Har funderat en hel del på hundträning de senaste dagarna. Hur långt vi har kommit, vad vi ska göra härnäst, vad jag vill satsa på osv.
Till att börja med hade jag ju tänkt att tävla Iris på rasmästerskapet i nu augusti. Men med tanke på att Iris plötsligt kissar 10 gånger på en promenad, gärna slickar där Lina kissat (belä!) så misstänker jag starkt att hon är på väg in i löp. Och löptikar får inte tävla lydnad. Så det blev ändring på de planerna och därför har jag anmält mig och Lina istället.
Sen är det det där med vad jag vill göra med Iris, planer och mål med henne. När jag köpte Lina så började jag ju träna specialsök först och la ner mycket tid och pengar på det. Det var ju först några år senare som jag började spåra och träna lydnad med lilla Lina.
Med Iris har det ju blivit tvärtom, där har jag börjat med lydnaden, spåret, agilityn och IPO:t och även om vi inte är tävlingsklara mer än i lydnaden så har jag i alla fall tillräckligt mycket kött på benen för att ha lite koll på vad de olika sakerna innebär. Men så var det det där med specialsöket igen.
När jag och Lina tränade på HundCampus så åkte jag från Skåne till Hällefors varannan månad. Bara resan dit och hem tog evigheter med bil, tåg och buss. Hela mitt jobbschema lades efter att jag skulle kunna vara borta de där 5-6 dagarna på raken när det var kurstillfälle. För att inte tala om vad det kostade mig med kursen, resorna, vandrarhemmet o s v. Det var inget fel på motivationen med andra ord.
Samtidigt känner jag mig sällan motiverad att träna hund just för att jag ser tävlingen som slutmål. Då känner jag mig mycket mer taggad av tanken på att lära hunden ID-spår, lära dem att leta efter ett ämne, utnyttja den där fantastiska nosen de har!
Jag kan inte riktigt släppa det där med specialsöket helt enkelt. Kanske är det för att jag aldig kom så långt med Lina?
Gått runt och grubblat har jag hur som helst gjort de senaste dagarna. Mycket. Slutade med att jag i går bestämde mig för att börja träna mer specialsök med Iris. Frågan är bara vad? När jag satte mig på cykeln i går för att cykla till jobbet så var jag helt inne i tankar på specialsök, hur jag skulle gå till väga, vem jag skulle höra av mig till, allt vi lärde oss på HundCampus. På dem som vi tränade för på HC; Lasse, Tobias, Gun-Marie och Stig. Jag var som i en egen värld så där som jag bara blir när jag läser en bra bok eller är helt fokuserat på något.
När jag hade kommit en rätt bra bit fångade något mitt intresse i ögonvrån. En kvinna gick på en nästan helt tom grusparkering till höger om mig. Hon var lite lik Gun-Marie slog det mig men så var ju hon en av de människor jag just tänkt på så det kändes mer som att det var min fantasi som busade med mig. Då registrerade min lilla hjärna att en likadan bil som G-M kör stod parkerad där och att en likadan hund som hon har strosade en bit bort.
Det var Gun-Marie! Hon hade tränat läcksök med sina hundar. Jag har aldrig tänkt så mycket på en person och den människan bara dyker upp framför mig! Plus att hon gjorde det jag förknippar henne med, specialsök. Det kändess som att jag framkallat henne med tankekraft! Håren reste sig på armarna och stackars Gun-Marie fick lyssna på förvirrat mummel från min sida om att detta inte var klokt!
Slumpen-dumpen säger jag, I saw the sign! Hundgudarna vill att jag ska träna specialsök, annars hade de inte skickat ut Gun-Marie så där, det är jag säker på.