Efter all sommarvärme rullade åskmolnen in från Danmark och förvandlade måndagskvällen och natten till buller, brak och hällregn.
Jag brukar kalla huset för ”akvariet” eftersom vi har så stora fönster och det var riktigt svårt att undgå alla blixtarna därute. Det blixtrade och dundrade långt bort, nära, framför, bakom och överallt runt huset. Några smällar kändes lite som de satt i taket också faktiskt, länge sedan jag varit med om ett sådant oväder!
Tre av oss var lite fascinerade av det hela, den fjärde medlemmen i flocken ville bara slippa och försöka fly dit där det var fritt från alltihop. Lilla Lina blev bara mer och mer stressad för varje smäll.
Det enda stället som gick an att vara på var i klädkammaren som saknar fönster. Så länge jag satt där med henne så kunde hon ligga ner och slappna av hjälpligt men så fort jag reste mig så gjorde öven hon det, ställde sig upp och flämtade med sänkt huvud.
Hon ser lite ut som att hon ler när hon blir så där flåsig, min lilla älskade vovve!
Tydligen var det viktigt att hålla flocken samlad också för när husse gick in för att borsta tänderna gick Lina fram till badrumsdörren och försökte öppna den! Hunden som hatar badrum och måste släpas in på krampaktigt motvilliga ben när det är dags för hundbad krävde nu att få komma in! Husse fick borsta tanden med ena handen och klia Lina bakom örat med den andra. När jag skulle borsta mina bissingar strax efteråt stod hon tryckt mot mina ben så att vi inte skulle tappa bort varandra…
Iris undrade vad det var för fel på Lina. Nosade genom Lina noga från nos till rumpa men jag tror inte att hon blev så mycket klokare faktiskt.
Det hela slutade med att jag bäddade åt Lina på golvet nedanför min säng där sängen skymde sikten från fönstret. Sen låg jag som jag gjorde med Iris när hon var valp med handen nere i bädden.