Så här har vi det i dag. Jag ligger i soffan med pyjamasbyxor och ett stort förband bland annat på höger sida av ryggen då jag spenderade gårdagen på sjukhus med att bli plågad av både stick och knivar och en skön fasta på ungefär 19 h. Och ja, förbandet är precis lika stort som det ser ut.
Lika glad som jag är över att det hela nu är över, lika stel och ont har jag i dag på operationsställena.
I går var Iris hemma med husse och blev rastad och hade sällskap, i dag har hon bara sällskap av mig och det har inte blivit mycket rastat i dag inte. Det har bara blivit några varv runt tomten.
Som kompensation för min oförmåga att röra mig eller aktivera hennes ben tänkte jag kasta lite boll till Iris när vi var ute. Att få henne att komma och lämna bollen i min hand så jag slapp ta upp den från marken, inga problem. Att kasta den däremot innebar stora problem, det gick inte. Jag fick sträcka ut armen rakt ut från kroppen och sedan snurra runt så fort jag kunde och liksom bara släppa bollen i farten.
Lite inomhusletande och några tuggben har det också blivit men den mesta av tiden har Iris legat med mig i soffan helt lugnt och stilla och bara sovit. Visst att Iris blivit äldre och inte lika ofta börjar hoppa på en när hon har tråkigt eller hämtar en strumpa och kräver uppmärksamhet men så här lugn är hon inte! Hon måste banne mig fatta att jag är skadad. Ett uns av klokhet i allt det vilda och det är så skönt att ha henne där som tröst och sällskap! Jag älskar henne lite extra bara för att i dag.