I dag hägnade vi in delar av tomten med 1,20 m högt stängsel. När vi var klara utbrast jag lyckligt hur skönt det var att hela tomten nu äntligen var inhägnad igen.
Tror det hann gå en minut efter att jag sagt det innan Iris såg en av grannens katter och likt ett rådjur studsade över staketet och började jaga katten! För andra gången i sitt miserabla hundliv jagade hon utan att bry sig ett smack om att matte hade synpunkter.
Jag sprang runt huset och fångade henne till sist på grannens gräsmatta. Då var jag inte glad och ledde hem henne i örat på enklaste sätt. Väl inne på tomten igen la jag henne och lät henne ligga i någon minut så alla hann samla sig lite igen, både husse och jag var väldigt upprörda.
När jag kände att jag inte var kvar i ”slakta hunden”-mode längre så sa jag åt henne att följa med så gick vi bort till den delen av staketet där hon studsat över. Där satte jag mig och klappade om henne men var tydlig med NEJ när hon lyfte blicken för att spana efter katten igen.
Mer än så klarade jag inte av just då eftersom jag kände själv att jag fortfarande var arg och då är det ingen mening att försöka göra något vettigt. Så jag släppte in hundarna och sedan fixade husse och jag det sista på tomten innan vi också gick in.
I vanliga fall brukar Iris skälla om hon ser oss ute på tomten och inte får vara med men nu såg vi hur hon låg i soffan helt still och bara tittade på oss.
När jag kom in igen hängde Iris svans, något den aldrig gör i vanliga fall. Uppenbart att hon hade koll på den dåliga stämningen.
Så nu är det träning, träning, träning som gäller. Det ska inte jagas en katt en enda meter någonsin igen.