Nu när jag har bott här i lite mer än två år så känner grannarna igen mig. Hundarna gör säkert att jag utmärkt mig, bebisen gör att de numera gärna vill prata med mig.
Förra veckan var bebisen och jag i tvättstugan. Vi träffade en granntant som kommenterade hur stor hon blivit. Med följdfrågan ”Har du kvar hundarna?”
En annan granne och jag åkte hiss tillsammans och det visade sig att vi skulle ner till Ica båda två. Så vi hann prata lite på vägen dit också. Den grannen frågade också hur det gick med hundarna, sedan la han till ”Ja, för de kan ju bli lite svartsjuka”
En tredje granne mötte jag när hon klev ut ur hissen och jag, bebis och hundarna skulle in i den samma. Henne har jag aldrig pratat med förut men nu sa hon hej och höll upp hissdörren för oss. Hon pratade lite med bebisen när hon plötsligt frågade mig hur det går med hundarna och bebisen. Precis just då var det ett koppel som snurrade in sig och det blev lite stök. Så jag bara mumlade något glatt om att vi är som en cirkus där vi drar fram men att det går bra. Då svarade hon ”Ja, för jag har beundrat dig så länge. Du är så duktig och dina hundar är så fina” Så otippat och så glad jag blev! Jag var ju beredd på något helt annat.
Så oavsett om man förväntar sig att jag ska göra mig av med hundarna, tror att det råder konflikt här hemma eller beundrar oss så verkar i alla fall genomsnittsgrannen undra hur det går med hundarna.
Kanske skulle jag bjuda in grannarna på öppet hus här hos mig. Så de får se att det går bra och att vad som händer här hemma. Att jag aldrig har märkt av någon svartsjuka över huvud taget. (Om det är någon som läser det här som har upplevt det, berätta gärna!)
Att det jobbigaste är om jag matar bebisen med sked, för då tycker Iris att hon också borde få smaka och står och tigger eller väntar på att bebisen ska bjussa på en hand full med fruktgegga eller gröt som hon kan slicka rent.
Enda anledningen till att Iris kollar upp på mig är för att hon väntar på ”varsågod” att tvätta hand.
Bebisen har nyligen fått barnstol. Än så länge sitter hon mer tvättsäker där man det är banne mig bara en tidsfråga! Iris håller bra koll.
Leksaker och nallar har fått ben då Iris älskar att sno dem och bära runt på. Iris har ingen skam i kroppen när det gäller att hämta nalle direkt ur spjälsängen ens.
Sedan är det vår Sally. Hon vill vara med, alltid. Fixar jag med bebisens tvätt eller byter blöja så är Sally lyckligast om hon får vara i samma rum. Annars ligger hon utanför barngrinden och puttar på den med jämna mellanrum eller kanske ger ifrån sig ett litet längtansfullt pip.
Sally vill helst ligga nära bebisen och tar varje tillfälle att göra just det. Hon vill gärna tvätta bebisens händer, fötter och ansikte och puttar gärna på blöjan också. Konstigt nog har Sally knappt rört bebisens saker, skönt då hon ju är den som äter upp och sväljer grejerna!
Eller som för någon dag sedan, när hon och bebisen faktiskt somnade bredvid varandra på sängen och jag trodde att mitt hjärta skulle spricka så söta de var!
