I dag hade vi en trevlig dag med Emelie, Expo och lilla Anna. Vi gick i en lätt snöbeklädd hage och hundarna sprang runt och hade sig. Alla fick träna inkallningar och det var frid och fröjd…tills ett rådjur struttade utanför den enda delen av hagen som inte hade nätstängsel utan tre-trådigt elstängsel!
Lina freakade ju ur som bara hon kan. Rådjur är hennes stora last i livet näst efter katter. Fast det bara var tre tunna trådar så sprang Lina fram och tillbaka längs med staketet. Iris fattade ju fort att detta var något att hetsa upp sig över och hon kom ju snart på att det gick lätt att skutta ut mellan trådarna.
Tanken hann slå mig att nu kommer Iris att lära sig jaga rådjur och jag skrek hysteriskt! Avgrundsvrålsnej följt av inkallning. Och hon kom!
När Iris var infångad och kopplad kunde jag sen locka till mig Lina efter lite övertalning.
Men det är inte det som är själva grejjen i dag. För det är vad som hände när jag skjutsat Emelie och gänget till tunnelbanan och kom hem igen som är det jag vill skriva om. Bilder blir det också och jag tror inte att det är till för dem som är kräsmagade.
När jag kom hem tog jag ut hundarna. De var glada och pigga. När vi kom in gick Lina fram och nosade på.. ja va fan var det? Hade någon bajsat på golvet? Näe. Det var någon som hade kräkts på golvet i hallen. Blod. Två gånger hade någon av hundarna kräkts blod!
Fram med kameran och en linjal och fotade. Sen ringde jag Bagarmossens djursjukhus då deras akutmottagning är öppen dygnet runt. Men jag visste ju fortfarande inte vem det var som hade kräkts!
En del av mig blir hysterisk när sånt här händer. Den andra delen väcker sjuksköterskan i mig. Hon som jobbar på en gastromedicinavdelning och har bla blodiga kräkningar som jobb! En märklig kombination.
Då bägge hundarna verkade må prima så fick de faktiskt sin kvällsmat även om jag skar ner på bådas portioner. Pratade med bästa Lena på msn under tiden vi väntade och det tog inte många minuter innan Iris började vanka i hallen och kräktes. En gång, två gånger och tre gånger kräktes hon. Omöjligt när man har en hund som äter färskfoder att säga om det var blodblandat!
Med fryspåse på handen letade jag igenom kräkhögarna och hittade denna rätt fort. En kotte!
Fotade den elaka lilla kotten som bara var 5 cm lång. Fast när den sitter fast någonstans så är fem centimeter plötsligt rätt långt.
Kl 23 kom kotten upp då kräktes hon tre gånger, 10-15 min senare kräktes hon två gånger till (kottfria kräkningar). Efter det var det lugnt och kl 00:45 fick Iris lite ny kvällsmat. Förutom att hon såg lite hängig ut precis när hon skulle kräkas så har hon mått finemang och varit som vanligt hela tiden.
Hon sover ju alltid nära mig i sängen och i natt kommer jag att sätta upp ett kompostgaller så att hon inte kan lämna sovrummet. Jag vet dessutom att jag kommer att vakna varje gång Iris bara reser sig i sängen.