För precis skitlänge sedan köpte jag en springer till min cykel. Jag har aldrig monterat den men så har jag inte cyklat så mycket med dogsen heller. Har aldrig velat låta hundarna springa på asfalt och när vi bodde i stan var vi omringade av asfalt.
Här ute är det mycket grusvägar överallt och därför skruvade vi fast springern på min hoj häromdagen.
För tillfället är både husse och jag förkylda och vi har inte varit ute och sprungit med hundarna på jättelänge. Passade utmärkt att Lina och jag tog en springer-premiärtur i dag.
Den första kilometern gick vi, dels för att asfalten skulle ta slut och dels för att Lina skulle bli lite uppvärmd och hinna nosa och kissa om hon ville det.
Lina hade sele (mr koppels cykelsele) och halsband på sig. Selen fick sitta fast i springern och så hade jag kopplet i högerhanden. Kanske onödigt av mig att köra både och men jag vill hålla i henne även om kopplet hängde löst när vi cyklade.
Eftersom Lina är lite rädd i allmänhet så trodde jag att vi kanske skulle behöva ta det lite lugnt i början men Lina verkade inte bry sig ett dugg så vi trampade iväg. Det blev en runda på 6 km sammanlagt i rätt lugnt tempo. Lina sprang fint vid cykeln och jag var imponerad över hur bekvämt det var att ha henne i springern. Jättebra kändes det!
Det kom några bilar och då sa jag bara stanna och körde in till sidan. Lina lyssnade så fint så.
Eftersom båda hundarna springer 7-10 km med oss när vi är ute och springer så borde jag ju inte behöva träna dem speciellt för att börja cykla? Får ta med min iPhone och köra runkeeper nästa gång så jag ser hur fort det går.
Cykelhunden har även hunnit med att relaxa i dag. Hon och husse har samlat kraft i soffan. Gull-Lina!
