När vi bodde på Lidingö och Emelies hundar träffade mina ofta var Iris och Anna bästisar. De kunde brottas och krokodila i evigheter.
Var vi på ute och Emelie kastade bollen till Expo rände Iris efter och försökte ta den och lilla Anna sprang lite hit och dit på sina nyfikna valpben och undrade vad hennes två stora idoler gjorde.
Jag vill att Iris och Anna ska vara bästisar i evighet, det är så jag föreställer mig dem. Men jag vet också att det är jag som förmänskligar deras vänskap (om man nu kan kalla det så ens).
När Expo och Anna hälsade på här i Skånelandet i våras uppmuntrade vi Iris och Expo att stå och dra i samma kampleksak. Det hela slutade med att Expo markerade mot Iris när de gnabbades om leksaken och Iris fick ett några cm djupt hål efter hans hörntand i bröstet och fick gå runt i T-shirt tills det hade läkt ordentligt.
Man skulle kunna tro att jag drog lärdom av den händelsen och tänkte till… men icke.
Nu när gänget kom ner igen så såg jag tydligt hur Anna och Expo vuxit ihop sig ännu mer i sitt sätt att vara med varandra. Anna är som en liten skugga av Expo när han springer runt med sin boll i munnen. De har ett utvecklat samspel där Anna följer med storebror när han har eller jagar bollen och Iris har ingen given plats i den ekvationen längre.
Iris behöver ju inte dela sina leksaker med någon och därför leker hon och Lina utan att några saker är inblandade, när Expo och Anna sprang runt med bollen vände sig Iris till Lina för att leka istället.
När bollen kastades rusade ångvälten Iris efter och försökte låta/bröta till sig bollen men nu var det Anna som till slut tröttnade på Iris och klippte ett litet hål på Iris öra.
Det var bara att inse, våra vovvar är inte vana att leka på samma sätt som förut längre.
Dagen då vi åkte till stora sandgropen stod jag uppe på en kulle och tittade (läs fotade) när Emelie kastade en boll till hundarna och insåg att det bara kändes som att Iris fick öva upp sina färdigheter i att sno boll från annan hund.
Vill jag att Iris ska se andra hundars leksaker som något som det finns möjlighet för henne att sno till sig genom att springa rakt över dem dessutom? Tänk om Anna skulle tröttna ännu en gång? Hur skulle Iris reagera på det? När jag äntligen kom till insikt blev jag till och med arg på Iris för att hon inte lyssnade direkt när jag sa att hon inte fick jaga efter Annas boll mer.
Långsamt av mig att inte tänka lite mer på det innan men jag vill faktiskt att det ska vara som förr. Jag vill att de ska vara bästisar och att Iris ska förstå att det är skillnad på Anna och andra hundar. Så naiv vill jag vara. Tänker jag märkligt? Kan man ställa det kravet på hundarna?