Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Varningsskylt – Livet med dobermann

Hunden ska flytta, igen.

När jag köpte min första dobermann Lina bodde jag i lägenhet på Lidingö. Sedan flyttade hon och jag till en lägenhet i Skåne. Efter det var det åter dags för lägenhet på Lidingö och dobermann nummer två, Iris, flyttade hem till oss. Med två hundar flyttade vi sedan till Skåne ännu en gång, denna gången till ett stort hus. Där dog Lina och ett år senare kom dobermann-valpen Sally. Med två hundar flyttade jag därifrån till lägenhet i Solna. När jag sålde den lägenheten bodde vi några månader i hus i Katrineholm innan Iris dog och det bara var Sally som följde med i nästa flytt, ett hus i Karlskrona. Efter bara några månader där hittade jag ett hus på hemnet som jag hade bestämt mig för att köpa 4 dagar senare, huset vi bor i nu.

….och nu har vi hittat ett större hus som vi förhoppningsvis ska flytta till om några månader. Min åttonde flytt sedan jag skaffade min första dobermann.

Jag hör ibland hur folk berättar att de upplevt att deras hundar tycker det är jobbigt med ny bostad eller boende. Jag kan bara minnas att det är diverse grannar som haft problem med mina hundar av rädsla för rasen men att hundarna egentligen skitit i var vi bott och tagit det hela med ro. Det var bara Sally som när vi flyttade från landet i Skåne till en början tyckte att höga broar inne i Stockholm var lite äckliga men det gick över rätt fort.

Sally är även den hund som har bytt bostad flest gånger så en sista flytt kommer att gå galant. Ska passa på att trycka upp min egenritade ”Varning för hunden”-skylt till nya huset också.

En viss beundran för Jehovas

Sedan vi flyttade till huset har vi fått rätt många besök av Jehovas vittnen och jag måste säga att de är orädda rackare.

Förut, när det fortfarande bara var baksidan av tomten som var inhägnad, kunde de ju gå in på tomten och ringa på ytterdörren utan problem. Och det gjorde de.

På sommaren ställde de sig vid grinden till baksidan tills någon av oss upptäckte dem. Iris skällde och jag pratade en stund med tanterna.

Men nu, nu är hela tomten inhägnad. Nu måste de gå förbi varningsskylten, öppna grinden och ringa på dörren där det finns ännu en varningsskylt.

I dag fick vi ett sådan besök. På morgonen när jag låg i soffan i mysbyxor och tittade på tv och Iris vilade frukost. ”Pling-plong”

Iris upp och skällde som en galning, en morgontrött Madeleine som bara öppnade dörren så mycket att Iris inte kunde smita förbi.

Saken var bara den att Iris ville förbi. Och hon försökte. På min högra sida – dit med mitt ben så fort som möjligt för att stoppa. Då försökte hon genom att smita ut mellan mina ben – ihop med knäna för att stoppa. Testade högersidan igen – dit med armen för att stoppa. Allt givetvis under tiden som hon fortsatte skälla.
varning!

Nej, Jehovas-damerna blev inte så långrandiga… De gav mig bara en lapp att läsa (Gud verkar finnas i din smartphone nu!) som jag tackade för så snällt jag kunde innan de gick igen.

Eftersom detta nog var det fjärde eller femte besöket på typ 3,5 år så undrar jag om de inte vet att den galna hunden bor här ännu, eller är det olika tanter varje gång måntro? För övrigt kan jag inte låta bli att känna en viss beundran för den som går all-in och trotsar varningsskyltarna och knatar in, varje gång!

Jag hade då inte gått in hur som helst på en tomt med höga staket och varningsskyltar men så är jag kanske inte lika övertygad om att jag har Gud med mig hela tiden…

Varva huset och varningsskyltar

I ett års tid har vi haft bara baksidan inhägnad. Jag väntade tills vi planterat ordentlig häck innan jag hängnade in även tomten på sidan av huset. Allt för att hundarna inte ska kunna skälla på förbipasserande och jag vill visa hänsyn mot hundrädda grannen osv.

Planen var att vänta tills vi planterat någon häck eller motsvarande även ut mot gatan innan jag satte staket där också.

I går tröttnade jag på att vänta (det är min gräsmatta!) och smackade upp staket runt hela tomten, i dag lärde sig Iris att man nu för första gången kan springa obehindrat runt hela huset, varv efter varv.

Såå skönt att slippa öppna grind för att ta sig till framsidan av huset! Så skönt att kunna öppna ytterdörren utan att behöva kolla så att hundarna inte går ut där och smiter från tomten.

<-- Min snygga gif som visar hur staketet runt tomten flyttats i tre steg. Nu är det bara garageuppfarten och några kvadratmeter till vänster om den som inte är tillgängliga för hundarna. Det betyder också att hundarna nu kan voffa på alla som går förbi utanför på gatan. Iris sköter ju den där biten bättre och har under lång tid fått vara med på framsidan lös tillsammans med mig när jag gjort något där. Hon verkar inte tycka att det är så stor skillnad och bryr sig inte om dem ute på gatan särskilt mycket. Lina har blivit bättre och har om inte annat lärt sig att när hon skällt på en katt så får hon gå raka vägen in i huset som "straff" efteråt. Något som gjort att hon numera oftast skäller till några voff och sedan börjar gå in självmant. Även om jag fortfarande inte vill att hundarna ska skrämma någon så gillar jag tanken på att de numera även syns på framsidan. Innan var det bara min samling av diverse skyltar som talade om att det bor hund i detta hus. Med tanke på att typ hälften av landets villainbrott sker i västra Skåne så gör det inget om eventuella tjuvspekulanter nu även kan beundra Iris och Lina från gatan. Gamla bilder som jag hittade på två av dem: På grinden sitter "Varning för hundar"

