tomt! En tomt med begränsat antal grannar dessutom.
Jag behöver bara rafsa på mig morgonrocken för att vara färdigklädd för hundrastning. Jag kan dricka mitt morgonte och rasta hund samtidigt! Och skulle jag mot förmodan vilja gå en långpromenad direkt på morgonen så är det frivilligt, inget måste!
Likaså den sista lilla rundan innan det är dags att sova. Jag kan stå på uteplatsen och fundera över livet när hundarna sköter sig själva.
