När jag köpte min första dobermann Lina bodde jag i lägenhet på Lidingö. Sedan flyttade hon och jag till en lägenhet i Skåne. Efter det var det åter dags för lägenhet på Lidingö och dobermann nummer två, Iris, flyttade hem till oss. Med två hundar flyttade vi sedan till Skåne ännu en gång, denna gången till ett stort hus. Där dog Lina och ett år senare kom dobermann-valpen Sally. Med två hundar flyttade jag därifrån till lägenhet i Solna. När jag sålde den lägenheten bodde vi några månader i hus i Katrineholm innan Iris dog och det bara var Sally som följde med i nästa flytt, ett hus i Karlskrona. Efter bara några månader där hittade jag ett hus på hemnet som jag hade bestämt mig för att köpa 4 dagar senare, huset vi bor i nu.
….och nu har vi hittat ett större hus som vi förhoppningsvis ska flytta till om några månader. Min åttonde flytt sedan jag skaffade min första dobermann.
Jag hör ibland hur folk berättar att de upplevt att deras hundar tycker det är jobbigt med ny bostad eller boende. Jag kan bara minnas att det är diverse grannar som haft problem med mina hundar av rädsla för rasen men att hundarna egentligen skitit i var vi bott och tagit det hela med ro. Det var bara Sally som när vi flyttade från landet i Skåne till en början tyckte att höga broar inne i Stockholm var lite äckliga men det gick över rätt fort.
Sally är även den hund som har bytt bostad flest gånger så en sista flytt kommer att gå galant. Ska passa på att trycka upp min egenritade ”Varning för hunden”-skylt till nya huset också.
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat många gånger med våra två katter och de har fixat det galant varje gång. Cool skylt!