Det är inte lätt att bli med tomt. Man blir en lat rackare som vissa dagar inte ens lämnar ägorna! Inser nu på kvällen att jag inte varit utanför tomten en enda meter i dag. Husse gick en promenad med hundarna i morse men sedan dess har de också bara varit på tomten.
Visserligen har vi ju varit vakna och gjort något hela tiden. Jag har röjt på den mer djungellika delen av tomten och Iris har följt efter mig och kompletterat med lite grävda hål här och var. Vi planterade lite blommor.
Min nya bästis, grannens dotter på 3 år, älskar hundar och efter att hon premiärade här hos oss i går så ville hon komma över i dag också. Helt underbart att stå och lyssna på henne när hon säger sitt och ligg till Iris och sedan säger bra Iris innan hon kastar iväg bollen så långt som man nu kastar när man är en plutt.
Kan heller inte låta bli att förvånas över Iris sätt kring den lilla. När jag tar bollen ur Iris mun så tycker hon att jag är trög om jag inte kastar den inom några sekunder och segar jag för mycket så kan det hända att hon tar tillbaka bollen från min hand. Grannflickan kan stå och ladda med tungan i ena mungipan i vad Iris nog uppfattar som en evighet men inte en enda gång har hon försökt ta tillbaka bollen eller hoppa efter det lilla handen som håller i bollen med små korviga fingrar.
Magnus eller jag är ju alltid med när hon är med hundarna så klart och står beredda, Iris är en galenpanna men tydligen en en snäll sådan som ändå har lite känsla. Kanske är det det som Iris känner av, att hon är bevakad. Fast det brukar ju inte hjälpa i vanliga fall hur mycket man än glor på henne! Jag tycker att det är viktigt att hundarna fattar att barn är ömtåligare än vi andra i alla fall.
Sen hade vi gäster i form av Magnus mor och far. Vi grillade och satt ute i solen. Det var först när solen började gå ner som vi gick in igen.
Men det är så skönt att bara vara samtidigt att jag svurit att jag inte ska bli en trädgårdsrastare! En sak är bra dock; det suger i träningstarmen efter en dag hemma på tomten! Kanske det leder till någon slags balans i det hela i slutänden? Hoppas.
Avslutar med bild på lilla Lina i kvällsolen på altanen. De stora skjutdörrarna bakom henne är öppnade så det är öppet rakt in i vardagsrummet där Iris vilar i samma sol men inne på soffan istället.
