När vi bodde i Stockholm hade vi några hundvänner som vi träffade regelbundet för träning och promenader. Jag kände igen många hundägare i de rasthagar vi brukade gå i och jag hade koll på de mest aktiva på Lidingö BK.
Här i Skåne känner jag visserligen några hundmänniskor men det krävs en liten utflykt för att ta sig dit och det är något som måste planeras lite i förväg om vi ska ses. Inget ”ska vi ses i dag” spontant som jag ofta gjorde med Emelie och Camilla.
På BK känner jag ingen och planen var att jag skulle gå någon tävlingsinriktad kurs i höst med Iris för att få lite snurr på den egna träningen och kanske lära känna några bra träningskompisar. Så har de ingen sådan kurs där i höst!
Det känns som hela våren och sommaren hann gå utan att vi fick något vettigt gjort i hundväg. Dessutom körde jag ju fast i träningen ett tag tills jag fick hjälp av Lena.
Nu gäller det att ägna hösten åt att hitta några att träna med, jag är för dålig på att träna själv och komma någon vart. Hopplös är jag faktiskt.
Jag får åka ut till BK och bara klänga fast på första bästa människa med hund jag ser. Förklara; Du är min nya vän och vi ska träna tillsammans så det så.
Är ni bra på att träna själva och få upp träningsmotivationen även på egen hand? Eller är det bara jag som vill vara fler när man tränar hund?