Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Dobermannhane – Livet med dobermann

24 h med Nemo

Vi har haft övernattningsgäst. Lilleman Nemo behövde få lite passning när husse skulle göra viktiga saker, därför fick Nemo komma redan i går kväll.

Nemo var jätteglad att komma hit men Lina tyckte det var så där kul att han kom och gav honom en fet avhyvling inom 10 minuter efter att han hade anlänt. Iris kom hem en stund senare efter att ha varit ute och sprungit milen med husse. Hon var inte heller så jätteimponerad över att Nemo var här hemma i trädgården när hon kom hem.

Lille Nemo som försökte göra lekinviter och sprang runt så lyckligt! Varför ville de inte vara hans vän?

Nemo hade lite svårt att hitta ett bra ställe att vara på när husse hade åkt. Nemo ville nog också hem när han tänkte efter faktiskt, när fick han åka?

Som tur var kunde vi övertyga honom om att stanna genom att ge honom ett ben att tugga på. Då blev hundlivet drägligt igen.

Nemo verkade också väldigt nöjd med att han fick följa med ut på kvällspromenad, två gånger. Först en sväng med Lina, sen en sväng med Iris. Att han fick följa med på båda rundorna hade enbart att göra med att jag ville vara säker på att han kissat färdigt. När man har två tikar och är van vid det är hela det här skvätt-sättet lite av en gåta faktiskt. Vad är det för fel med att sätta sig en gång på morgonen och en gång inför natten Nemo?

När det var dags att sova var vi väldigt tydliga med att Iris inte fick fräsa åt Nemo om han också ville hoppa upp i sängen. Tydligen fattade Iris för (kors i taket!) Nemo fick både hoppa upp, nudda henne och ligga kvar där. De somnade gott rumpa mot rumpa.

När vi vaknade i dag kändes Nemo mer självklar här hemma och efter frukostvilan öppnade jag altandörren så att vovvarna fick springa runt i trädgården. Jag såg vad som höll på att hända redan innan Lina gjorde den första lekinviten och lyckan var total. Ääääntligen ville flickorna leka med Nemo! Han blev så glad att han svävade över marken, på riktigt!


Iris tar för mycket plats och jag märkte att Lina ville leka så jag plockade bort Iris och lät Lina och Nemo leka själva. Lina sprang och Nemo hakade på, oooooo va roligt att tanten äntligen släppte loss!

De fastnade på film också och där ser man tydligt Iris två försök att gå in och bossa över Lina innan hon försvann ur ekvationen. Därefter är det fritt spring när Nemo jagar runt på Lina!

När jag märkte att Lina såg ut att vilja ta det lite lugnt igen så plockade jag bort henne och lät Iris vara med i matchen igen. Nemo fick som han ville igen, Iris ville brottas och stångas med tänderna!

Under tiden som de krokodilade packade jag bilen, vi skulle åka till Hörby BK och träna lite. När det var dags att åka hoppade Nemo snällt in i bilen och det var mer eller mindre helt tyst hela vägen dit också. Nemo och Iris syntes inte ens i backspegeln, duktiga vovvar!

Väl framme i Hörby var Eva och Gabrielle redan på plats med sina vovvar. Nemo och jag satt lite bredvid när de tränade. Det var ju inte direkt meningen att jag skulle träna med Nemo men det är ju svårt att låta bli att berömma när lillkillen lyssnar på sitt och man kan backa tillräckligt långt bak med kameran för att ta en idolbil eller två på honom…

Varje gång han tog kontakt eller satte sig fint på eget bevåg så kampade jag med honom. Nemo var en naturbegåvning på det också!

På Hörby BK finns en skojig liten miljöbana och där inne passade vi också på att vara när de andra tränade. Nemo gick genom ett rör, sprang runt, kollade på hundtjejerna som tränade och satt fint under det stora däcket. (Se nedan)




Sist men inte minst fick han faktiskt springa runt med hunden Cajsa. Nemo tyckte att hon var snygg, snabb och luktade gott!

När vi kom hem igen hann Nemo bara kissa lite på tomten och nosa av huset och Lina innan hans älskade husse dök upp igen! Nemo viftade mycket på svansen och såg lycklig ut!

Hanhundsägare och avel

För några dagar sedan läste jag ett inlägg på vovve som handlade om hanhundsägare och avel som fick mig att började fundera lite. Vad har en hanhundsägare för ansvar i aveln och uppfödningen?

Jag utgår alltså från att det är tikägaren som är uppfödaren i detta sammanhanget och att hanen bor hos en annan person eller kennel.

Hur ofta är det ok att hanhunden paras? Jag förväntar mig att en tik inte får en ny kull valpar innan föregående valpkull utvärderats och röntgats. Kan man ställa samma krav på en hanhund?

Jag vet ju att många letar valp genom att bestämma sig för vilken uppfödare de tycker är trevligast eller klickar bäst med. Är ni som letar kennel på det sättet lika intresserade av att komma bra överens med hanhundsägaren?

Är det någon som har tät kontakt med ägaren till hanhunden? Själv tränar jag ju för Ronnie som hade pappa Sumo och honom träffar jag oftast av alla, Catrin som har mamma Jamaika några gånger per år och uppfödar-Eva har jag inte sett sedan förra sommaren då vi var där på kennelläger. Vi håller kontakt via facebook och lite mail istället. En antagligen rätt ovanlig ordning.

Jag tycker att det är väldigt kul att ha kontakt med båda föräldradjurens respektive ägare. Det är roligt att rota lite i vem Iris är mest lik till sättet och utseendet och sånt. Samtidigt så skulle jag inte kunna tänka mig att ha det ”kravet” på Ronnie att han skulle intressera sig för Iris liv eller leverne.

Rätt många hanhundsägare har ju låtit sin hane para rätt många tikar och många valpar har det blivit. I Linas fall t ex så har ju han som ägde Linas pappa låtit sina två hanar (Dante och Valdo) para så många tikar att de tillsammans lämnat efter sig närmare 200 valpar i Sverige. Det är ju fler valpar än de flesta dobermannuppfödare hinner med att få.

Många frågetecken i detta inlägg men så har jag inte riktigt klart för mig vad jag tycker själv. Vad tycker ni att man kan förvänta sig eller kräva av hanhundsägaren?