I går var det möte och funktionärsträff på Söderåsens BK i Ljungbyhed. Vår gamla klubb!
Jag ska vara sökfigge, har fortfarande inte hämtat mig från förra årets spårmiss så jag kände att ligga still i ett hål passar mig bättre…
Efter mötet passade jag som många av de andra på att träna lite med Iris. Fast när de andra tränade lydnad passade jag på att köra lite agilty med Iris, de har ju faktiskt agilityhinder på Söderåsen! (Det enda jag saknar på min nuvarande klubb, hur tusan kan man inte ha agilityhinder på varje BK?)
Problemet var bara att när jag plockade ut Iris ur bilen, gick in på planen och knöt fast henne i en stolpe för att pilla med hopphindren så blev hon nästan galen. Så där som bara jobbiga agilityhundar blir när de vet att det vankas träning.
När jag höjt hindren till dobermannhöjd och skulle värma upp lite med några inkallningar och linförighet så tjuvade hon över hopphindren så fort hon bara fick chansen! Hon ville, ville, ville hoppa!
Jag fick lägga så mycket fokus på att varva ner den lilla hoppeloppan att jag ett tag funderade på att skita i hopphindren och bara köra lydnad istället. Dessutom hade jag plockat med mig hennes lilla frisbee som belöning. Major mistake.
Fick plocka undan frisbeen och köra med frolic som jag hade i bilen. Då gick det att träna lite hopphinder hit och dit.
Vi körde även lite slalom och så fick hon öva på att gå lugnt över de stora hindren också. Det var blött i gräset och Iris ville ta A-hinder, balanshinder och gungbrädan i 120. Det roliga är att även om hon rusar över så gör hon nästan alltid ett försök att stanna till på kontaktfältet på hindret, när hon kommer flygande blir det visserligen inte så lätt men det är tanken som räknas.
