I söndags hade dobermannklubben ordnat föreläsning i Höör hos Camillas hundrehab & friskvård. Jag åkte givetvis dit.
Men innan jag åkte dit åkte jag några kilometer norr om Höör då jag fått tips om att det var tävling i barmarksdrag där i helgen.
När jag hade parkerat bilen och hade lokaliserat banan stod jag där vid den orangea avspärrningen och klurade på om jag skulle följa banan till höger eller vänster för att komma till start/målet. När jag stod där i bokskogen hörde jag plötsligt ljud. Höga ljud. Ljud som närmade sig fort. Ljud från någon dom manar på sitt fyrspann.
Ett fyrspann som åkte fort ner för backen från höger, tog den tvära svängen så det sprutade jord och fortsatte vidare åt vänster i full fart. Kvar stod jag med hög puls och på gränsen till tårögd över det härliga jag just bevittnat. Jag hade sett en tävlande och jag var redan överlycklig.
Började gå längs banan och plockade fram kameran. Nästa gäng som kom springandes var fler, luddigare och långsammare än de som först hade passerat mig!
En hund i motionsklassen flög fram
Hund med fina ögon som väntar på att få starta.
En sötnos på upploppet som tyckte att matte kunde cykla på lite själv sista biten!
Förutom att jag blev glad bara av att vara där så såg jag plötsligt någon som såg aningens bekant ut men jag vågade inte rikigt attackera människan innan hon hade passerat mig och jag kunde läsa vad det stod på ryggen på hennes jacka. Lillaliam.se minsann, det var Anna-Carin och Timmie!
Nu var min lycka total och Timmie var söt och ville bli klappad av mig! Passade på att fråga Anna-Carin om lite saker samt beundra alla hundarna lite innan jag var tvungen att gå igen.
Åkte vidare till Camillas hundrehab och friskvård där föreläsningen/studiebesöket skulle hållas.
Camilla berättade om sig själv, hur hon jobbar och berättade om sin utbildning. Hon frågade om våra hundar, vad vi gjorde och tränade. Vi pratade om avel, jag frågade henne vad de dobermann hon träffar har för skador, vi pratade om sjukdomar och så vidare.
Camilla gick igenom hur noga det var att värma upp och varva ner före och efter träning, hon sa att de flesta hundägare är väldigt dåliga på det tyvärr och jag som trodde att jag var hyfsad på det insåg att det var jag inte alls…
Vi var inte så många men det var bara bra, då kunde jag ställa hur många frågor jag ville! Jag frågade mycket om fysträningen av mina djur, småsaker jag alltid undrat. Hur mycket man vågar springa med pensionären Lina, hur ofta, vilket som är det optimala djupet om man vill träna hund i vatten (dvs att den går på botten, inte simmar) och något mer som jag inte minns just nu.
Camilla visade även hur man kan massera hund, Susannes hund Signe var visningshund och flera gånger höll lilla gumman Signe på att somna. Sötnosen!
Camilla visade även hur rörliga våra dobermann ska vara i lederna och lite sånt. Det var intressant att se Signe som korsbandsoperaret båda sina hundknän för fyra respektive två (?) år sedan. I över 3 timmar var vi där, klubben bjöd på fika också, innan vi åkte hemåt igen.
När jag kom hem masserade jag Lina, det tyckte hon var jätteskönt!