I fönstret i ytterdörren har jag en dobermannskylt:

I dag köpte jag en till som jag ska sätta upp ut mot gatan:
Skylten är rätt stor typ 30×10 cm, kostade 39 kr tror jag och är av märket magnet&steel. (Hemsidan är lite trött men man kan klicka på deras UK-katalog i pdf) Det fanns jättefina rasskyltar också men tyvärr hade de inte med dobermann på i affären. Hittar jag en sån ska jag ha den med, ser på deras hemsida att det är okuperad dobermannhund också, hurra!

En vecka utan Iris

Den senaste veckan har jag varit på Mallorca. Jag kom hem igen strax före midnatt i tisdags.

En vecka utan Iris. Det är töntigt hur mycket man kan sakna en hund. För jag saknade Iris jättemycket! Jag saknade ju självklart Lina också men inte på samma sätt. Jag var helt övertygad om att Iris satt hemma och kände likadant som jag; att hon ville att jag skulle komma hem och tänkte på mig jättemycket. Undrade vad jag gjorde och sånt. Jag känner mig lite som en själsfrände med Iris, det bara är så.

Husse vet hur jag känner, när han kom och hämtade mig på flygplatsen i går hade han med sig Iris i bilen. När vi kom till parkeringen släppte han ut henne så att vi fick pussa varandra mycket, mycket! Då var jag så lycklig över att få se henne igen att det kom en tår. (Sen råkade Iris bita mig i läppen så det började blöda och då kom det en tår till fast av smärta.)

Väl hemma blev Lina också jätteglad att se mig och jag fick många pussar av henne också, fast utan att det gick hål på mig. Lina pussas fint och försiktigt och svansen snurrar inte med samma helikoptersnurr som på Iris, mer värdighet på Linas glädje helt enkelt.

Sist men inte minst visar jag er en bild som min syster tog på mig strax efter att jag köpt det enda jag köpte med mig hem från Mallorca. Inga nya kläder, smycken eller souvenirer här inte!

Dobermann är farligt snygg, Kaukasisk ovtjarka är det icke

I dag har jag fått eller tagit hundledig då husse varit ute med hundarna på alla promenaderna. Känns lite konstigt nästan men jag har haft väldigt viktiga saker att göra. Bläddra i senaste numret av Elle Interör och fundera på vilka tapeter vi ska ha i nya huset t ex. Fundera på vilka möbler vi måste köpa.

Kan ju inte låta bli att halka in lite på hund då jag har tänkt att sätta upp varningskyltar på grindarna till huset. Är ju viktigt att de också blir fina och ”rätt”. Har en gammal favorit som ni kan se här men nu när vi ska flytta lite ut på landet och jag kanske måste vara ensam där i huset om husse åker bort några nätter så känns den inte alls lika självklar!

Plötsligt vill jag sprida skräck och terror med min hundskylt! Odla myten om dobermann som killerdog! Inga busar på våran tomt liksom! Plötsligt vill jag ha en skylt mer i modellen
varning!
När jag satt framför datorn och ritade min skrämselskylt så kom jag på varför det är just dobermann som fått axla oket som världens farligaste hund på film och i media. Det finns ju många raser som är potentiellt mycket farligare. Drar mitt bästa exempel Kaukasisk ovtjarka.

Tänk er själva om en cool hjälte på film ska jagas av farlig och elak hund och en KO äntrade scenen. Allas första tanke som såg filmen skulle bli Jaha, va fan nu då? Vad gör Båtsmans raggiga släkting här?! och stämningen skulle bli ännu sämre när vår hjälte tog död på hunden i en cool slagsmålsscen. Nääää vaddå, vad gör han med Bååååtsman?!

Ingen hit.

Eller skrämselskylten, tänk er skrämselskylten! Hur coolt är det att man måste förklara att det inte är varning för luddig päls utan på riktigt?

Tror du mig inte att hunden är farlig? Gå hem och googla vettja! Hur det stavas..? Ja, alltså K-A-U-K-A-S-I-S… om jag har papper och penna, ja vänta…
varningKO
Nu har jag löst det också med andra ord. Dobermann är farlig på film för att det är den hunden som är snyggast när den ser farlig ut!

Hunddesign och den perfekta villan

Jag gillar inredning. Prenumererar på både Elle Interiör och Residence bara för att det är så kul att bläddra i dem. På kvällarna när jag inte kan sova så räknar jag inte får, jag inreder. Försöker tänka på hur det perfekta köket skulle se ut eller hur stora fönster som skulle vara snyggast i ett vardagsrum.

Att ha hund innebär att man kan gå runt i villakvarteren och promenera, spana på fina hus och få inspiration. Mitt intresse för stora gräsmattor, bra grindar, höga murar (eller staket) har ökat i takt med promenaderna. I min dröm om det perfekta huset ingår nu hundlucka, stor tomt att springa runt på med en bra spaningsplats där Lina kan ligga och överblicka hela tomten, en hög mur och stora grindar. Så att ingen liten Lina kan dra iväg på äventyr och antalet katter, kaniner och andra hundar som kan komma in på tomten begränsas. En fin ”varningen för hunden” skylt är också viktig. Min personliga favorit just nu kommer från dogma.