Jag hade anmält oss till en lydnadstävling den 17 maj. En kombination av att min syster skulle komma på besök från Stockholm, Iris oförmåga att ligga still på platsen just nu och pissigt väder gjorde att vi ställde in den tävlingen.
Jag frågade min syster om hon ville följa med på lydnadstävlingen, det ville hon inte. Då blev det plötsligt oartigt att åka. När jag vaknade på morgonen den 17 så spörergnade det och blåste, då bestämde jag mig för att inte åka.
Märkligt att den orsak som borde ha fått mig att bestämma mig direkt, dvs platsliggningen, inte var den största och första… Nu hade jag inte tänkt lägga henne denna gång för jag vill självklart ha ordning på grejjerna först men ändå. Hade jag gett mig ut och tävlat om någon av de andra momenten i lydnaden inte satt alls? NÄE!
De senaste dagarnas solsken har gjort att vi varit ute väldigt mycket men tränat så mycket har vi inte. Å andra sidan kan jag lägga Iris nästan hur länge som helst här hemma i trädgården när vi är själva. När det sen dyker upp en annan hund då kan hon inget! Ni må tro att jag är nöjd över att vi går den där platsliggningskursen!
Iris tillbringar den mesta tiden just nu med att gå runt med sin ring i munnen och ha koll på vad jag gör och om det finns en chans att jag 1. ska vattna snart 2. kan tänka mig att kasta den där ringen till henne 3. det kan hända att jag vill henne något, t ex träna lite. I den ordningen.
Vilken skön att-göra-lista Iris har. Alldeles lagom och okomplicerad på nåt sätt. Ibland är det nog gott att vara hund.