I dag var det Nisse-träning inplanerat! Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Nisse är världens gladaste rottweiler! Störskön hund!
.
Vi började med en gemensam platsliggning. Jag var osäker på om Iris skulle ligga still och med tanke på löpet också så stod jag och höll i änden på kopplet men efter en liten stund så bestämde jag mig för att släppa och gå några meter. Det gick hur bra som helst. Både Iris och Nisse låg still i regnet. Sen började vi mattar att prata och mumla om hur lång tid som hade gått och hur bra hundarna var, vi skulle bara ha varit tysta ju! Iris reste sig, stön på mig! Efter det fick vi en tandvisning som gick väldigt bra, kul.
.
Jag kommenderade Nisse och hans matte genom ettan (och tog några bilder så klart). Nedan är det ställande under gång.
En gång visade han lite tecken på att störas av löptiken som varit på planen innan honom när han nosade till vid det stället där jag hade satt Iris vid upprepade tillfällen för att träna inkallningar. Annars märkte jag då ingen skillnad på honom just vad gällde löpstörningen.
.
Nisse hoppade fint över hindret också. Han gjorde alla moment bra faktiskt. Hans största svaghet är att han sätter sig innan matte hinner kommendera sitt på ställandet under gång när hon kommit tillbaka. De är med andra ord rätt så tävlingsfärdiga.
Själv är jag väldigt nöjd med att Iris såg ut så här när hon stod i pinnen under tiden Nisse var på planen. Hon var nämligen tyst. Och ändå stod jag flera meter bort, det brukar medföra voff!
Snälla Amanda kommenderade mig och Iris genom ettan också och jag hade redan innan bestämt mig för att bara belöna Iris tävlingsmässigt. (Dvs inget godis, ingen boll.)
.
Det gick jättebra! Iris tjuvade precis som Nisse när hon satte sig innan jag sagt sitt efter att ha återgått till henne på ställandet under gång. Men jag tror att det var allt. Några inte helt raka sättanden och hon flyttade rumpan lite vid apporteringen, men i det stora hela jätteduktig! Inga små rusningar, inga tjuvstarter. Hon är väldigt säker både vid inkallningen och hoppet över hindret.
.
Amanda upplyste mig om några skumma saker jag gör med händerna som är helt i onödan och antagligen skulle ses som dubbelkommando på tävling. Så det var jättebra att hon gjorde mig medveten om det! Ska låsa fast händerna vid sidorna på mig själv, jag är hopplös. (Och Iris är jätteduktig, hurra!)
.
När vi var klara med lydnaden så gick vi ner till agilityhindren och körde lite med hundarna. Nisse imponerade på mig genom att vända helt om uppe på balanshindret! Det gör inte ens Iris! Coolt att en sån stor hund är så smidig och har sån balans.
.
Nisse var uppenbarligen inte så intresserad av att Iris löpte och det gick finfint att ha dem lösa samtidigt på agilityplanen. De hade varsin fin gul tennisboll och några gånger blev det lite förvirring om vems boll som var vems men det var allt.
.
Sist men inte minst tog jag bild på lilla fröken lillmatte till Nisse. Hon satt så nöjd i sin vagn när vi tränade i regnet och var bara snäll under tiden! På bilden äter hon på en majskrok och Nisse tuggar på sin tennisboll. Sådan (lill)matte sådan hund!